{"id":9650,"date":"2013-04-08T19:27:45","date_gmt":"2013-04-08T18:27:45","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=9650"},"modified":"2013-07-29T13:57:55","modified_gmt":"2013-07-29T12:57:55","slug":"musikhistoria-med-kalle-baah-i-flygeln-reportage","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=9650","title":{"rendered":"Musikhistoria med Kalle Baah i Flygeln (reportage)"},"content":{"rendered":"

\"Frontman.<\/a><\/p>\n

<\/em>Frontman. Pelle Johansson, gitarrist, s\u00e5ngare, l\u00e5tmakare. I l\u00f6rdags intog han och Kalle Baah, med g\u00e4ster, Flygeln i Norrk\u00f6ping. En hemkomst.
\n<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Nedslag: 1976 \u2013 1978-80 \u2013 1981 \u2013 2013<\/span><\/h1>\n

\u00a0<\/strong><\/p>\n

Det \u00e4r en helt vanlig vardagskv\u00e4ll \u00e5r 1976. <\/strong>P\u00e5 TV, som p\u00e5 den tiden erbj\u00f6d tv\u00e5 kanaler att v\u00e4lja mellan, visas en numera kultf\u00f6rklarad jamaicansk l\u00e5ngfilm fr\u00e5n 1972 med titeln The harder they come<\/em>. Jimmy Cliff hade huvudrollen och gjorde dessutom fyra l\u00e5tar p\u00e5 soundtracket. Att filmen s\u00e4ndes sent var f\u00f6rst\u00e5eligt. Enligt den tidens normer var filmen inte l\u00e4mplig f\u00f6r yngre tittare d\u00e5 dessa kunde bli vilseledda in i ett liv av kriminalitet och ol\u00e4mpliga vanor. Filmen ber\u00e4ttar historien om en ung man som f\u00f6rs\u00f6ker sl\u00e5 sig fram i musikbranschen. Det lyckas inget vidare och enda l\u00f6sningen som \u00e5terst\u00e5r \u00e4r att sl\u00e5 in p\u00e5 den kriminella banan. Jag minns inte s\u00e4rskilt mycket av handlingen och den \u00e4r f\u00f6rmodligen inget att f\u00e4sta n\u00e5got djupare intresse vid. Det var musiken som verkligen ruskade om! Den l\u00e4t s\u00e5 annorlunda mot allt jag tidigare h\u00f6rt p\u00e5 och sv\u00e4ngde p\u00e5 ett m\u00e4rkligt gungande s\u00e4tt. Filmen, och d\u00e5 framf\u00f6rallt soundtracket, s\u00e4gs ha haft en viktig del i spridningen av reggaemusiken v\u00e4rlden \u00f6ver. Det blev i alla fall min f\u00f6rsta kontakt med den h\u00e4r musikstilen.<\/p>\n

Vid den h\u00e4r tiden jobbade jag som musikl\u00e4rare p\u00e5 Mosstorpskolan i Sk\u00e4rblacka. F\u00f6rutom ”vanliga” \u00e4mnen fanns ocks\u00e5 en m\u00f6jlighet att v\u00e4lja n\u00e5got som kallades FVA, fritt valt arbete. Det var tid som eleverna sj\u00e4lva fick disponera \u00f6ver om det fanns m\u00f6jligheter att tillm\u00f6tesg\u00e5 deras \u00f6nskem\u00e5l. H\u00e4r fanns fyra killar som ville spela i ett band under de h\u00e4r timmarna. Jocke Salinder, Janne Karlsson, Lasse M\u00f6llg\u00e5rd och Pelle Johansson. De kallade sig sj\u00e4lva Rockuz<\/em> och hade nog till en liten del en f\u00f6rebild i bandet som popul\u00e4rt kallades ”Status”.\u00a0 Jag hade gl\u00e4djen att f\u00e5 tillbringa n\u00e5gra timmar varje vecka tillsammans med de h\u00e4r spelsugna grabbarna. Veckorna rullade p\u00e5 och vi provade alla m\u00f6jliga l\u00e5tar och f\u00f6rs\u00f6kte f\u00e5 det att l\u00e5ta. Grabbarna var verkligen ivriga och det m\u00e4rktes att mycket fritid \u00e4gnades \u00e5t \u00f6vning p\u00e5 sina respektive instrument.<\/p>\n

