• KULTUR-ANNONS

  • NYHETER

Sidén Hedmans molekylära musik (recension)

Eva Sidén
Avtäckning. Eva Sidén inledde med att avlägsna plasten från flygeln.

 

Dansande älvor och kärv metall

 

Harlekinen på Konstmuseet ståtar med en inslagen flygel. Är det Christo som är här? Nix. Det är inte det färdiga konstverket utan bara början. För det är konst. Och musik (snart). Annan musik.

Lars Jonsson från Föreningen Annan Musik hälsar oss välkomna. Det är naturligt att det är de som står som värdar för den här konserten/installationen inom tonsättarfestivalen Norrköpingsljud, och Konstmuseet är också rätt plats för detta gränsöverskridande verk. Det signalerar att vad som helst kan hända, och jag har öppnat mina sinnen på vid gavel och lämnat förutfattade meningar hemma.

 

IMG_4577
Film och förinspelade ljud fyllde Harlekinen.

 

Eva Sidén och Jens Hedman utgör sedan 2010 Sidén Hedman duo. Tillsammans komponerar de, spelar in och bearbetar ljud, filmar och bygger installationer. Vid framföranden är det Sidén som sitter vid flygeln. Jag ser att Jens Hedman dokumenterar det hela på film.

Det hela börjar med att Sidén avtäcker flygeln. I bakgrunden pågår film på tre dukar. Mer eller mindre. De projiceras på flera delade dukar och på draperier, så det känns nästan som hela rummet är uppfyllt av dem. Det som definitivt fyller rummet är de förinspelade ljuden som spelas upp från alla håll. De är svårdefinierade, men eftersom hon har berättat att de ofta utgår från flygeln, så får jag tro henne. Men inte bara, det tror jag inte.

Första stycket rasslar och prasslar i bakgrunden till flygeln. Det växer till ett dån som sedan lugnar sig. Filmen i bakgrunden visar strömmande vatten, vilket är det genomgående temat i filmerna. Det verkar inte direkt synkroniserade med musiken utan lever ett eget liv. Nu är det ju lätt att tolka bakgrundsfilmer i takt till musiken, det vet alla som försökt ljudsätta filmer. På något magiskt sätt stämmer taktbyten och bilder bättre än man anat. Bakgrundsljuden, däremot, bör vara synkade med flygeln. Bakgrund, förresten… ibland är de helt dominerande.

Jag hör älvor dansa och svirrande som från trollsländevingar. När en iskant dyker upp på filmen hör jag klirrandet från isbitar. Eva Sidén smeker tangenterna och plockar på strängarna, som vore flygeln en harpa. Ljudet växer till ett dån, knatter övergår i kaos för att glida över i ett tyst gnisslande. Till slut är det enda som hörs en hög, sprucken ton som Sidén slår an gång på gång.

Det är, givetvis, omöjligt att beskriva den här typen av musik. Åtminstone för en rock ‘n’ roll-kille som jag. Bäst är nog om du kollar på något av YouTube-klippen. Jag gillar’t.

Lost in a Legend har sagts ha med nordiska myter att göra. Åtminstone upplevdes det så på turnén till Island, Grönland, och Färöarna de gjorde 2011. Det känner jag inte alls. Men när Sidén säger att det innehåller anspelningar på natur håller jag med till fullo.

 

IMG_4579
Eva Sidén spelar på flygeln på många sätt.

 

Nästa stycke heter Metall efter ett av de fem elementen i den kinesiska mytologin. Uruppförandet skedde i Klangdomen i Karlsruhe, Tyskland 2014. Där finns 43 högtalare i sfärisk form som omsluter publiken. I höst (i Paris) ska duon ta sig an vatten. (Vilka de andra tre är tänker jag inte berätta, nån måtta på folkbildning får det vara, och det står i katalogen.)

Jag upplever detta stycke kärvare. Det mullrar, gnisslar och låter ibland som ett sågverk. Ljudet är mer… metalliskt. I flygelns inre står en liten leksaksxylofon i metall som Sidén ger sig på ibland. Slutet låter som en gong och klingande trädgårdsvindspel, men det är det förstås inte.

Sista stycket, Playing Double Bind, är också nästan namnet på installationen Double Bind Player. Den bygger på Gregory Batesons teori om dubbelbindning. Vi snackar om musik på molekylärnivå. Nu är flygen rensad på de flesta tillbehören, men klot och vev som er kopplad till en sträng och olika tofsar eller påsar är kvar. Sidén drar smycken över strängarna, kloten rör sig och tofsarna far upp och ner.

Det är stillsammast hittills, och det gäller även det förinspelade. Till slut stiger Eva Sidén åt sidan och manar oss att komma fram. Det förinspelade fortsätter, och vi flockas storögt kring flygeln. Detta är installationen. Den står kvar veckan ut.

Text och foto: Michael Strandhed

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

KONSTMUSEET Norrköping

28 maj 2015
Double Bind Player

Konsert och ljudinstallation
flygel och EAM (elektronik, mekanik, video)
Eva Sidén
Arr: Föreningen Annan Musik
Inom ramen för tonsättarfestivalen Norrköpingsljud

PROGRAM
Sidén Hedman
Lost in a Legend (2010)
Metall (2014)
Playing Double Bind (2012)

LÄNKAR
Eva Sidén hemsida YouTube1 YouTube2
Föreningen Annan Musik hemsida Facebook
Konstmuseet hemsida Facebook
Norrköpingsljud hemsida Facebook
Kammarkören i kanonform i Hedvig recension Kultursidan.nu 31/5 2015
Norrköpingsljud öppnade med nya verk recension Kultursidan.nu 28/5 2015
Kompositörerna tar sig ton med festival reportage Kultursidan.nu 18/5 2015

Tagged , , . Bookmark the permalink.

One Response to Sidén Hedmans molekylära musik (recension)

  1. Pingback: Moderna ”tyska” ekon i Immanuelskyrkan (recension) - KULTURSIDAN.nu