Botten. Gå nära och se måleriets beståndsdelar, nästan nonchalant ihopsvängda. Gå bakåt och se glaset och ölens lyster, känn törsten.
…känna doften, höra klirret, lida av törsten
RECENSION/ NORRKÖPING Lustfyllt måleri. Hans Lif tar ut penselsvängarna i Konstforums salar med vardagsnära målningar, landskap, växter, mat på fat. En serie med nio glas öl väcker törst.
Nära döden. Tulpaner i olika faser mot slutet av livet.
Hans Lif gör vardagen till en fest. Det är som att penseln dansat genom Konstforums salar och fyllt målningar med landskap, slingrande växter, mat och dryck. Barockmålarnas hyllningar till välfyllda bord, gärna med en påminnelse om livets begränsning, så kallade veritasmålningar, går igen även om måleriet har sin egen karaktär. Det är schvung i den pastosa, krämiga penselföringen, rentav magi.
En serie med nio olika sorters öl, från ljus ale till mört lager i samma glas hänger i stora rummet. Drycken skummar, i glasets mörkaste botten studsar lystern. Går jag nära blir skummet torrt som i ett finmaskigt spindelnät, i glasets botten ett närapå nonchalant dubbeldrag med penseln. Två steg bakåt och jag kan nästan känna doften, höra klirret, lida av törsten.
Glänsande. När de kinesiska lackarbetena var nya och spännande gjordes billiga kopior i England. Som denna stora skål med frukter.
Gärna mat på fat och faten är så vackra. Förtjust känner jag igen röda koppar och fat som även finns i mitt föräldrahem. Konstnären är inte på plats men hustrun Åsa Hällgren Lif, även hon konstnär, berättar om makens förtjusning i loppisfynd.
Helst ska faten vara blå. Många är det men här är också en rödspätta på grått fat. För att inte tala om citroner och ägg i en stor svart kinesisk skål, fast den är engelsk. Ljuset glänser i den lacksvarta skålen och hon framhåller att färgen aldrig är vit. Det behövs inte.
© Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin
BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR
KONSTFORUM Norrköping
2–17 december 2017
Hans Lif
Måleri