{"id":9757,"date":"2013-04-17T20:05:55","date_gmt":"2013-04-17T19:05:55","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=9757"},"modified":"2013-07-29T13:42:21","modified_gmt":"2013-07-29T12:42:21","slug":"hus-hem-och-hastar-pa-galleri-femman-reportage","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=9757","title":{"rendered":"Hus, hem och h\u00e4star p\u00e5 Galleri Femman (reportage)"},"content":{"rendered":"

\"Bruna<\/a><\/p>\n

Antikens strama h\u00e4star i Maria Larsson stengodslera. <\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Skenande h\u00e4star m\u00f6ter str\u00e4nga f\u00e4rgprov<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

Det \u00e4r galleristen som f\u00f6st ihop dem, Lena Wahlstedt och Maria Larsson m\u00f6ts f\u00f6rst en halvtimme f\u00f6re vernissagen.<\/strong> H\u00e4ngt m\u00e5lningarna respektive st\u00e4llt upp keramikskulpturerna har de gjort var f\u00f6r sig. Nu \u00e4r allt p\u00e5 plats, tavlorna p\u00e5 v\u00e4ggarna och hus och h\u00e4star p\u00e5 piedestaler och en kant som l\u00f6per utmed v\u00e4ggen, visserligen smal men precis lagom f\u00f6r en h\u00e4stflock att rusa fram p\u00e5. Kropparna \u00e4r fram\u00e5tlutade, n\u00e4sborrarna vidgar sig mot vinden, manar och svansar fladdrar.<\/p>\n

Maria Larssons h\u00e4star \u00e4r en kraftfull ras, med breda rundade bogar.<\/strong> Kanske \u00e4r rasen ur\u00e5ldrig f\u00f6r samma kraft utm\u00e4rker tv\u00e5 st\u00f6rre h\u00e4stskulpturer med stela manar och svansar, liknande de stridsh\u00e4star man kan se p\u00e5 antikens friser fr\u00e5n fr\u00e4mre Asien. Fast nog det \u00e4r lite m\u00e4rkligt att de \u00e4r s\u00e5 fast f\u00f6rankrade mot marken, ben har inga av hennes h\u00e4star, vare sig de kr\u00e5mar sig, betar eller f\u00f6ljer flocken i vild galopp.<\/p>\n

\u2013 Jag drejar upp en grundform, trycker till och modellerar, beskriver Maria Larsson arbetet med skulpturerna i keramisk stengodslera.<\/p>\n

Rakubr\u00e4nning \u00e4r den teknik hon mest anv\u00e4nder sig av, allts\u00e5 i en enkel utomhusugn som hettas upp med gasol. Den br\u00e4nda leran t\u00e4cks med metallbaserad glasyr (som skiftar mellan\u00a0 gr\u00f6n oxid, g\u00e4rna krackelerad, och djupr\u00f6d koppar) innan den g\u00f6r en ny v\u00e4nda i ugnen. Ett m\u00f6te mellan best\u00e4md planering och hettans of\u00f6ruts\u00e4gbarhet.<\/p>\n

I det inre rummet en halvtrappa upp st\u00e5r tv\u00e5 stadskvarter.<\/strong> Husen \u00e4r tre v\u00e5ningar h\u00f6ga och s\u00e5 smala att det snarare \u00e4r fr\u00e5ga om trappavsatser \u00e4n hela rum inuti. I f\u00f6nstren st\u00e5r blommor, gardiner fladdrar. Utanf\u00f6r porten h\u00e4nger en gyllene nyckel. Inte ett hus \u00e4r det andra likt.<\/p>\n

I ett kvarter \u00e4r alla hus svarta med n\u00e5gra vita detaljer, ett rentav med en bl\u00e5 drake p\u00e5 gaveln. I det andra kvarteret skiftar husen mellan svart och vitt, kanske det \u00e4r nattens skuggor som dr\u00f6jer sig kvar, f\u00f6r hela det kvarteret har f\u00e5tt namnet N\u00e4r natt blir dag<\/em>. Mot fasaderna avtecknar sig tr\u00e4den, tecknade med t\u00e4ta r\u00e4nder. Stramt och lekfullt p\u00e5 samma g\u00e5ng. Lite som i Kamomilla stad.<\/p>\n

