• KULTUR-ANNONS

     

     

  • NYHETER

Hasti Radpour drömmer klarspråk

Kom, vi bjuder på ett äpple! Hasti Radpour ställer ut på Galleri Kronan.

 

Hon tar sig rätten att äta hela äpplet

 

Konstnären Hasti Radpour är ute i ett angeläget ärende på Galleri Kronan. Utställningen Tradition Superstition False religion rör sig envist kring individens – kvinnans – rätt till sin frihet, som skapande, tänkande, sexuell, kroppslig person, kort och gott: att vara sig själv.

Hur hon än vill vara. Kom, vi bjuder på ett äpple! visar en naken kvinna tecknad rakt framifrån, man ser inte så mycket mer än ansikte, axlar och ett par uppstickande fötter. I handen ett äpple, blicken utmanar men är inte utmanande om ni förstår vad jag menar. Äpplet står för lusten till livet, hela livet utan undantag. I bakgrunden gestalter i svarta tygstycken, de chadoror som under hela Hastis liv, från att hon föddes några år efter den iranska revolutionen till att hon som ung färdigutbildad konstnär lämnade Iran, täckte alla kvinnor så fort de vistades utanför hemmet.

– Jag har respekt för den som bär chadora, säger Hasti Radpour.

 


Närmast Utan titel. I bakgrunden Vem ska tända ljuset?

 

Fan tro’t. Linköpingskonstnärens stora målningar i Kronans två stora rum berättar om ett kvinnligt kollektiv utan individualitet – och så den unga kvinnan som känner sig avskuren, utanför (rentav på en egen målarduk bredvid den andra – diptyk). Som sörjer livets bortskurna möjligheter och som vill något annat, något eget. Äta äpplet, kort sagt.

Kvinnan på målningarna är ung och har mandelformade ögon men är ingen avbild av konstnären. Även om hon menar att utställningen ”handlar om mitt liv och privata saker” bär den även en allmängiltighet som går bortom kritiken mot den muslimska formen av kvinnoförtryck.

Tidigare har mångkunniga Hasti Radpour målat abstrakt, färger i möten, vaga former. I somras vistades hon i Tyskland som stipendiat. Hennes realistiska måleri stack ut från medstipendiaternas mer abstrakta verk. Stipendieperioden avslutades med utställning på plats, nu har hon tagit med sina verk hem till Östergötland.

– Jag har inte målat så starkt och direkt tidigare. Men det var nödvändigt i somras.

Uttrycket är realistiskt föreställande, ytorna stora, innehållet drömskt symboliskt. Och i de små detaljerna bor kanske en och annan djävul. Men hennes måleri är också öppet för slumpen, det oväntade. Som fiskarna, guldfiskar, slöjfiskar simmar här och var i målningarna.

– De kom bara plötsligt, jag hade mycket fåglar tidigare. Fiskar är tysta, fina, kanske dumma och glömska. De kommer från en annan värld. Och så färgen, jag ville ha rött. De kanske är där för att betrakta det som sker.

Ibland rinner färgen, som tårar från ögon, från pärlor, från solen själv.

– Jag lägger på mycket färg, sätter mig och ser färgen rinna. Tavlan levde när dropparna rann.

 


Detalj ur Solnedgång sympati. Hela verket i bildspelet nedan.

 

I Köpenhamn finns Glyptoteket, det stora konstmuseet med skulpturer från 6.000 år. Här hittade Hasti Radpour franske skulptören Marquestes sena 1800-talsskulptur Perseus dödar Medusa. Enligt myten var Medusa ett vidunder med ormar i stället för hår och vars blick kunde döda. Skulpturen visar en grym ung man som ska till att döda en vacker ung kvinna (antyder hans namn ett äldre, persiskt, iranskt, ursprung? Nej, men tyska Wikipedia vet att perserna höll honom för assyrier, från dagens Irak).

Hasti gör kvinnan till subjekt i den bearbetade triptyk Medusa som inleder utställningen. Hon har fotograferat Medusas ansikte ur olika vinklar: ögonens förtvivlan, munnen öppen i förtvivlans skrik.

Där, kanske just där, i Perseus slaktande föds kvinnohatet, förs in i den grekiska kulturen som också är en del av den västerländska.

– Männen är viktigare än kvinnorna. Det är tradition och religionen förstärker det, säger Hasti Radpour.

 


Hemlig repetition # 2 (akryl, collage).

 

Gammalt är också diktverket Shahnameh – Kungarnas bok skrivet av den persiska poeten Ferdowsi omkring 1000-talet. Där är kvinnor fria, deras liv, tankar och rättigheter respekteras, säger Hasti Radpour som länge inspirerats av verket. Vi ser spår av det i utställningen, särskilt i det tredje lilla rummet där konstnären hängt små bilder, akrylmålningar på papper och collage. I Hemlig repetition #1 och #2 musicerar kvinnor tillsammans, klädda i det vi kallar haremsdräkt. Jag tror att hon vill påminna om att musiker också är konstnärer.

Om de stora målningarna är figurativt tämligen enkla att läsa av är de små mer komplexa.

– Jag bara gör, det går så fort att jag inte hinner tänka, säger Hasti Radpour.

Det är då det blir som bäst, tänker jag.

© Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

GALLERI KRONAN Norrköping

8 januari – 2 februari 2014
Tradition Superstition False religion
Hasti Radpour

LÄNKAR
Hasti Radpour hemsida
Perseus dödar Medusa Glyptoteket
Galleri Kronan hemsida

BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR

Hasti Radpour. Närmast Utan titel, i bakgrunden Vem ska tända ljuset?

Tagged . Bookmark the permalink.

One Response to Hasti Radpour drömmer klarspråk

  1. Pingback: Hasti Radpours korpar på Konstforum – KULTURSIDAN.nu