• KULTUR-ANNONS

     

     

  • NYHETER

Briljant hyllning till Sibelius och Nielsen (recension)

Lamsma, Kluxen och SON
Briljant framförande. Holländska stjärskottet Simone Lamsma var ett med sin violin i Carl Nielsens Violinkonsert.

 

Publiken kan inte hålla tillbaka sin förtjusning

 

Torsdagens konsert med Norrköpings symfoniorkester bjöd på ett nordiskt tema. De två tonsättarna Carl Nielsen, hemmahörande i Danmark, och finländaren Jean Sibelius föddes båda 1865, och i år skulle de ha fyllt 150 år. SON uppmärksammade jubilarerna med att framföra några av deras främsta verk.

En utdragen ton, knappt hörbar, inleder Helios-uvertyren. Solens strålar är knappt synbara men de växer i intensitet, precis som musiken. Stråkar och horn i början och därefter fler instrument. Musiken växer till ett crescendo med trumpetfanfarer som firar solens uppgång. Sedan faller musiken i styrka och till slut är det endast den ensamma tonen kvar. Solen har vandrat över himlavalvet.

Carl Nielsen skrev stycket under en resa till Grekland. Soluppgången över det Egeiska havet inspirerade honom och verket fick namnet Helios efter solguden i den grekiska mytologin.

 

Simone Lamsma och Christian Kluxen med SON
Publiken kan inte hålla tillbaka sin förtjusning. Konserten har två satser och för ovanlighetens skull blir det applåder redan efter första satsen.

 

Kvällens höjdpunkt är utan tvivel solisten Simone Lamsma. I Carl Nielsens Violinkonsert får hon visa upp hela sin begåvning med både teknisk briljans och känslomässigt framförande. Detta holländska stjärnskott har hyllats världen över av kritiker och publik, och beskrivits som en av världens främsta violinister.

I konserten är solostämman allenarådande. Orkestern finns med som en fond, kanske mer som en sparringpartner än en danspartner. Det är en krävande solostämma, men Simone Lamsma får det att verka så enkelt. Hon är ett med sin violin och har full kontroll. Konserten har två satser och för ovanlighetens skull blir det applåder redan efter första satsen. Publiken kan inte hålla tillbaka sin förtjusning.

Sibelius Symfoni nr 5 avslutar kvällen. Verket uruppfördes 1915, men Sibelius var inte nöjd och arbetade om musiken inte bara en utan två gånger innan den slutliga versionen blev klar 1919. Första satsen sjuder av positiv förväntan – horn och träblås i ljuv förening. Lekfullt trippande violiner i ett dansant parti. Sedan mer kraftfullt med full orkester och satsen får ett våldsamt avslut.

Andra satsen har ett elegant och sirligt språk med knäppande strängar och horn i bakgrunden. Musiken blir ibland mer svepande men återkommer hela tiden till den lite spefulla lättheten. Därför blir det tvära avslutet överraskande. Den sista satsen inleds med snabba stråkinstrument och får sedan en mer majestätisk form. Musiken skrider fram med tunga steg. Stämningen byggs upp mot det pampiga slutet där ackorden likt kanonsaluter försvinner ut i rymden. Det är inte förrän dirigenten Christian Kluxen slår ut sina armar och blottar sina röda hängslen som förtrollningen bryts och publiken vågar ge uttryck för sin uppskattning.

Det är tydligt att orkestern gillar samarbetet med kvällens dirigent. Scengolvet mullrar av alla stampande fötter när orkestermedlemmarna applåderar Christian Kluxen. Han har ett mycket musikaliskt och inkännande sätt att dirigera. Njutbart även för oss i publiken.

Text: Felicia Eriksson
Foto: Norrköpings symfoniorkester

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

DE GEERHALLEN Norrköping

10 september 2015
Sibelius och Nielsen
Norrköpings Symfoniorkester

Dirigent: Christian Kluxen
Konsertmästare: Jannika Gustafsson
Solist: Simone Lamsma, violin
Konsertintroduktion: Stig Jacobsson

PROGRAM
Carl Nielsen (1865-1931) – Helios-uvertyr op 17
Carl Nielsen (1865-1931) – Violinkonsert op 33
Jean Sibelius (1865-1957) – Symfoni nr 5 Ess-dur op 82

LÄNKAR
Christian Kluxen hemsida
Simone Lamsma hemsida
Norrköpings symfoniorkester hemsida Facebook

Tagged . Bookmark the permalink.

Comments are closed.