• KULTUR-ANNONS

     

     

  • NYHETER

En lustiger Woyzek i lager på lager (recension)


Och vad är klockan? Marknadsskojaren, spelad av Ingrid Loeld Rasch, gestaltar en filur som rör sig genom alla tider.

 

Om ensamheten, kärleken, sveket och döden

 

Norrköpings Teaterkompani sätter snurr på Büchners tragiska pjäs om soldaten Woyzeck. Och låter magasinet på NP33 bli tillfällig spelplats för kringresande Cirkus Varité med trick, sagor och sånger på menyn. Inför föreställningen sjungs visor om själens ensamhet, om kärlek och svek och om död.

 


Förebådar. Cecilia Norinder Fagrell sjöng visor före föreställningen.

 

”Varje människa är en ö”, sjunger Erik Wallsten i en av sina låtar, han skriver fina texter, med enkla och självklara ord.

Den inpluggade gitarren överröstar nästan kärlekens brobygge och den trasade relationens bleka eftertanke. Snart lämnar han över till Cecilia Norinder Fagrell vars opluggade gitarr och uppmickade röst hamnar i bättre balans, låt vara att klirret av bestick mot mattallrik ibland tränger på. Hennes visröst förmedlar Sara Dawn Finers En kärleksvisa. År av tystnad har gjort gott åt Beppe Wolgers Barn är ett folk och till och med söndersjungna Where have all the flowers gone får ny fräschör.

En halmbal på golvet, en stege mot en av de många bjälkarna, groteska figurer bärs fram och höga speglar skjuts runt. I bakgrunden växlar stillbilder mot en duk: ett fält, en sjö. Mest av allt liknar magasinet bakom konsthallen NP33:s vita väggar ett vagnslider invid ett stall. Vi i publiken blir ledsagade men tycks ha kommit för tidigt till Cirkus Varités föreställning. Artisterna tränar på akrobatik och jonglering, någon snurrar på en diablo, ett dragspel klämtar. De yngsta visar upp sina trick och en kan minsann hjula, övervakade av Farmodern.

Också denna familjevarité visar sig berätta sagor om ensamhet, kärlek, svek och om död. Artisterna kliver in och ur en berättelse, Sagan om Woyzeck, som de framför i korta tablåer med avbrott för sång och musik. Som vore det ett sånglustspel – om det nu inte var en tragedi. Emellan insatserna går de ut eller sätter sig på manegens röda kant, omväxlande i och ur spel.

 


Jagad. Kapten predikar faderligt för Woyzeck men orden har inte någon god jordmån att falla i. 

 

Något funderar jag över den soldatvärld Woyzeck lever i, stadens garnison tycks etablerad med hierarki, parader och vakttjänst. Han rakar sin Kapten, en man med filosofiska anspråk, tjänar extra som försökskanin för Doktorns experiment och lämnar solden till Marie, ogift mor till hans barn. De kan inte leva tillsammans, han bor ju på regementet, men de går på en cirkusvarité.

Där Marie möter Tamburmajoren, vars fickur imponerar nästan lika mycket som hans röda uniform med guldtränsar. Naturligtvis går det illa.

Det hela är en utsökt anrättning signerad regissören Olov Rasch, med lager på lager och dimensioner som går in i och ut ur varandra. Omsorgsfullt uppbyggd av njutbara detaljer, den ena efter den andra. Woyzeck hos Doktorn, står med byxorna nere och ryggen mot spegeln under ett samtal som snuddar vid människans dubbelnatur. Och – knappt har Marie darrat av längtan efter den nye spännande älskaren förrän hon sätter sig på den röda kanten och följer spelet. Medan Mattias Steisner, som spelar den stilige Tamburmajoren, sätter sig bredvid och tar tur som sufflör vid manusbordet.

De två nivåerna, cirkusartisternas och Woyzecks, blir likvärdiga genom de många inbrytningarna av sång (Vysotskij och Bankefors) och musik (Fagrell). Den tredje nivån är förstås Norrköpings teaterkompanis skådespelare, varav många också bidrar musikaliskt. Varje instrument de någonsin trakterat har plockats fram: dragspel, flöjt, fiol, klarinett och mandolin tillför liv och rikedom till grundsättningen som ligger i gitarr/bas/piano/trummor och sång.

