• KULTUR-ANNONS

  • NYHETER

Vackert och berörande – Zhang Guangjuan på Passagen i Linköping


The first voice is the last voice – Zhang Guangjuan på Passagen i Linköping

 

Skälvande ögonblick och tyngdlösa former

 

På konsthallen Passagen i Linköping handlar det nu om startpunkter, slutstationer, identitet, liv och död. Konstnären Zhang Guangjuan lyfter teman av både vikt och vidd, och i galleriet svävar ett sorts tyngdlöst allvar.

Hon visar sammanlagt nio verk i konsthallen. Utställningsrummen är uppdelade mellan olika ytor, dels de öppna och dels de lite mera gömda. Besökaren välkomnas av Frigående, ett verk som myllrar i taket, på väggarna och på golvet strax innanför entrén. Som flera av de andra verken speglar de Zhang Guangjuans tankar och reaktioner på att möta ett nytt samhälle, vilket hon gjorde då hon kom från Kina till Sverige. De små äggen med ben har placerats både i grupp och enskilt, men känslan av konformitet och något som är väldigt långt från ”frigående” är svår att skaka av sig. Vad menar vi egentligen när vi använder ordet ”frigående”? Hur mycket förklarar det och hur mycket använder vi det för att berätta om hur vi önskar att det borde vara?

Uställningen delar sitt namn Degree Zero med ett av de verk som står på de öppna ytorna mitt i konsthallen. Ur vita ark reser sig kroppar, vilka lösgjort sig från den släta och oskrivna ytan och försöker röra sig ut i rummet. Zhang Guangjuan uppmärksammar vernissagebesökaren på att på de delar som rest sig från golvet så finns det något skrivet. I vit färg på vit botten har hon nedtecknat sina tankar, konversationer och idéer, ett sätt att trots nystartens oskrivna blad visa att vi alltid bär med oss spår av oss själva och vår omgivning. Titeln Degree Zero syftar dock enligt Zhang Guangjuan  inte på en nollpunkt, utan på en startpunkt som, beroende på sammanhang, kan befinna sig på olika platser.

Strax intill de till hälften resta kropparna finns verket Enkelt Spel, en serie paraffinskulpturer. Skulpturerna är barnfigurer, efter vad det ser ut två pojkar och en flicka. Flickan bär på ett stort äpple medan en av pojkarna riktar sin pilbåge mot henne. Den andre pojken ser på, och bär själv ett äpple på huvudet. Bredvid dem finns ett äpple där någon eller något lämnat ett gyllene bettavtryck. Vad vi ser är långt ifrån ett enkelt spel, och det förstärks av att Zhang Guangjuan  döpt verket till innehållets absoluta motsats. Själv säger hon träffsäkert ”a simple game is not easy to play”, och berättar hur hon i figurerna placerat mycket av sin egen frustration. Vem som får äpplet, vem som riktar pilbågen mot vems huvud är frågor som skulle kunna ställas om många saker i världen.

Det är stora och viktiga frågor som Zhang Guangjuan hanterar i sina verk, och det är nästan förvånande att det hela inte svämmar över. Istället infinner sig en nästan skälvande, meditativ stillhet bland de väl avgränsade och minutiöst utförda verken.

Inom utställningen finns en mängd olika tekniker, alltifrån skulptur till fotografi och film. Konstnären står själv för hela produktionen, från idé till slutprodukt – vilket både är imponerande och ger något av en extra dimension.

Frånsett de tidigare nämnda skulpturerna finns längst in i galleriet The first voice, ett avgränsat nästan stickande vitt område där blåskimrande glasskulpturer står utställda. Små flickskor, en liten pall, ett litet bord och en tom barnklänning bygger upp det kraftfulla men sköra verket. Verket alluderar med självklarhet till flickors samhällssituation i Kina, men konstnären är noga med att framhålla att fokus inte ligger på att kritisera familjepolitik och liknande. Snarare vill hon ge de barn som dött, oavsett plats, tid och orsak, en röst. Eller som hon själv formulerar sig: ”[…] to continue the childrens voice of life.”

Just detta verk är kanske det med mest tyngd i hela utställningen. Det talar det allra allvarligaste språket, och rent visuellt sätter det märkbara spår. Materialen, utformningen och uppställningen är mycket väl avvägda och passar temat klanderfritt.

Kvar att nämna är Zhang Guangjuans fotografier och filmverk. Fotografierna består av två serier, dels Cover up och Face to face. Personligen finner jag Face to face den mest intressanta, och den som passar bäst tillsammans med de övriga verken.  Här behandlas delvis temat självbild kontra offentlig bild. Fotografierna hänger fritt från taket, och på ena sidan finns en bild där personen porträtteras så som denne steg in i studion. På andra sidan händer dock något; konstnären har här givit dem ett svart tygstycke att använda som de vill, och plötsligt sker en brytning och individen tar ett steg framåt.

Videoverken representeras av The pool, The play som visas placerade i ett svart träblock upphängt över trappan till undervåningens kapprum. Vid foten av denna trappa kan man sedan på motsatt vägg se videoinstallationen The door.  Slutligen finns bakom galleriets svarta draperi The forbidden city, the free market, ett videoverk som filmats i Den förbjudna staden. Här kan besökaren se ett myller av människor som, mot en viss avgift, får besöka det område som länge var stängt och avskiljt från allmänheten.

Utställningen väcker många frågor, varav en handlar om nationell identitet. I introduktionen till utställningskatalogen frågar sig konsthallschef Christer Fällman om det är relevant att alltid tala om att det är en kinesisk konstnär som visas. Vilken betydelse har egentligen den nationella tillhörigheten?  Detta är en i tiden minst sagt relevant fråga, men också svår att svara på. Å ena sidan finns någon sorts vilja att se konsten som något gränsöverskridande – något som kan behandla teman som rör oss alla utan att hindras av möjliga nationalitetsbarriärer. Men samtidigt så finns det alltid där, ett svårbeskrivet något som vi tar med oss vart vi än går.

Den osynliga texten på baksidan av kropparna som reser sig från golvet illustrerar detta tydligt, och istället för att försöka bortse från det vi har med oss kan vi istället använda det. Har vi tur blir det kanske så träffsäkert, men ändå allmängiltigt, som det Zhang Guangjuan visar på Passagen just nu.

Text och foto: Karolina Nilsson


  • PASSAGEN Linköping

  • 27 augusti – 1 oktober 2011
    Degree Zero, Zhang Guangjuan

 

LÄNKAR
http://www.linkoping.se/passagen
http://www.guangjuan.com/

 

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

Tagged . Bookmark the permalink.

Comments are closed.