• KULTUR-ANNONS

  • NYHETER

Konst eller Klocka 9.0 på ”vår salong”


Konst eller Klocka 9.0. Här i hörnet möter de tre första av 28 konstnärer som erbjuder sin konst till i första hand kommunens S:t Olofsjubilarer, och i andra hand till allmänheten. Från vänster verk av Aya Isam Yaseen, Anna Sandell och Stina Hallgren.

 

Endast en jubilar till vernissagen

 

NORRKÖPING Nummer Nio. Åter dags för samlingsutställningen Konst eller Klocka som Galleri Kronan genomför i samarbete med Norrköpings kommun varje år. 28 lokala konstnärer visar upp 80 verk att välja på.

Målgruppen är S:t Olofsjubilarerna, de som varit anställda i 25 år. I år är de 88 personer, färre än tidigare år, en spegling av den ekonomiska krisen ett litet stycke in på 1990-talet. Kommunen var återhållsam med att anställa för 25 år sedan 1993.

Ett nytt och försenat presentationsupplägg från Norrköpings kommun föll platt till marken och gjorde att bara en jubilar kom till vernissagen. Invigning blev det ändå, kommunalrådet Lars Stjernkvist gjorde sin plikt. Men omtag är att rekommendera.

– Det blir bättre om vi får sköta det själva i framtiden. Jag vill bjuda in jubilarerna en kväll och låta dem möta konstnärerna som presenterar sina verk, säger Åke Bjurhamn, nyvald ordförande för KIFiN, Konstnärernas intresseförening i Norrköping som driver Galleri Kronan.

 

Samira Wahab och Åke Bjurhamn
Samira Wahab och Åke Bjurhamn.

 

Utställningen är förstås öppen även för allmänheten. 28 lokala konstnärer visar upp 80 verk att välja på. Varje konstnär presenterar max tre verk som hänger tillsammans. Ordningsföljen har fått följa slumpen, i den turordning konstnärerna anmält sig. Ett lyckokast.

Aldrig har jag sett smatten som binder ihop de tre rummen så stämningsstark som med Jonny Olssons Grundströms stora digitaltryck. De borde vara för stora men är det inte.

– Vår salong, säger Åke Bjurhamn, som fortsätter på temat med färgstarka, antydda hus i landskap med vatten, som han visade på sin senaste separatuställning på NP33.

Han får det nästan att låta som Vårsalong, som på den tiden när Konstmuseet och Östergötlands museum turades om att genomföra jurybedömda utställningar, som sedan turnerade över till det andra museet.

Men visst är Konst eller Klocka, denna är nummer nio i ordningen, en möjlighet att ta tempen på den lokala konsten. Utställningen är öppen för KIFiN:s medlemmar och medlemmar i KRO, Konstnärernas Riksorganisation.

 

Rasmus Nossbring
Rasmus Nossbring – Flask N.4.

 

Ny är Rasmus Nossbring som presenterar frihandsskulpterade glasskulpturer. Fylliga färger går motvalls med glaset. Mest av allt går tankarna till träsnidare som Döderhultarn, inte minst som att två verk sticker upp ur trädstubbar, en hand, Reach out 1, och ett huvud, Look out 1.

Ny är också Hlif Thorisdóttir som blandar textilt broderi med måleri i sina blekta fotografier. Ögonen har nästan försvunnit i tudelade Flicka vid hus. Kanske de vaga barnansiktena som gömmer sig i hennes kropp är döda barn från en tid då livet var hårt för Islands fiskare. Eller har hon samlat dem hos sig, alla på en bild blev billigast så.

I byggkranarnas efterföljd har den offentliga konsten fått ett litet uppsving även i Norrköping. Det är roligt att se spin off-effekten från Vrinnevisjukhusets nya akut med Ulla Fredrikssons tre ljuvliga reliefer Litet drömspel I–III. På andra sidan pelaren hamnar Annika B Kupiainens cyanotypier, blåfrostad grafik.

 

Bo Olls
Bo Olls – Höstfragment/Kolmården II–IV.

 

Ytterligare några arbetar med serier. Peggy Palmstedt hade nyligen utställning i sin ateljé. Var dags handling 1–3, har lånat ett av motiven därifrån, en kvinna med kasse, men nu är de flera. De varierade svart/vitt/grått-färgställningarna är effektfulla.

Bo Olls har kanske tjuvhållit på sina keramiska reliefer en tid. Höstfragment/ Kolmården II–IV heter serien som tycks berätta om sprucken bark, insekter och frön som gömts.

Annelie Lindberg, som länge arbetat med textil i sin konst har hittat ett nytt element i pärlplattor, skuffade och brända, vars färger samspelar med broderi, stygn, färg och kanske en och annan fläck.

