• KULTUR-ANNONS

  • NYHETER

Dömd till galge och gren i Söderköping


Skamstraff. Till allmän beskådan sattes medeltidens brottsling i stupstock. Som åskådare hajar man till inför mannen i utställningen Dömd till galge och gren som visas på Stinsen i sommar.

 

Dödsdömda kvinnor begravdes levande

 

SÖDERKÖPING Kroppsstraff och skamstraff. Under medeltiden var stöld det värsta brott som kunde begås, tjuvar miste livet. ”Dömd till galge och gren” heter sommarens utställning på Stinsen. Synen på brott och straff har förändrats sedan medeltiden.

Han sitter i en stupstock. Han döljer sitt ansikte. Vad har den unge mannen gjort för att förtjäna detta hemska straff? Har han misshandlat eller våldtagit någon? Är han en mördare?

Det framgår inte. Det vi vet är att han inte är en tjuv. Om så varit fallet hade hans straff blivit hårdare. Förmodligen hade han då avrättats genom halshuggning eller hängning. Stöld betraktades under medeltiden som det värsta brott som kunde begås.

Förbrytaren i stupstocken ingår i sommarens utställning på Stinsen i Söderköping. En utställning med titeln ”Dömd till galge och gren”, som visar hur olika slags brott straffades under medeltiden och århundradena därefter. Den har sammanställts av Monica Stangel Löfvall, intendent vid Kulturkontoret/Medeltidscentrum i Söderköping.

 

Galge och svarta korpar
Galgfåglar. Svarta korpar understryker den ödesmättade stämningen i sommarens utställning på Stinsen.

 

Utställningen visar hur synen på brott och straff har förändrats genom åren. Den visar utvecklingen i hela landet, med särskilt fokus på Söderköping.

– I gamla tider var det hämnd som gällde om någon begått en oförrätt, berättar Monica Stangel Löfvall.

– Man gjorde upp man och man emellan, eller vid tingen om det exempelvis gällde släktfejder. När hämnden väl var tagen ansågs saken vara ur världen.

– Så småningom kom stadslagar, landskapslagar och slutligen landslagar. Staten tog över utdömandet av straff. Men de medeltida lagarna gällde i 400 år, ända fram till 1734.

Vad kunde man då bli dömd för? Äktenskapsbrott stod högt på skalan, det betingade dödsstraff. Att föda barn utan att vara gift var en synd som kunde bestraffas med gatlopp, spöstraff eller skampåle. Tidelag, vilket förekom relativt ofta, eller att baktala någon, bestraffades på liknande sätt. I värsta fall kunde man bestraffas med brännmärkning, stympning eller genom att förklaras fredlös.

Det lindrigaste straffet var böter, men även det drabbade hårt, eftersom brottslingen oftast var fattig. Det hårdaste straffet utdömdes för tjuveri.

– Folk var fattiga, de ägde i allmänhet inte mycket. Därför ansågs det som allra mest förkastligt att stjäla någon annans egendom, säger Monica Stangel Löfvall.

Hon har lagt ner mycket tid och engagemang på utställningen som är ytterst informativ. Exempel visas på flera personliga öden, hämtade ur rättegångsprotokollen.

– Om jag själv skulle ha forskat och översatt protokollen hade det tagit flera år, säger hon.

Hon har i stället använt sig av de översättningar som gjorts av historieforskaren Björn Helmfrid, Norrköping.

En del av utställningens bilder är medeltida illustrationer. Illustratören Sören Mattiasson i Gränna bidrar med bilder på tänkta dåtida situationer. De föremål som visas har lånats in från Länsmuseet i Linköping.

 

Monica Stangel Löfvall
Intendenten Monica Stangel Löfvall har sammanställt sommarens utställning på Stinsen i Söderköping. Hon visar konkret hur man på olika sätt bestraffade dåtidens brottslingar.

 

Bödeln, skarprättaren eller mästermannen, har fått sin egen avdelning. Han var fruktad och avskydd men han hade samtidigt en magisk aura omkring sig. Bödeln var oftast en tidigare förbrytare som fått erbjudande att bli bödel i stället för att kanske straffas med döden. Bödelsyrket gick många gånger i arv.

Att hängas ansågs vara det mest förnedrande straffet. Om bödeln var vid gott lynne högg han huvudet av den dödsdömde med bila. Om det gällde adelsmän tog han till svärdet, vilket gick ännu snabbare. Kvinnor hängdes inte, de begravdes i stället levande.

– Det fanns två avrättningsplatser i Söderköping, en på Ramunderberget och en vid vägkorset i Skönberga, berättat Monica Stangel Löfvall.

– Det tål att tänka på att det inte var så värst länge sedan vi själva använde oss av de här straffmetoderna, säger hon.

För att anknyta till nutida brott och straff visas även en jordglob med information om var i världen man än i dag tillämpar medeltida straffmetoder.

Dödsstraffet finns kvar i ett 50-tal länder.

© Text: Bibi Friedrichsen
© Foto: Boy Svedberg

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

STINSEN Söderköping

2 juni – 26 augusti 2017
Dömd till galge och gren
Utställning
Prod: Monica Stangel Löfvall, Medeltidscentrum

LÄNKAR
Kulturkontoret/Medeltidscentrum hemsida Facebook

Tagged . Bookmark the permalink.

One Response to Dömd till galge och gren i Söderköping

  1. Pingback: Mördande bra utställning på Stinsen! | Mattias Olsson