{"id":9130,"date":"2013-02-25T22:41:39","date_gmt":"2013-02-25T21:41:39","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=9130"},"modified":"2013-11-13T13:55:54","modified_gmt":"2013-11-13T12:55:54","slug":"valformulerad-minnesinstallation-pa-kronan-reportage","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=9130","title":{"rendered":"V\u00e4lformulerad minnesinstallation p\u00e5 Kronan (reportage)"},"content":{"rendered":"

\"Wolfgang<\/a>
\nX. Wolfgang Peter Menzels installation i Lilla galleriet i Kronan s\u00f6ker och stannar i djupet.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

F\u00f6rsjunken i Hemtrakter<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

N\u00e5gra dagar efter\u00e5t, idag faktiskt, lyssnar jag till Wolfgang Peter Menzels ljudverk My father \u2013 The sea<\/em>.<\/strong> Skapat i samarbete med norske komponisten Ola Eseth Moen. Wolfgang Peter Menzel kallar det en poetiskt rekonstruktion. Rekonstruktion \u2013 jag lyssnar och t\u00e4nker mig en ub\u00e5ts tysta f\u00e4rd djupt under havsytan. Motorernas dova dunkande, en l\u00e4tt st\u00f6t f\u00f6ljd av en vals s\u00e5ng. Men ub\u00e5ten \u00e4r ute i krig, jag tolkar ljuden s\u00e5 att den skickar iv\u00e4g en eller ett par torpeder f\u00f6ljd av absolut stillhet f\u00f6r att undg\u00e5 f\u00f6rf\u00f6ljarens motattack.<\/p>\n

Poetisk \u2013 inte bara f\u00f6r en \u00e5terkommande r\u00f6st som viskar fram en poetisk text om gl\u00f6mska: \u201dIs this my time, a memory\u201d. Eller kort anger en position, latitud, longitud, djup. Inte bara f\u00f6r musiken som smyger in, kort efter ett slag, ett bubblande ljud och en tystnad. Men ocks\u00e5 f\u00f6r att \u201drekonstruktionen\u201d b\u00e4rs fram av b\u00e5de rytm och klang.<\/p>\n

Det finns ett str\u00e5k av dokument\u00e4r, men syftet \u00e4r inte en fullst\u00e4ndig rekonstruktion utan en konstn\u00e4rlig.<\/p>\n

\u2013 Jag b\u00f6rjade med att skriva Havet, min far<\/em> 2007. P\u00e5 ett klangligt s\u00e4tt beskriver jag h\u00e4ndelsen, ber\u00e4ttar Wolfgang Peter Menzel.<\/p>\n

Lilla galleriet \u00e4r ett smalt litet rum med oproportionerligt h\u00f6gt i tak p\u00e5 Galleri Kronan.<\/strong> H\u00e4r ryms Wolfgang Peter Menzels utst\u00e4llning Hemtrakter<\/em>, best\u00e5ende av ljudverket My father \u2013 The sea<\/em> och senare tillkomna m\u00e5lningar. Det \u00e4r en installation, en helhet vars delar relaterar till varandra.<\/p>\n

Utanf\u00f6r rummet h\u00e4nger en liten tavla, i en svart ram en rundad \u00f6, kanske en korall\u00f6 eller atoll, med sm\u00e5 holmar p\u00e5 rad utanf\u00f6r och ett kraftigt kryss. H\u00e4r.<\/p>\n

\u2013 Installationen \u00e4r en ber\u00e4ttelse om hur jag tar till mig att min far dog i en ub\u00e5t som torpederades 1945 n\u00e5gonstans i Atlanten, s\u00e4ger Wolfgang Peter Menzel.<\/p>\n

Link\u00f6pingskonstn\u00e4ren \u00e4r f\u00f6dd i Wilhelmshaven, vid nordtyska Atlantkusten, och kom till Sverige 1974. Bilden av \u00f6n har han h\u00e4mtat fr\u00e5n en 1400-talskarta, som placerar \u00f6n n\u00e5gonstans i Atlanten d\u00e4r det enligt nutida uppfattning inte finns n\u00e5gon. Den kallas f\u00f6r Podalida och kring detta begrepp har konstn\u00e4rens verksamhet snurrat under flera \u00e5r.<\/p>\n

Han \u00e4r klar, saklig och gr\u00e5h\u00e5rig. <\/strong>Andra v\u00e4rldskriget \u00e4r l\u00e5ngt borta men just h\u00e4r n\u00e5r det \u00e4nda in i det smala h\u00f6ga rummet. I h\u00f6rlurarna som h\u00e4nger p\u00e5 stolen kan man lyssna till den d\u00e4r poetiska rekonstruktionen, motorernas mjuka dunkande, slaget mot pl\u00e5ten som ekar, vattnet som porlar, musiken och orden. Invid finns en st\u00f6rre tavla, med \u00f6n, krysset men nu ocks\u00e5 med en skiss av katedralen i Wilhelmshaven och invid den en ub\u00e5t i genomsk\u00e4rning, en rundad form, lika h\u00f6g som katedralens h\u00f6gsta torn. Hemtrakter. Men vad \u00e4r hemma?<\/p>\n

Man kan sitta i stolen och lyssna och stilla f\u00f6rsjunka i de m\u00f6rka tavlorna p\u00e5 v\u00e4ggen mittemot. Motivet \u00e4r knappt urskiljbart, naturligtvis en tolkningsfr\u00e5ga. \u00c4r det nattligt dis \u00f6ver havet eller nere i djupet? De vita strecken med spretande borst, \u00e4r de vattenv\u00e4xter som str\u00e4var upp\u00e5t mot en ub\u00e5tssilhuett, f\u00f6r alltid st\u00e5ende i djupet? P\u00e5 golvet fyra runda bilder i en gemensam ram.<\/p>\n

\u2013 Jag \u00e4r ett permissionsbarn. Jag har aldrig tr\u00e4ffat min far. Jag har inte gjort n\u00e5gra efterforskningar utan jag vill g\u00f6ra min ber\u00e4ttelse. Jag vill inte g\u00f6ra detta till en t\u00e5rdrypande historia utan till en poetisk.<\/p>\n

Wolfgang Peter Menzels installation drabbar den som \u00f6ppnar garden.<\/p>\n

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n