• KULTUR-ANNONS

     

     

  • NYHETER

Julius Caesar som den arabiska våren (recension)


Uppror! Antonia lyfter sin knutna näve vid Caesars lik. Då och nu sammanfaller.

 

Men vad ska de med makten till?

 

Orden. Orden som lyfter, förför och manipulerar. Retorik är en uråldrig konst, väl studerad av statsmän och dramatiker. Vill man övertyga måste man veta hur man får publiken att lyssna, hur man övertygar de tveksamma och hur man får sina fiender att jubla av hänförelse.

Det är mars månad, i början av året, Julius Caesar bär ljus kostym. Bland härskarens anhängare märker vi genast Brutus, inte olik en korrekt senator eller domare från 1960-talet, klädd i svart mantel över kostymen. Vi urskiljer även Cassius, med revolutionsröda linjer på sin toga, en bitter man. Snart lierar de sig med varandra.

Även om vi nutidsmänniskor inte pluggat romarrikets historia lika flitigt som Shakespeare gjorde inför sitt drama Julius Caesar är det lätt att vara cynisk och redan tidigt ana hur det går. Det är ändå spännande att följa det tydligt markerade politisk-psykologiska spelet som är så tätt sammanlindat med retoriken. För Shakespeare är ordens mästare.

Redan i första akten ligger Julius Caesar knivhuggen, därpå följer inbördeskrig och splittring mellan de sammansvurna. Likheterna med den arabiska vårens alla årstider är skrämmande, inte minst som att premiären på sommarens Shakespeareuppsättning på Gräsgården i Vadstena sammanföll med president Mursis avgång i Egypten.

Ändå har regissören Monica Almqvist Lovén ansträngt sig för att få oss att tänka utanför den aktuella boxen, vilket lyckas sådär. Föreställningen startar i något som mest liknar ett valmöte inför ett amerikanskt presidentval. Roligt, men därefter faller vi tvåtusen år tillbaka till staden Rom, centrum för ett helt imperium.

Dramatiken utspelas framför Bjälbopalatsets (en gång lokalt maktcentrum) röda tegelvägg. En bred scen för entréer och sortier utmed fonden, och en cirkel som skjuter in mitt i publiken, ungefär som vi tänker oss senaten i Rom. Vilket gör publiken till senatorer och vanligt folk i staden.

Knivar, svärd och stolar är den enda rekvisita som behövs. Kostymerna är just det – kostymer med mantlar över, i stridernas andra akt bär skådespelarna tröjor under fältmässigt markerade axelpartier.

 


Upphöjelse. Upphöjelse. Men Brutus (Pontus Plænge) vill inte ha makt för egen del.

 

Skådespelarna är helgjutna i sina roller, vilket i det här fallet innebär att de (medvetet) är lite övertydliga. Den tragiske hjälten Brutus (Pontus Plænge) är så hedervärd i sin kamp för att återge senaten dess makt att han nästan blir naiv. Medan Cassius (Logi Tulinius) är hetsig. Det är uppenbart att ingen tänker ur något annat perspektiv än sitt eget.

Merparten av skådespelarna, 15 proffs och amatörer i proffsig mix, kastar sig mellan olika roller. Astrid Kakuli är Caesars unga hustru Calpurnia i snäva capribyxor, senator Trebonius i ljus mantel, general Titinus i uniform och Caesars son Octavius med fräck liten mustasch och utsläppt hår.

Mest nyanserad tillåts Andreas Forner Lindal vara som gestaltar titelrollen Julius Caesar som överlägsen härskare men vi får också se honom smyga med tofflorna i handen.

Alla kvinnliga skådespelare gestaltar även män, med raka nackar och stram uppsyn. Intressant är att Julius Caesars vän, förtrogne och hämnare Marcus Antonius gjorts om till Antonia i en tid då länder styrdes av män medan kvinnor närmast var ägodelar, även om undantag fanns.

Johanna Lazcanos Antonia brinner som eld. Då och nu tycks sammanfalla. Visst är det lätt att bli förförd av en sexig kvinna med näven höjd och orden i sin makt?

Men vad ska de med makten till?

Text: Ann-Charlotte Sandelin
Foto: Patrik Persson

 

GRÄSGÅRDEN Vadstena

4  juli – 3 augusti 2013
Julius Caesar
av William Shakespeare
Översättning: Thomas Warburton
Regi, dramaturgi: Monica Almqvist Lovén
Kostym: Jonna Bergelin
Mask: Robin Davidsson
Prod: Shakespeare på Gräsgården

MEDVERKANDE
Professionella skådespelare Andreas Forner Lindal,
Pontus Plaenge, Logi Tulinius, Johanna Lazcano,
Astrid Kakuli, Björn Wahlberg och Jarinja Thelestam Mark
Amatörskådespelare Arvid Westberg, Linnea Redblad,
Emil Johansson, Maria Peterson, Sara Fridström,
Harry Hackzell samt Malte Munkesjö och Osvald Svenaeus

 

LÄNKAR
Shakespeare på Gräsgården hemsida

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

Tagged . Bookmark the permalink.

Comments are closed.