• KULTUR-ANNONS

  • NYHETER

Tre kärlekshistorier i piano och dikt (recension)


Målare. Christian Zells recitation gav liv åt Lord Tennysons dikt Enoch of Arden, en melodram om kärlek och tragedi.

 

Vi sugs in i historien, vi lider, vi skrattar

 

RECENSION/NORRKÖPING Tragedier på djupt vatten. Piano och recitation, med enkla medel bjöds åhörarna på en storslagen föreställning i Immanuelskyrkan. Christian Zell var först ut i måndags kväll när Mats Jansson inledde höstens Kammarmusik i Immanuel, ett samarrangemang mellan Par i piano, där Mats Jansson är en i paret, och Musik i Immanuel.

Sammanlagt blir det fem kammarkonserter med olika teman när konsertpianisten Mats Jansson bjuder in vännerna att musicera tillsammans med honom. Framöver kommer sångaren Olle Persson, violinisten Christian Svarvar och cellisten Hampus Linderholm att framträda i Immanuelskyrkan innan kammarmusikerna Nils-Erik Sparf, violin, Patrik Swedrup, viola, och Erik Wahlgren, cello, avslutar höstens serie.

Måndagen bjöd på ett intimt framförande av Mats Jansson på piano och recitation av Christian Zell. Med enkla medel bjöd de på Tre kärlekshistorier, en storslagen föreställning för det fåtal personer som tagit sig till Immanuelskyrkan.

Tre musikstycken från 1800-talet med musik som fortfarande känns mycket målande och talande. Frans Liszts Ballad nr 2 för piano (1853), Richard Wagners Isoldes Liebestod ur operan Tristan och Isolde (1857-1859) och Richard Strauss Enoch of Arden, en melodram för recitation och piano (1897) som bygger på Alfred Tennysons dikt med samma namn (1864).

 

Mats Jansson
Patos. Mats Jansson berättade engagerat om såväl kärlekshistorierna som om kompositörerna som om tonsättarna.

 

Den gemensamma nämnaren är kärlekens tema, både i dess grandiosa glädje men också stora sorg, något som alltid kommer att beröra människan. En annan är på det sätt som vatten omnämns som en metafor för dessa känslor.

Det finns också en tredje nämnare, Mats Jansson själv. Hans lågmälda röst och stilla kroppsspråk till trots kunde ingen missta sig på att det här är stycken som betyder oerhört mycket för Mats. Med patos berättar han om kärlekshistorierna vi ska få ta del av men också hur de tre tonsättarna hörde ihop genom vänskap, beundran och familjeband, kärlek i olika former.

Det som slår mig i denna klassiska genren är hur dramaturgin är byggd. Den har mycket gemensamt med dramatiken och storvulenheten som finns i många band på Black/Death-metalscenen. Mycket av dagens musik har någon gång gått vidare från en föregångare så egentligen är det inte konstigt. Många på metalscenen använder ett teatraliskt scenspråk, metaforer och allt som vi får höra i kvällens konsert. Speciellt kompositörerna från 1800-talet har den dramaturgi som Black/Death-metal har.

Hade dessa klassiker skrivits idag så hade det lätt kunnat vara en text av Primordial, Behemouth, Watain eller Morbid Angel.

 

Mats Jansson och Christian Zell
Röst och piano. Christian Zell och Mats Jansson, mer behövs inte för att skapa en vidunderlig kväll.

 

Frans Liszts Ballad bygger på historien om Hero och Leander från det antika Grekland. Från en facklas sken ledde Hero varje kväll sin älskade när han simmade över Hellesponten (idag Bosporen-sundet) tills den kväll när en storm släcker facklan och Leander simmar vilse.

Wagner inspirerades av en av världens vackraste och mest tragiska kärlekshistorier, den om den keltiske riddaren Tristan och Isolde.

