Fröken Elvis rockade brallorna av the King (recension)

Fröken Elvis
Kungen är död. När musikerna i Fröken Elvis tolkar låtarna på svenska ger de Elvis låtskatt nytt liv.

 

Fräscha låtar av gamla slagdängor

 

Ett fullsatt Crescendo gästas av Fröken Elvis, som gör nytt material av och ur Elvis Presleys låtskatt. På torsdagskvällen är det fest på Järnbrogatan 3. En stressad biljettsäljare säger att det kommer bli fullt. Det blir mer än fullt, folk letar febrilt efter sittplatser. Uppslutningen är enorm, en del hittar ingen stol och sätter sig på ett bord. Det är glad stämning och förväntan är stor.

Fröken Elvis intar scenen. Det här är ingen vanlig dyrkan av The King. Fröken Elvis är ett helt nytt kapitel av Kungen för mig. De inleder kvällen med en medley av kända hits. Efter det är det deras egna tolkningar som gäller. På svenska. De är skolade, duktiga musiker, och byter instrument med lätthet. Det ser lätt ut, och det är antagligen på grund av spelglädjen och sammanhållningen i gruppen.

 

Fröken Elvis
Spelglädje. Fem musiker, 11 instrument och en radio – då svänger det.

 

De egentligen sönderspelade låtarna blir nya och underhållande. I Vem är Johanna? förvandlas It’s now or never till en uppslitande svartsjukelåt. Den dramatiska ådran finns definitivt i Camilla Fritzén. Hon sjunger ut med smäktande toner. I mellanpratet så tas Elvis notoriska otrohet upp.

Texterna framförs med en ironisk tydlighet, det gör att man skrattar. Spelglädjen och samspelet sitter som en smäck. Och trots att de levererar gamla slagdängor, så är det fräscht.

– Chansen att vi hade haft ett band ihop på den tiden är noll. Att ha musiken som yrke var få förunnat. Säger Camilla Fritzén.

Det finns ingen bitterhet i det. Det följs av ett nummer där bandmedlemmarna visar upp kvinnorollen på 50-talet med förkläden och bakande. Med ett leende förstås.

När hon tar upp problemet med att alltid kallas ett tjej-band, så skäms jag. Precis innan har jag själv uttalat det ordet. De är ju ett band?!

 

Fröken Elvis
Kvinnoideal à la 50-tal.

 

Fröken Elvis duktiga musiker framför ingen vanlig spelning. De följer ett manus, och det är med ett leende de berättar ironiskt om Elvis men visar tillbörlig respekt för låtskatten.

Mest stampade mina ben och andras till Leverera. Det är en sexig och häftig version av A little less conversation, a little more action. När bandets version av Devil in disguise spelas blir publiken ännu mer entusiastisk.

– Du är en jävla psykopat!

Glädjen strålar, men vid In the ghetto sänker sig allvaret. Camilla Fritzén berättar om flickan som satt på pendeltåget, som såg tunn och genomskinlig ut. För hennes skull sjunger hon I betongen. I sången finns sorgen över att inte ens hon gick fram för att höra hur flickan mådde.

När Blue moon spelas och Elvis röst spöklikt hörs från femtiotalsradion så tittar bandet mot den och sjunger: Var inte ledsen. Och Elvis, var inte ledsen. Bandet Fröken Elvis har än en gång bevisat att du är Kungen. För nya entusiaster och gamla diggare.

Det blev en skitkul kväll på Crescendo. Med cola och varm korv i pausen. À la 50-tal.

© Text: Malin Ringdahl
© Foto: Josefina Dernsjö

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

CRESCENDO Norrköping

3 mars 2016
Fröken Elvis
En konsert i föreställningsformat med Elvis låtar i nya arrangemang.

MUSIKER
Camilla Fritzén – sång, översättning, manus
Lisa Bodelius – bas, trombon, piano, körsång, översättning
Maria Olsson – slagverk
Josefin Berge – gitarr, mandolin, kör
Sanna Andersson – bas, gitarr, munspel, piano, körsång

LÄNKAR
Fröken Elvis hemsida Facebook
Crescendo hemsida Facebook

Tagged . Bookmark the permalink.

Comments are closed.