S\u00e5 var det den d\u00e4r speciella g\u00e5ngen. Jag vet inte hur vi kom in p\u00e5 omr\u00e5det men pl\u00f6tsligt var vi mitt uppe i en diskussion om filmen, den d\u00e4r som s\u00e4ndes sent f\u00f6r att s\u00e5 f\u00e5 unga som m\u00f6jligt skulle kunna se den. Men det var inte handlingen vi pratade om. Det var musiken. Jag kan s\u00e5 h\u00e4r i efterhand s\u00e4ga att jag inte hade s\u00e5d\u00e4r vansinnigt stor koll p\u00e5 hur man skulle g\u00f6ra. Bara lite p\u00e5 ett ungef\u00e4r. Det mynnade till sist ut i att vi tog en enkel ackordf\u00f6ljd och f\u00f6rs\u00f6kte hitta det d\u00e4r som gjorde att ”gunget” kom fram. Detta var allts\u00e5 gruppen Rockuz<\/em>, som senare skulle bli stommen den f\u00f6rsta upplagan av Kalle Baah<\/em>, som spelade reggae. Utan att p\u00e5 n\u00e5got annat s\u00e4tt vara skyldig till de framg\u00e5ngar som sedan f\u00f6ljde v\u00e5gar jag p\u00e5st\u00e5 att jag s\u00e4kerligen \u00e4r den som f\u00f6rst av alla h\u00f6rde Kalle Baah<\/em> spela reggae. F\u00f6rsta n\u00e5gonsin! Jag m\u00e5ste ocks\u00e5 po\u00e4ngtera att det var nog bara den g\u00e5ngen, m\u00f6jligen med n\u00e5gra undantag, som vi spelade reggae-liknande musik p\u00e5 v\u00e5ra lektioner. Vi fortsatte med alla sorter. Allt hade kunnat stanna h\u00e4r om inte grabbarna sj\u00e4lva hade tagit hand om det hela. Det skulle emellertid dr\u00f6ja n\u00e5gra \u00e5r.<\/p>\n

1978 \u2013 1980 Mera reggae. <\/strong>P\u00e5 kv\u00e4llar och n\u00e4tter lyssnade m\u00e5nga p\u00e5 Radio Luxembourg. Ett program som spelade ny musik och d\u00e4r det talades engelska. Janne, som mer \u00e4n 30 \u00e5r senare fortfarande st\u00e5r f\u00f6r det stadiga trumspelet i Kalle Baah<\/em>, var en som lyssnade mycket p\u00e5 dessa internationella stationer. Han ber\u00e4ttar sj\u00e4lv att han lyssnade s\u00e5 l\u00e4nge det gick att h\u00e5lla sig vaken. N\u00e4r tr\u00f6ttheten blev f\u00f6r stor tryckte man in REC och spelade in ytterligare 45 minuter som kunde lyssnas p\u00e5 n\u00e4sta dag. D\u00e4r fanns en l\u00e5t som hade titeln She’s Gone<\/em> och spelades av en grupp som i den snabbtungade radiopratarens presentation blev till ett helt obegripligt ”l\u00e4te”. Det skulle snart f\u00e5 sin f\u00f6rklaring.<\/p>\n

Vid en h\u00e4r tiden fanns n\u00e5got som f\u00f6rkortades SMC, Scandinavian Musik Club. Ur en katalog kunde man best\u00e4lla skivor och kassettband med popul\u00e4ra artister. D\u00e4r, i en lista, st\u00e5r n\u00e5got som pl\u00f6tsligt f\u00e5r polletten att trilla ner. Bob Marley & the Wailers<\/em>. Skivan hette Kaya<\/em>. Janne best\u00e4llde skivan och lyssnade. Kanske inte riktigt vad han f\u00f6rv\u00e4ntat sig. Men det fanns i alla fall en l\u00e5t som var bra. De andra var lite underliga, tyckte Janne. Det var bl\u00e5sinstrument med och skivan togs med hem till kompisen Jocke, vars pappa Stig hade ett storband best\u00e5ende av elever i huvudsak fr\u00e5n Mosstorpskolan, f\u00f6r att kolla om det kunde vara n\u00e5got f\u00f6r storbandets bl\u00e5sare. Jocke spelade f\u00f6r \u00f6vrigt bas i storbandet och Janne stod f\u00f6r trummandet.<\/p>\n