Lord Tennysons dikt Enoch of Arden inspirerade Strauss att skriva sin melodram, vilket var en vanlig konstform i slutet på 1800-talet och början av 1900-talet. Även det en tragisk berättelse om kärlek och om de komplikationer som uppstår när en sjöman försvinner på havet och lämnar familjen kvar.

Det är den sistnämnda historien som Christian Zell reciterar till Mats Janssons pianospel. Alla som sett Christian på teaterscenen vet att han är mästerlig i sina roller. Han målar upp berättelsen och vi känner personernas känslor. Med pianots dramaturgi sugs vi in i historien, vi lider, vi skrattar och allt däremellan.

Vågornas olika rytm blir i dessa tre historier också talande för hur kärlek kan gå från vacker stillsamhet till storslagenhet.Vem har inte sett ut över vågors stillsamma vågskvalp i en solnedgång eller åtminstone hört och på bild sett hur stormar river upp vågor i sitt raseri?

 

Mats Jansson
Musikmagi. Mats Janssons fingrar driver tangenterna mellan öm kärlek och stormars raseri.

 

När Mats Jansson sätter sig vid flygeln har han ett stillsamt kroppspråk. Men vid en så pass intim tillställning kan man inte att undgå att se hans minspel som följer musikens olika tempon.

Hans händer och fingrar utför magi över tangenterna, målar upp historierna och besvarar mer än väl den fråga han ställde i inledningen: Kan man höra en historia utan att känna till bakgrunden när man bara hör musiken? Mats svarar själv med sitt grandiosa spel under konsertens två timmar.

Det är oerhört vackert framfört och tårarna rinner på mina kinder. Det sista uttalade ordet och den sista tonen får klinga av. En stunds tystnad innan applåderna bryter ut.

Det är detta som antikens greker menade med khatarsis – själsrening.

© Text: Christina Wernersson

© Foto: Boy Svedberg

IMMANUELSKYRKAN Norrköping

Måndagar, hösten 2017 kl 19

Kammarmusik i Immanuel

Samarr: Par i Piano och Musik i Immanuel

25 september
Tre Kärlekshistorier
Mats Jansson, piano
Christian Zell, recitation

Liszt Ballad nr 2

Wagner Isoldes Liebestod

Strauss Enoch of Arden

 

16 oktober
Winterreise
Mats Jansson, piano
Olle Persson, baryton

Vinterresan ur ”Dikter bland de efterlämnade pappren från en resande valthornist” av Wilhelm Müller ligger till grund till Franz Schuberts gripande mästerverk från hans sista levnadsår.

6 november
Brahms Violinsonater
Mats Jansson, piano
Christian Svarfvar, violin

De tre violinsonaterna av Brahms hör utan tvekan till något av det mest inspirerande som skrivits för dessa instrument tillsammans. 

27 november
Beethoven och Cellon
Mats Jansson, piano
Hampus Linderholm, cello

En resa genom Beethovens tre konstnärliga ”åldrar” tillsammans med de fem sonaterna för piano och cello. Sonaterna op. 5 från 1796, A-dursonaten op. 69 från 1808 och de två sonaterna op. 102 från 1815.

11 december
Pianokvartetten!
Beethoven – Dohnányi – Brahms
Mats Jansson, piano, Nils-Erik Sparf, violin,
Patrik Swedrup, viola, Erik Wahlgren, cello

Två sällan spelade ungdomsverk av två ofta spelade komponister – Beethoven och den ungerske Ernö Dohnányi – före paus och ett av genrens absoluta mästerverk, Brahms kvartett i A-dur, efter.

LÄNKAR
Par i Piano Facebook FB-evenemang
Immanuelskyrkan hemsida

Tagged . Bookmark the permalink.

2 Responses to Tre kärlekshistorier i piano och dikt (recension)

  1. Pingback: Mozart, Brahms & Schumann i kvartett – KULTURSIDAN.nu

  2. Pingback: Slingrande piano och sång i Winterreise (recension) – KULTURSIDAN.nu