Neapel. Lena Bergendahl fascinerades av renässansmänniskan Giambattista della Porta som var den första att sätta en lins på medeltidens camera obscura.
Då och nu existerar samtidigt
Vilket mörker! Innanför tröskeln måste man göra tvärstopp och låta ögonen anpassa sig, annars är risken stor att man fördärvar en del av installationen Displacements of the Visible på Verkstad : Rum för konst. Alternativet är att ta med ledarhund.
Efter en stund kan man våga sig in. Då ser man att det som flimrar på olika ställen är flera filmer som styckas upp och reflekteras åt olika håll. Men fortfarande är man rädd att trampa på olika prismor på golvet eller att välta stativ man knappt urskiljer.
Utspridda ytor. Ljus blir synligt först när det träffar en yta.
Lena Bergendahl säger att hon vill utforska den rörliga bildens historia. Men samtidigt går hon längre tillbaks än så, det är bilden som sådan hon utforskar. Och synen, rentav. Därav mörkret.
Hennes fascination för den italienska renässansmänniskan (naturvetare, filosof, magiker, optiker, dramatiker mm) Giambattista della Porta (1535 – 1615) förde henne till Neapel. Det är där två av filmerna är gjorda. De visar gammalt och nytt sida vid sida — ja, tiden är upphävd; då och nu existerar samtidigt.
Della Porta utvecklade camera obscuran genom att sätta en lins framför den. Bergendahl utvecklar filmen genom att bryta den genom halvtransparenta speglar och linser som splittrar färgernas våglängder. Dessutom träffar filmens ljusstrålar uppställda stafflier, reflektorplattor, pelare och andra objekt i dess väg.
Ljus är osynligt. Ofta glömmer man det, men här blir det väldigt tydligt. Det är först när det träffar en yta som vi kan uppleva det. Här är ytorna utspridda i rummet och skapar en nästan svindlande känsla. Och så rörelsen… allting rör sig. Jag håller andan och går försiktigt.
Signaturläran. Yttre likheter antogs motsvara inre egenskaper.
– Della Porta forskade om ljuset. Men mest var han intresserad av illusioner, sådant som vi inte kan se i vanliga fall, berättar Lena Bergendahl. Han gav ut sitt verk Magie naturalis, och studerade hur blommor som liknade ögon skulle kunna påverka synen (signaturläran, min anmärkning).
Ett exempel på det far förbi på en monitor (se bild). På en annan monitor visas herbarium med växter med anknytning till della Portas ideér, som Bergendahl bett en botanist ta fram. En färgkulla och en ögontröst passerar förbi, samt något som liknar renfana.
Della Porta instiftade också Accademia Secretorum Naturae, som skulle forska om naturens hemligheter. Den blev anklagad för ockultism av påven och stängdes av inkvisitionen. Lokalerna finns fortfarande här någonstans, säger Bergendahl och pekar på filmen, men de går inte att hitta. (Jag kommer att tänka på en bok, som blev en film med Tom Hanks.)
Ett stenkast från Neapel ligger Pomeiji, och Bergendahl har filmat därifrån med. Bara för att det var nära? Nej, det handlar också om rumsbildning och avbildning. Det är tydligt på freskerna hur konstnärerna har kämpat med att skapa illusion av djup. Man försöker sig på ett perspektiv, utan att riktigt lyckas uppfinna centralperspektivet. (Det gjorde, enligt myten, Filippo Brunelleschi på 1400-talet.)
Så Lena Bergendal reser i tid och rum för att med optikens och filmens hjälp återskapa och bryta sönder rummet och tiden. Installationen är en vetenskapligt underbyggd illusion i tre dimensioner.
Eller rättare sagt:
– Om jag har uppfattat det rätt handlar det om optik, ljus, rum och tid?
– Ja, det är en ganska bra sammanfattning.
Jag lyckades bara välta en aluminiumskiva under mitt besök. Gå försiktigt!
Text: Michael Strandhed
Foto: Michael Strandhed och Lena Bergendahl
BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR
VERKSTAD: RUM FÖR KONST Norrköping
9 maj – 14 juni 2015
Displacements of the Visible
Lena Bergendahl
LÄNKAR
Lena Bergendahl hemsida
Verkstad : Rum för konst hemsida Facebook