Rockorkestern Rockuz<\/em> fanns f\u00f6rst\u00e5s fortfarande kvar och bestod av samma fyra killar som 1976 \u00e4gnat sig \u00e5t FVA. N\u00e4r gitarristen Pelle Johansson s\u00e5 sm\u00e5ningom fick lyssna p\u00e5 skivan som Janne hade k\u00f6pt blev han eld och l\u00e5gor. Jag skulle vilja p\u00e5st\u00e5 att det var en avg\u00f6rande h\u00e4ndelse i gruppens historia. Pelle lyckades f\u00e5 med sig alla i samma riktning och pl\u00f6tsligt fanns ett m\u00e5l att n\u00e5 upp eller fram till.<\/p>\n

Den lilla bruksorten Sk\u00e4rblacka hade tagit det f\u00f6rsta steget p\u00e5 v\u00e4gen mot att bli Sveriges reggaecentrum nummer ett. M\u00e5nga har s\u00e4kert inv\u00e4ndningar mot detta, men jag var med under de h\u00e4r \u00e5ren och s\u00e5g det h\u00e4nda med mina egna \u00f6gon. Mellan 1978 fram till 1980 \u00f6kade f\u00f6rekomsten av r\u00f6d-gul-gr\u00f6na m\u00f6ssor lavinartat. Det lyssnades p\u00e5 reggae snart sagt \u00f6verallt. Musiken, men ocks\u00e5 influenser fr\u00e5n rasta-kulturen i stort, skapade en samh\u00f6righet bland ungdomarna som n\u00e4stan k\u00e4nns unik. Gruppen Rockuz<\/em> fortsatte att spela i olika sammanhang men p\u00e5 h\u00f6sten 1980 bytte bandet namn till Reggaenalorkestern<\/em>. Man ut\u00f6kade bandet med \u00e4nnu en medlem, Pelles bror Ricky. S\u00e4kert \u00e4r, oavsett namn, s\u00e5 har de som nu heter Kalle Baah <\/em>varit oerh\u00f6rt betydelsefulla f\u00f6r Sk\u00e4rblacka och n\u00e4rliggande orter. \u00c5terkommer till detta vid recensionen av l\u00f6rdagens konsert.<\/p>\n

1981 —-> Kalle Baah. <\/strong>Kalle Baah<\/em>? Hur kan ett band heta s\u00e5? Ja, det \u00e4r inte n\u00e5got som \u00e4r taget ur tomma intet i alla fall. Utan att k\u00e4nna till diskussionerna om diverse namnbyten vet jag \u00e4nd\u00e5 var namnet kommer ifr\u00e5n. Det var mamman till en av Pelles kompisar som lite sk\u00e4mtsamt kallade honom f\u00f6r Kalle Baah om han gjort n\u00e5got pojkbus, typ ”h\u00f6rdu du, din lille Kalle Baah!”<\/p>\n

P\u00e5 vintern 1981 spelades kassetten Kalle Baah LIVE<\/em> in p\u00e5 Mosstorpskolan i Sk\u00e4rblacka. Vi h\u00f6ll till i det som d\u00e5 kallades komplementutrymme 1 och d\u00e4r fanns ocks\u00e5 en liten men trogen skara fans. Det var den allra enklaste inspelning man kan t\u00e4nka sig. Tv\u00e5 mikrofoner i A\/B-teknik och direkt in i en Revox B77. F\u00f6r den som \u00e4r intresserad av mer tekniska detaljer kan jag ber\u00e4tta att mikrofonerna var kondensatormikrofoner av m\u00e4rket Calrec och det var njurformad karakt\u00e4ristik p\u00e5 dessa. Den h\u00e4r inspelningen gavs ut p\u00e5 CD till 30-\u00e5rsjubileet.<\/p>\n

