Ristade hemligheter. De tre bilderna heter Tango for Bela T., Fågelskådare och Promenad i Sydney, alla gjorda i torrnål. Mikael Kihlman ställer ut på Galleri Sander på NP33.

Verklighetens folk stannar kvar

Grafikern Mikael Kihlman ristar med torrnål. Med nålen som kompass beskriver han på Galleri Sander på NP33 en värld som tycks tidlös. Eller åtminstone människorna som bebor den. För världen kan lösas upp och då är människan kvar. Med spåren av de vägar hon färdats.

För några år sedan medverkade Mikael Kihlman i samlingsutställningen L’heure Bleue i stora salen på NP33. Nu huserar hans verk i det inglasade chambertska galleriet på entréplanet. Nitton torrnålsverk och en mezzotint. Torrnål är ett petigt göra, nästan alla bilder är relativt små i formatet. Passepartouterna gör dem större men har till främsta uppgift att hjälpa ljuset hitta vägen in till de oristade partierna. För där nålen ristat stannar den svarta färgen.

Mikael Kihlman – Vid ett trafikljus, torrnål.

Mikael Kihlman beskriver ett Europa som tycks tillhöra det förgångna. Torrnålen ristar fåror i gator och fasader, himlen är rutmönstrad som om dagen är dunkel. Gestalterna är svarta, absoluta. Om städerna är på väg att lösas upp så kommer människorna (och en hund) att finnas kvar.

När detta sker – och det sker – att en gestalt hämtas ur en bild och förs till en nästan tom värld. Då finns bara en lätt skuggad mark att gå på, några antydda riktningar. Det är allt.

Under 2015, tiggarnas och flyktingarnas år, studerade Kihlman Rembrandts etsningar av tiggare. Tre studier av dessa Beggars är med på utställningen. Människor vars hållning och kläder markerar ett utsatt liv.

Så har han funnit fler av dessa verklighetens folk som ännu finns i vår tid. Peoples heter serien, verken från 2015. Vi ser dem alla bakifrån, över huvud taget skildrar Kihlman nästan alltid människor bakifrån eller någon gång från sidan. De får behålla sina liv, sina bördor, sina hemligheter. Utan att han höjer rösten och klistrar etiketter. De är människor.

Kartors riktlinjer som korsar varandra har uppenbarligen funnits länge med i Mikael Kihlmans bildspråk, liksom ord och tecken. Ord finns ofta utanför bildkanten, men också i bilderna, utmed Vid flodens räcken och vid kartsymbolerna. Vi ser spåren av vägarna, orden som ger mening år dem som färdats på dem.

Att se pilsymboler med framåt, bakåt och stopp som för videofilmer på bilden Tango for Bela T. ger en vink om den ungerska apokalyptiska filmen Satans tango av regissören Béla Tarr.

Mikael Kihlman – (detalj) Peoples III, torrnål

Fågelskådaren i ett barns kropp och overall står med kikaren tätt vid ögonen. Men kikaren är så perspektivlöst ristad att den tycks vara en del av ansiktet, skrämmande. Fåglarna skränar bakom och ovanför, de är alltså inte i blickfånget. Vem eller vad ser då fågelskådaren?

Venedigs dödsdömda palats sjunker långsamt i det glittrande vattnet. Strax bredvid kopulerar husflugorna.

© Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

GALLERI SANDER/NP33 Norrköping

16–30 januari 2016
Mikael Kihlman
Grafik

LÄNKAR
Mikael Kihlman hemsida
Galleri Sander/NP33 hemsida Facebook