[flickr]http:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/8658668678\/[\/flickr]<\/p>\n

F\u00e4rgprov. Lena Wahlstedt pr\u00f6var st\u00e4ndigt f\u00e4rgens m\u00f6jliga m\u00f6ten.<\/em><\/p>\n

Lena Wahlstedts m\u00e5lningar \u00e4r inte insmickrande.<\/strong> De ger aningar, man kan associera, men de f\u00f6rest\u00e4ller inte. En heter Nils & Frosta<\/em> (t\u00e4nk p\u00e5 Ikea f\u00f6r det gjorde konstn\u00e4ren) men annars \u00e4r det oftast naturen som indirekt sl\u00e4pper till formerna.<\/p>\n

De tolv m\u00e5lningar hon visar p\u00e5 Galleri Femman har gjorts under de senaste \u00e5ren, n\u00e5gon s\u00e5 tidigt som 2002, en annan fr\u00e5n 2008. Tv\u00e5 \u00e4r signerade i \u00e5r.<\/p>\n

Lena Wahlstedt m\u00e5lar med tempera, som gjort f\u00f6r att sl\u00e4ppa fram underliggande lager \u00e4ven n\u00e4r man l\u00e4gger nytt ovanp\u00e5.<\/strong> N\u00e4r hon talar om sitt m\u00e5leri \u00e4r det oftast f\u00e4rgen hon n\u00e4mner, nyfikenheten som driver henne att skapa kontrasterande f\u00e4lt, blanda om och rista. F\u00e4lten, formerna, strecken blir b\u00e4rare av f\u00e4rglusten.<\/p>\n

Komna s\u00e5 l\u00e5ngt i samtalet protesterar konstn\u00e4ren, formerna \u00e4r visst viktiga. Hon s\u00f6ker dem ofta i naturen d\u00e4r hon tillbringar mycket tid, har ett \u00f6ga som fastnar f\u00f6r detaljer.<\/p>\n

\u2013 Jag t\u00e4nker att jag inte kan hitta p\u00e5 former sj\u00e4lv, d\u00e5 skulle det bara bli ett och samma, f\u00f6rklarar Lena Wahlstedt. Jag inspireras av naturen, av skisser. Sedan h\u00e4mtar jag inspiration fr\u00e5n mitt m\u00e5leri, att ta en f\u00e4rg och sedan pr\u00f6va en annan f\u00e4rg.<\/p>\n

Samtidigt som hon pr\u00f6var och f\u00f6rkastar, plockar upp ett gammalt verk, m\u00e5lar \u00f6ver (men uppt\u00e4cker n\u00e5got som m\u00e5ste sparas) och arbetar vidare, g\u00e4ller det att stoppa i tid.<\/p>\n

\u2013 Jag vill g\u00e4rna l\u00e4mna lite vit duk kvar.<\/p>\n

Hon visar p\u00e5 Hotet<\/em>, m\u00e5lad i \u00e5r.<\/strong> N\u00e5got som kan vara gula huskroppar i en stad, vid en v\u00e4g, i ett landskap. Himlen har en rosa ton som m\u00f6ter landskapet. En svart fl\u00e4ck vidgar sig p\u00e5 himlen, hotfullt menar Lena. Men den tunna temperan har inte f\u00e4st helt vid duken, mikroskopiska ljusa fl\u00e4ckar lyser. Det kan var natthimlen som tr\u00e4nger fram i en glipa med tjocka vintermoln, eller ett annat universum.<\/p>\n

Som sagt, Lena Wahlstedts m\u00e5leri \u00e4r inte insmickrande. Men det h\u00e5ller i l\u00e4ngden.<\/p>\n

Text: Ann-Charlotte Sandelin
\nFoto: Robert Betts<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n