Det är tryck i Lisa Nilsson. Under konserten i De Geerhallen i söndags visade hon att hon behärskar en rad olika musikgenrer.
Från fördom till förälskelse med Ace of Base
Som så många andra artister har vittnat om, så innebär medverkan i TV-programmet ”Så mycket bättre”, ett lyft för karriären.Så också för Lisa Nilsson. Plötsligt vill hennes publik höra de klassiska hitsen på nytt. Och samtidigt har hon fått en ny publik, som tittat på programmet och blivit nyfiken att lyssna till henne. Publiken i De Geerhallen denna söndagskväll består mest av män och kvinnor i övre medelåldern, men också en hel del yngre.
Det som slår mig är att konserten känns väldigt genomarbetad och välrepeterad. Och jag kan inte se att Lisa Nilsson har några ”fuskpapper” någonstans. Samspelet mellan henne och de fem killarna i bandet är strålande och det är tydligt att de spelat ihop tidigare.
Bandet ja, vi kan väl presentera dem: det är på bas, Peter Forss, trummor Per Lindvall. Jesper Nordenström på piano, Mattias Torell, gitarr, och Pål Svenre på keyboards. (Jag kommer på mig med att nästan önska att det ska bli ett litet felslag någonstans. Men det blir det inte.)
Skickliga musiker. Samspelet mellan sångerskan och instrumentalisterna är tajt.
Mellansnacken är lagom långa och roliga. Hon bjuder på sig själv när hon berättar anekdoter ur sitt liv som ofta handlar om hennes egen tillkommakortanden. Igenkänningsfaktorn i det hon säger är hög för de flesta, och lockar till skratt. Särskilt roligt blir det när hon berättar om att hon inte alls är så fördomsfri som hon trott. Och hur hon försökt ”bota” andra från sina fördomar, men inte insett att hon själv hade precis lika många.
Lisa Nilsson hade exempelvis mycket fördomar om och kring Ace of Base, precis som hon har om alla de som det gått bra för utomlands. Men när hon hittade låten ”The Sign” och gjorde den till sin med titeln När kärleken tar slut gick hon från fördom till ren förälskelse. Och den förälskelsen varar än.
Flera av sina fördomar ställdes hon inför när hon skulle tolka rapparduon Ison & Filles Klippta vingar. När hon hade skalat bort ungefär de 70 procent av texten som bestod av slanguttryck, så blev det till slut en sång om en kvinna på gränsen mot sammanbrott. En ”pepplåt för frustrerade morsor”, som Lisa Nilsson uttrycker det.
Ett lyckopiller i marskvällen. Lisa Nilsson är en fantastiskt duktig sångerska.
Det finns inte många genrer hon inte klarar. Denna afton får vi pop, rock, samba, soul, visa och en helt ljuvlig blues i BB Kings Never make your move to soon. Den är helt underbar och om jag haft några tveksamheter kring Lisa Nilsson tidigare, försvann de nu.
Självfallet bjuder hon på klassikerna: Himlen runt hörnet (det blir allsång i de Geer-hallen), Varje gång jag ser dig och Allt jag behöver. Hon sjöng till och med en vers av Miriam Bryants version och fick applåder för det. Jag personligen gillar inte den något vidare, jag föredrar originalet.
Hon är en fantastiskt duktig sångerska, Lisa Nilsson – det visste jag sedan tidigare. Men att hon var så bra när det gäller att underhålla; att mellansnacka och att bjuda på sig själv, det visste jag inte. Bandmedlemmarna är skickliga musiker – exempelvis Jesper Nordenströms pianosolo före Små rum är helt ljuvligt. Över två timmar håller de igång och då får de stående ovationer av norrköpingspubliken. För mig blir Lisa Nilsson med band ett riktigt lyckopiller så här i den gråa och mörka marskvällen.
© Text: Eva Lindblad
© Foto: Michael Strandhed
BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR
DE GEERHALLEN Norrköping
13 mars 2016
Lisa Nilsson
Musiker: Peter Forss, bas, Peter Lindvall, trummor, Jesper Nordenström, piano, Mattias Torell, gitarr, Pål Svenre Keyboard
Längd: 2 tim 15 min
Full salong, endast ströplatser lediga.