De vackra svanarna som den fula ankungen tycker så mycket om.

Svanens barn berättar om sin uppsättning av  H C Andersens Den fula ankungen. Film 4:35 min.

Alla är olika och lika fina

– Det är en bra teater. Men den är lite dum. Man får inte retas.

Alice och Nagham är helt överens. De spelar med i förskolan / skolan Svanens uppsättning av Den fula ankungen, som skrivits av H C Andersen.

Det är en bra teater. Alla barnen på två förskoleavdelningar, Orion och Pollux, är med och spelar djuren på gården där ankungarna kläcks. Barnen är ankungar, hönor, katter och andra djur. Nagham är ankunge och Alice är svan.

Men teatern är lite dum också. Djuren retar den fula ankungen, den som kläckts ur det stora ägget och är grå och inte gul som de små nätta syskonen i kullen. De retas. Hönsen retas och katterna retas. Värst av allt retas de vuxna, hönsmamman och kattmamman.

Man får inte retas. Ändå gör de det, både Nagham och Alice. ”Na nana naha, du är jättefuuuul.”

– Men det är bara på låtsas. Det är teater, förklarar flickorna.

– Det här var jättesvårt för barnen, de ville inte alls retas, några grät och vi var tvungna att förklara att det var just på låtsas, att det var teater, berättar Elisabeth Ohlson, genuspedagog på Svanen, som sköter Vivaldis årstidsmusik i föreställningen. Dessutom håller hon i projektet som förgrenar sig ut i Europa.

Förskolor och skolor i åtta olika länder spelar nämligen Den fula ankungen samtidigt. De har träffats några gånger och visat varandra hur de arbetar, det är många frågor att ta tag i, själva föreställningen är bara en del av ett stort värdegrundsarbete. Frågor om demokrati och allas lika värde är lika viktigt överallt och varje dag, och var ska man börja om inte i skolan.

– Förlåt oss. Får vi vara dina vänner?, frågar hönorna och katterna och ankorna den vackra svanen.

Och visst får de det. Alla är olika. Vilken tur att det är så!

Text och film: Ann-Charlotte Sandelin

SVANEN förskola/skola
sätter upp H C Andersens
Den fula ankungen
våren 2011