 


En familj. Men soldaten Woyzeck och Marie kan inte leva tillsammans.

 

Jag njuter av skådespelarnas insatser. Mons Gregemarks Kapten är en sympatisk man, tror sig godhjärtad men ser inte klassamhällets vassa kanter från sin upphöjda position. Erik Wallstens beskäftige Doktorn har både komiska och skrämmande anslag, från medicinlatin till ”vetenskapliga experiment” som förebådar en instrumentell människosyn och människoexperiment i andra århundraden.

Ann-Sofie Engström gör en ljuv Marie; just oskulden, som strålar från hennes ansikte, blir hennes fall. För hur kan hon undgå att lockas av den stilige Tamburmajoren, Mattias Steiner gör honom charmig och överlägsen på samma gång.

Bland dessa rör sig Joakim Malmbergs Woyzeck som ett jagat djur. ”Vi fattiga krakar – ser kapten: pengar, pengar! Den som inga pengar har – kom med moral till en sån bara!” Woyzeck är minst lika filosofisk som Kapten, men som underordnad räknas hans funderingar endast som okunnigt grubbel.

Tillkommer Cecilia Norinder Fagrell, som emellanåt kliver in som soldaten Andres, som hukar under jackan. Samt Ingrid Loeld Rasch som spelar Farmodern, Grannfrun och en helt sagolik Marknadsskojare, en sådan som alltid finns, fräckt rör sig genom tid och rum!

 


Ett sällskap. Norrköpings Teaterkompani som också spelar artisterna i Cirkus Varité.

 

Att många yngre och äldre barn till skådespelarna bidrar till spelet som musiker, akrobater och en häst är ännu en underbar detalj som väver in Norrköpings Teaterkompani i Cirkus Varités saga om ensamheten, kärleken, sveket och döden. Och väver därmed in även oss i publiken. Vi som lever i en tid, utan regementen, men där yttre prål lockar mer än någonsin och där kanterna tycks vassare och brantare än på många decennier. Where have all the flowers gone?

Jag tror inte jag sett Norrköpings Teaterkompani bättre än så här.
Text: Ann-Charlotte Sandelin
Foto: Marie Qvarzell och Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

NP33 Norrköping

13 augusti – 19 september 2014 kl 19.30 (Förspel med musik och mat 18.30)
Woyzeck

av Georg Büchner
Regi: Olov Rasch
Scenografi: Andrew Jones
Musik: Vysotskij, Bankefors, Ola Fagrell samt Wunderkind
Ljud och ljus: Joel Askling, Johannes Rasch, Isidor Jones
Prod: Norrköpings Teaterkompani

MEDVERKANDE
Woyzeck – Joakim Malmberg
Marie – Ann-Sofie Engström
Kapten – Mons Gregemark
Doktorn – Erik Wallsten
Tamburmajoren – Mattias Steissner
Andres – Cecilia Norinder Fagrell
En klok gumma, Gycklare – Ingrid Loeld Rasch
En häst – Joel Askling, Johannes Rasch
En apa – Isidor Jones
Två unga akrobater –
En jonglör – Edvin Fagrell

Musiker: Ola Fagrell och delar av ensemblen

5 september kl 19:30
Konsert
Sånger sjungna av Monica Zetterlund och Barbro Hörberg
Eva Lagerheim och Cecilia Norinder Fagrell
ackompanjerade av Bengt Höglund och Ola Fagrell

LÄNKAR
Norrköpings Teaterkompani hemsida
Woyzeck nära premiär på NP33 reportage Kultursidan.nu 9/8 2014
Norrköpings Teaterkompani ger Woyzeck reportage Kultursidan.nu 17/6 2014
Teaterns existensiella frågor är Ann-Sofies reportage Kultursidan.nu 16/6 2014
30 sommarteatrar fyller Östergötland 2014 listan Kultursidan.nu 3/6 2014

Tagged . Bookmark the permalink.

One Response to En lustiger Woyzek i lager på lager (recension)

  1. Pingback: Recensioner av Woyzeck | Norrköpings Teaterkompani