• KULTUR-ANNONS



  • NYHETER

Rasmus på luffen rolig och spännande (recension)

Rasmus på luffen
Upp på höskullen. Men där ligger redan en luffare och sover, det gör Rasmus lite ängslig. I rollerna Albin Märsund och Tim Brodin.

 

Trovärdigt samspel som berör

 

Värmande vänskap och frågor om frihet. Vem är boven på Västerhaga barnhem? Och vilka är de maskerade männen hos Fru Hedberg? Premiären av Rasmus på luffen på Wallbergska gården blev spännande med flera framstående rollinsatser.

Förra året var han Emil i Lönneberga. I år är han istället Rasmus på luffen – unge Albin Märsund har vana av att spela Astrid Lindgrens älskade pojkkaraktärer. I ensemblen lyser han också lite extra, inte bara för att han har en huvudroll utan också för att han gör Rasmus rättvisa med sitt levande och dramatiska uttryck.

Pjäsen börjar med ett ganska stillsamt tempo, även om det minst sagt är liv och rörelse inne hos pojkarna på Västerhaga barnhem. Föreståndarinnan Fröken Hök – eller var det ”Höken Frök”? – har det inte helt lätt när hon försöker hålla ordning på busungarna. Jenny Helsing gör en sträng föreståndarinna, som man ändå kan känna viss sympati för.

Efter att ha ställt till det för sig på barnhemmet rymmer Rasmus därifrån. I jakten på vackra och rika föräldrar möter han – just det, luffaren Paradis-Oskar.

 

Rasmus och Gunnar
”Nu ger jag mig av.” Rasmus tänker rymma från barnhemmet och försöker få bäste vännen Gunnar att följa med.

 

Scenografin påminner om förra årets med sin finurlighet – små hus kan vridas fram och tillbaka för att med in- och utsida visa olika miljöer. När barnhemmets sovsal vänds bort ser vi ett rött hus där Rasmus och Paradis-Oskar lär känna varandra på taket.

Att det är i en hölada vänskapen mellan dem uppstår på förstås av två små högar med hö på varsin sida av dem. Lite snålt med hö kan tyckas, men det räcker för att konceptet ska köpas.

Tim Brodin är en betydligt yngre version av Paradis-Oskar än filmens som spelades av Allan Edwall. Däremot är han icke desto mindre charmig, och hans många talesätt/ordvitsar väcker lika många skratt.

Det finns också en kemi mellan de båda huvudskådisarna som blir betydelsefull för uppsättningens trovärdighet. Detta samspel har de kanske byggt upp sedan de spelade mot varandra som pojken Emil och drängen Alfred. Mellan Rasmus och Paradis-Oskar finns en liknande värme och en vänskap mellan generationsgränserna som berör.

Bakgrundsmusiken står mestadels föreställningens egen Jacob Huddén för. Han sitter lite vid sidan av och spelar live, vilket nog ger mer än man medvetet tänker på. Flera gånger hör jag personer i den fullsatta publiken sitta och nynna på något som han spelat.

Men Tim Brodin kan också spela – luffaren Paradis-Oskar måste ju också tjäna ihop sitt levebröd, detta med dragspelet. Och i stämsången till dragspelsmusiken ger Albin Märsund prov på ännu en av sina talanger – han har en mycket tonsäker och vacker pojkröst!

 

Fru Hedberg får otäckt besök
Otäckt besök. Två maskerade män tränger sig på hemma hos Fru Hedberg och pigan Anna-Stina. Men här är också utrymme för dråpligheter.

 

Spänningen stiger på allvar först inne hos Fru Hedberg (Lotta Bäck). Pigan Anna-Stina (Ebba Boll) verkar ha något lurt i kikaren, och får snart sällskap i sitt fuffens av två maskerade och beväpnade män – samma män som setts finklädda på kafé en stund tidigare.

Strax efter att Rasmus och Paradis-Oskar upptäckt dem blir det tjugo minuters paus, vilken cliffhanger!

Fram till dramats upplösning i ödegården finns sedan både tid att luta sig tillbaka och intensiv spänning att följa. Och visst får Rasmus sina alldeles egna föräldrar till sist, även om de varken är särskilt vackra eller rika – i alla fall inte så att det stör.

Lieze Broeders spelar både luffarens fru Martina och gör ett par andra mindre roller – allihop med finstämd känsla för kroppsspråk och sammanhang. Mons Gregermark passar också perfekt som länsman, då han spelar med pondus.

Rasmus på luffen är en berättelse om värmande vänskap, men också en berättelse som visar att den man först tror illa om faktiskt kan vara ”oskyldig som en brud”. Fina kläder är inte en garanti för att man är god.

Och är det inte först när man gjort sig av med sina fördomar som man kan vara verkligt ”Fri som en fågel”?

© Text: Melinda Reyes Hiltunen
© Foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

WALLBERGSKA GÅRDEN Söderköping

29 juni – 16 juli 2016
Rasmus på luffen
av Mats Huddén efter Astrid Lindgren

Regi: Frida Nyström
Producent: Carl Gustav Pettersson
Producentassistent: Boel Märsund
Rekvisita: Boel Märsund
Kostym: Carola Fogelgren
Musikinstudering: Thorbjörn Alexandersson
Musiker: Jacob Huddén
Prod: Teater Sythercopie

SKÅDESPELARE
Rasmus – Albin Märsund
Paradis-Oskar – Tim Brodin
Fröken Hök – Jenny Helsing
Gunnar – William Åberg
Peter – Asgeir Ari
Emil – Joshua Jansson
Handlaren – Kushtrim Krasniqi
Handlarfrun – Lieze Broeders
Länsman – Mons Gregemark
Polis Bergqvist – Kushtrim Krasniqi
Lif – Adrian Stenström
Liander – Joakim Malmberg
Fru Hedberg – Lotta Bäck
Pigan Anna-Stina – Ebba Boll
Martina – Lieze Broeders

LÄNKAR
Sythercopie hemsida Facebook FB-evenemang
Sythercopie spelar Rasmus på luffen i år reportage Kultursidan.nu 21/6 2016
Mycket teaternöje även sommaren 2016 LISTA Kultursidan.nu 26/5 2016

Tagged , . Bookmark the permalink.

Comments are closed.