Klagolåt. Medan violinisterna kvittrade högstämt hördes ropen från större fåglar från kontrabasisternas fingerglid på dova strängar.

Från egensinne till lek och känslosamhet

Norrköpings symfoniorkester och dirigent Martin Fröst bjöd på en varierad musikupplevelse som rymde både exotiska fåglar, blåsarsolister och en upprymd Beethoven. Det mest paradisiska denna torsdagskväll stod nog Andrea Tarrodi för.

Andrea Tarrodis verk Paradisfåglar II är egensinnigt inbjudande. Stråkarna börjar försiktigt på ett tema som rullar om och om igen. Det växer i styrka och tar oss djupare och djupare in. Plötsligt hör vi fågelkvitter, exotiska drillar som för tankarna till djungel och regnskog.

Om jag blundar kan jag se färgerna och känna den fuktiga värmen. Så tonar fågelsången bort och det är åter stilla. Det är andra gången jag hör Symfoniorkestern framföra kompositionen och jag är lika förundrat fascinerad denna gång.

Lättsamt samtal med Mozart. Solisterna hämtades från orkestern, Thomas Bodin (oboe), Johnny Jannesson (klarinett), Linus Berglund (fagott), Lennart Langer (valthorn).

Mozarts Sinfonia Concertante för oboe, klarinett, fagott och valthorn bjuder på en helt annan stämning. Det är glättigt och lättsamt. Orkesterns inledning för tankarna till en av Mozarts många opera-uvertyrer. Kvällens solister är fyra till antalet och alla har sin hemvist i orkestern. Lennart Langer på valthorn och klarinettisten Johnny Jannesson får nog räknas till veteranerna i orkestern, medan fagottist Linus Berglund och Thomas Bodin på oboe båda började i SON 2013.

Första satsen spritter och sprudlar. Lekfullt följer och härmar solisterna varandra med sina instrument i solopartierna. Det är som att lyssna på ett samtal där samtalsämnena böljar mellan instrumenten. Det är en vänlig konversation utan konfrontationer eller högljudda kommentarer. Njutbart och lättlyssnat. Andra satsen är lugn och mer eftertänksam, medan solisterna verkligen får blomma ut i den avslutande tredje satsen.

Dansant. Martin Fröst är en mycket uppskattad dirigent som har ett nära samarbete med SON.

Med Beethovens Symfoni nr 7 tar Martin Fröst ut svängarna ordentligt. Det är stort, mäktigt och känslosamt. Symfonin hyllades redan vid uruppförandet under en välgörenhetskonsert i Wien 1813. Särskilt andra satsen, Allegrettot, blev så uppskattat att orkestern fick göra ett da capo innan man fortsatte med de två avslutande satserna.

I första satsen återkommer ett flöjtparti som tillsammans med stråkarna bygger upp musiken i form och styrka. Den lugnare andra satsen är meditativ och suggestiv på en och samma gång. En enkel melodislinga vandrar genom de olika instrumentgrupperna. Det finns en sorgsen underton men det blir aldrig sentimentalt. Tredje satsen är livligare och speglar den hyllning till glädjen som symfonin sägs vara. Klimax nås i fjärde satsen där stråkarna kraftfullt och uppfordrande punkterar melodin.

Hela verket är rytmiskt snarare än melodiöst, och Martin Fröst dansar fram rytmerna från sin dirigentpulpet. Norrköpingspubliken ger sitt bifall stående i bänkarna, och orkestern kan pusta ut efter en väl genomförd konsertafton.

© Text: Felicia Eriksson
© Foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

DE GEERHALLEN Norrköping

18 februari 2016
I paradiset
Norrköpings Symfoniorkester
Dirigent: Martin Fröst
Konsertmästare: Jannika Gustavsson
Solister: Thomas Bodin (oboe), Johnny Jannesson (klarinett), Linus Berglund (fagott), Lennart Langer (valthorn)

PROGRAM
Andrea Tarrodi (f. 1981) Paradisfåglar II –
Wolfgang Amadeus Mozart (1756-1791) Sinfonia Concertante för oboe, klarinett, fagott och valthorn
Ludwig van Beethoven (1170-1827) Symfoni nr 7

LÄNKAR
Andrea Tarrrodi hemsida
Norrköpings symfoniorkester hemsida Facebook