Ovälkommet besök. Två kostymklädda herrar kommer på sen visit hos Leopold och Lucy.

 

Om rädslan för frihetens och kärlekens ord

 

Arbis scenmästare Gustav Lagnström petar med ljussättningen. Efter intensiva repetitioner under knappt två månader har Largo Desolato premiär på Arbis på torsdag och ljus och ljudet kommer på plats under de sista dagarna. Nerd Productions diskuterar yttrandefrihet och rädsla med Václav Havels hjälp.

Arbis Bar & Salonger har fått en ny vår denna höst, mycket musik och konserter. Det ställer till det en aning för teatergänget i Nerd Productions som får plocka med scenografin fram och tillbaka. Bokhyllor, inlånade från Östgötateatern, med många böcker, det är ju en författare det handlar om.

Pjäsen Largo Desolato skrevs av en blivande president, men det var det ingen som visste när tjeckoslovakiske dissidenten Václav Havel var klar med sitt manus år 1984, ett par år efter att han släppts fri efter avtjänat straff. Huvudpersonen Leopold delar både yrke och erfarenhet av fängelsevistelse med dramatikern.

 

 

Roligt tillsammans. Largo Desolatos ensemble trivs ihop i början av repetitionsperioden. Johan Pettersson sitter till höger i soffan.

 

Det är en komedi, kanske den ska kallas en sitt-com, eftersom här är både soffa och besökare på lång rad i Leopolds vardagsrum. Titeln Largo Desolato har Havel hämtat från musiken och antyder snarare något begravningsaktigt – ”förkrossande långsamt” kan vara en ungefärlig översättning. En svart komedi enkelt uttryckt.

– Jag började läsa pjäser igen i höstas, letade i lådorna med gamla manus och den här kom tillbaka. Jag tyckte den var rolig, berättar Johan Pettersson som är konstnärlig ledare för Nerd Productions, producent för uppsättningen och som även spelar rollen som Leopold. Däremot regisserar han inte, det har han bett Mats Huddén göra.

– Largo Desolato berör yttrandefrihet och rädsla för det fria ordet. Den berör även kärlek och frågor kring vad det egentligen är och om rädslan för att låta någon komma nära inpå, menar Johan Pettersson.

Hos Leopold, en karaktär som Václav Havel såg i skrattspegeln, sammanfaller problematiken. Han har skrivit en viktig ”essä” (Havel själv var ett tungt namn bakom medborgarrättsrörelsens Charta 77). Förväntningar och farhågor väcks om att den frisläppte författaren ska fortsätta kampen mot ett samhälle som präglas av bristen på tilit. Privatlivet tar också skada av samma brist.

Johan samlade teatervänner till en första läsning redan i vintras, för att höra hur den skulle kunna bli. ”Det är ett bra sätt att lura med folk in i produktionen.” Allteftersom föll bitarna på plats med skådespelare och repetitionslokaler.

Flera kommer från Kalbokulturs ensemble som spelade folklustspel i Knäppingsborg i somras (Johan Pettersson regisserade). Någon hittades på ett café. En återvändare är Jakob Sjöberg som studerat teater i USA under två år.

 

Regissören ställer frågor. Mats Huddén har ett lyssnande förhållningssätt till uppsättningsarbetet, vill bolla idéer med skådespelarna.

 

Det är tidigt i september och sommarvärmen håller i sig. Ensemblen har börjat repetitionerna, tre kvällar i veckan. Repetitionslokalen nära Östra Promenaden är ljust gulmålad och råkar ha dörrar – en komedi utan dörrar är ingen komedi – på de rätta ställena.

– Behöver ni papper?
– Vi kan skaffa papper. Vi jobbar på pappersbruket.

Ensemblen följer replikväxlingen när J-B Olofsson och John Hedman läser från manus. De har samma efternamn, herrarna Lada, och de är märkligt väl insatta i Leopolds situation. De har kommit på besök och stämningen är lite tryckt. I dialogen går alla som katten kring het gröt, där ingen kan lita på någon. Är de provokatörer? Eller motståndsmän?

Regissören Mats Huddén bollar idéer: är det inte så att Lada 1 har lite högre status än Lada 2? Tänk om då Lada 1 har tix, någon liten nervös sak som stör Lada 2.

– Det blir en irriterande kil i den samhörighet ni båda har. Det är något ni kan titta på, något som splittrar er.

September går över i oktober och temperaturen sjunker utomhus. Fördelen med de intensiva veckopassen är att varje dags repetition bygger vidare på den föregående, utan förlust av minne och energi. Tiden går fort och de har roligt.

Skådespelarna flyttar in på Arbis, repeterar på scenen och gör sig hemtama i logerna i källaren. Nu ska inte bara replikerna sitta, nu ska scenerna börja leva och bära mening.

 

Ljusmästare. Gustav Lagnström ansvarar för ljussättningen till Largo Desolato.

 

Höstkylan har gjort sig hemmastadd i Norrköping. Det är genrepsvecka och ensemblen gör genomdrag varje kväll, med kostym, scenografi och rekvisita. Nu ska pjäsen lyfta, poängerna sitta och äntligen börjar Gustav Lagnström bli nöjd med skiftningarna av ljus och mörker vid scenväxlingarna.

På torsdag har Largo Desolato premiär. Ett djupt andetag innan ridån går upp.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

ARBIS Norrköping

22 oktober – 9 november 2015
Largo Desolato
av Václav Havel
Regi: Mats Huddén

MEDVERKANDE
Johan Pettersson, Jakob Sjöberg, Jenny Silfvenius
John Hedman, J-B Olofsson, Lieze Broeders,
Frippe Pettersson, Sally Celander
Prod: Nerd Productions

LÄNKAR
Václav Havel Wikipedia
Nerd Productions Facebook FB-evenemang