Den 11 maj 1981 avled Bob Marley. En idol och f\u00f6rebild f\u00f6r Kalle Baah<\/em> som band och f\u00f6r grabbarna individuellt. Nu h\u00e4nde \u00e5ter n\u00e5got som Kalle Baah<\/em> helt och fullt b\u00e4r ansvaret f\u00f6r. Som en hyllning tog killarna och bar ut instrument och vad de hade att tillg\u00e5 p\u00e5 en gr\u00e4smatta vid S\u00e5gv\u00e4gen i Sk\u00e4rblacka. D\u00e4r h\u00f6lls en spontan hyllningskonsert till Bob Marley. Det \u00e4r i \u00e5r 32 \u00e5r sedan och minneskonserten genomf\u00f6rs varje \u00e5r och har blivit en folkfest f\u00f6r b\u00e5de ortsbor och tillresta.<\/p>\n

Idag \u00e4r en helt vanlig m\u00e5ndagseftermiddag \u00e5r 2013. <\/strong>I l\u00f6rdags var jag p\u00e5 en konsert med gruppen Kalle Baah<\/em>. Det har g\u00e5tt 37 \u00e5r sedan vi stod d\u00e4r och pratade om Jimmy Cliff och The Harder They Come<\/em>. Vad har h\u00e4nt sedan dess? Jag har hoppat \u00f6ver en massa \u00e5r i den h\u00e4r korta ber\u00e4ttelsen men det g\u00f6r faktiskt inget. Det fick jag klart f\u00f6r mej i l\u00f6rdags. Kalle Baah<\/em> \u00e4r inte bara ett j\u00e4kligt bra band. Kalle Baah<\/em> \u00e4r ett fenomen.<\/p>\n

N\u00e4r jag h\u00f6rde musiken k\u00e4nde jag igen mej p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt. M\u00e5nga bilder passerade, m\u00e5nga personliga minnen. Vi var 1.500 personer som jag tror k\u00e4nde p\u00e5 ett liknande s\u00e4tt. De flesta som var d\u00e4r och lyssnade \u00e4r samma m\u00e4nniskor som i slutet av 1970-talet bar stickade m\u00f6ssor i glada f\u00e4rger, samma m\u00e4nniskor som i maj packar en fikakorg och beger sig till Folkets Hus i Sk\u00e4rblacka. Kalle Baah<\/em> kan f\u00e5 alla att komma ”hem” igen f\u00f6r en liten stund. Alla som var tillsammans f\u00f6r m\u00e5nga \u00e5r sedan men som sedan kanske inte tr\u00e4ffats s\u00e5 mycket d\u00e4remellan.<\/p>\n

Kalle Baah<\/em> \u00e4r bra! L\u00e5tarna, de egna, blir bara b\u00e4ttre och b\u00e4ttre. Texterna \u00e4r p\u00e5 svenska och inneh\u00e5llet \u00e4r ofta n\u00e5got man k\u00e4nner igen sig i och kan relatera till i m\u00e5nga fall. Killarna \u00e4r inga rockstj\u00e4rnor, fast de kunde vara det, utan h\u00e5ller sig kvar d\u00e4r allt b\u00f6rjade. Det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r Kalle Baah<\/em> \u00e4r s\u00e5 stora. P\u00e5 konserten s\u00e5g jag publiken bli en del av sj\u00e4lva f\u00f6rest\u00e4llningen. N\u00e4r jag s\u00e5g mej omkring inbillade jag mej att det lika g\u00e4rna hade kunnat vara en \u00e5tertr\u00e4ff av Mosstorpskolans elever under sent 1970-tal och en bra bit fram\u00e5t i tiden.<\/p>\n

Jag t\u00e4nker inte g\u00e5 in p\u00e5 detaljer om hur den och den spelade. Jag ser ist\u00e4llet konserten som en del av n\u00e5got mycket st\u00f6rre. Om jag lyckats f\u00f6rmedla vad jag menar i den h\u00e4r texten s\u00e5 tror jag att ni f\u00f6rst\u00e5r.<\/p>\n

Tack f\u00f6r en riktigt bra konsert i l\u00f6rdags!<\/strong><\/p>\n

Text: Bj\u00f6rn Eriksson
\nFoto: Robert Betts<\/em><\/em><\/p>\n

 <\/p>\n