I samma rum hittas Helena Forsbergs Kajor i 100-tal, en fascination inför fåglarna som lyfter i flockar. Här kontrasterar vårljusa avbildande akvarellen Stigen av Vivi-Anne Persson med Ann-Marie Tamminens-Meullers kraftfulla akrylmålningar, inte minst en Afronröd. Och i än högre grad med Robert Björks Genombrott, blanka stålkulor som skjuter ut ur rostig plåt.

 

Dani Slipicevic, Margareta Brandin och Marie Liljegren Kreuger
Dani Slipicevic, Margareta Brandin och Marie Liljegren Kreuger.

 

I galleriets minsta rum möts Marie Liljegren Kreugers strandminnen i hastiga akvareller, Margareta Brandins labyrinter, Dani Slipicevics bakåtblickande fantasier, Åsa Kummus fjällnatur på textil botten och Jerzy Przbyls ornamentala sagoväsen.

Tillbaka till stora rummet. Grafikern och målaren Agneta Östlund som tar med kameran på sina långväga resor arbetar vidare med bilderna när hon kommit hem, rensar och tar bort. Den här gången lägger jag märke till en liten fågel som gör besök, som ett konstnärerna alter ego.

Någon av Alexander Hadads fabelskulpturer har jag sett förr, en egyptisk faraoflodhäst som just vaknat. Ett snabeldjur bär en glad mask, jag tror att känslorna innanför masken skiftar. En annan travar på med snurrande parasoll.

 

Alexander Hadad
Alexander Hadad – Morgonparad.

 

Jämsides hänger Aaid Fahad Jassin och Falah Alani, som båda har kraftfulla färger men tydlig olika stilar. För stilen är ju det som gör att en konstnär känns igen, det är vägen dit som gör konstnärskapet. Oavsett om det är Aya Isam Yaseen som är i början av sin väg eller mer etablerade, som Stina Hallgren eller Berit Hammarbäck.

Lena Wahlstedts måleri är lika stramt som hennes broderi är berättande. Samira Wahabs Black and white side in our live 1 och 2 har mer färg än titlarna säger.

Hårt arbete för lite pengar, konstnärerna kommer publiken till mötes vad gäller priset i denna utställning – 5.000 kronor styck är det satta priset. Men även annars är det så att inte ens de mer etablerade lokala konstnärerna kan leva på sitt arbete på samma sätt som konstnärerna kunde när KIFiN startade för cirka 35 år sedan.

De lokala konstnärerna var välkända för Norrköpingsborna, som smyckade sina hem med originalkonst. Det ljusa och fräscha heminredningsidealet är KIFiN:s nye ordförande så innerligt trött på att det inte går att skriva i ord.

 

Anna Sandell
Anna Sandells sista utställning. Konstnären som var så skicklig på att ta bort har avlidit.

 

– Jag vill underlätta för medlemmarna och få det lokala konstlivet att blomma, säger Åke Bjurhamn som vill börja med att bygga en starkare vi-känsla i konstnärernas förening.

Genom små grupputställningar, kanske på biblioteksfilialerna kan konstnärerna visa upp sig för fler kommuninvånare än de som hittar till gallerierna. En annan idé är mer offentlig konst av lokala konstnärer nu när Norrköping växer, som som skedde på 1960- och 1970-talet. Åke Bjurhamn ser Linköpings kommun som en samtida förebild. Och föreslår samtidigt att fler konstnärer använder sociala medier som marknadsföringskanal.

Men först ska Konst eller Klocka 9.0, som fått utökad visningsperiod på Galleri Kronan få göra sin verkan.

© Text: Ann-Charlotte Sandelin
© Foto: Nils-Göran Tillgren

BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR

Aaid Fahad Jasim och Falah Alani

GALLERI KRONAN Norrköping

17 mars – 8 april 2018
Konst eller klocka 9.0
Samlingsutställning

MEDVERKANDE
Falah Alani
Aya Al-Qaysi
Annika Bergqvist Kupiainen
Åke Bjurhamn
Robert Björk
Margareta Brandin
Aaid Fahad Jasim

Helena Forsberg
Ulla Fredriksson
Alexander Hadad
Stina Hallgren
Berit Hammarbäck
Åsa Kummu
Marie Liljegren Kreuger

Anneli Lindberg
Rasmus Nossbring
Bo Olls
Jonny Olsson Grundström
Peggy Palmstedt
Vivi-Anne Persson
Jerzy Przybyl

Anna Sandell
Danii Slipicevic
Ann-Mari Tamminen-Meuller
Hlif Thorisdóttir
Samira Waham
Lena Wahlstedt
Agneta Östlund

LÄNKAR
Galleri Kronan hemsida Facebook

Tagged , . Bookmark the permalink.

Comments are closed.