• KULTUR-ANNONS

     

     

  • NYHETER

Törnrosa ett lyft för Linköpingsbaletten (recension)

Aurora och prinsen
Prinsessan Aurora och Prinsen. I bakgrunden några av de många yngre dansare som fyllde Crusellhallens scen. 

 

…en njutning då alla flyter förbi i vågor

 

Linköpings balettförening gav i veckan klassikern Törnrosa med musik av Peter Tjajkovskij. Det är en mäktig upplevelse med alla 130 dansare på scenen. Föreställning inleds med marsch, feernas entré och presentation. All koreografi för grupperna sitter bra och feerna gör var och en bra ifrån sig. Det märks att alla har arbetat hårt med helheten. Alla vet var de ska vara och man ser inga missar. För ögat är det en njutning då alla liksom flyter förbi i vågor.

Med tanke på att många inte har någon lång dansbakgrund så är det rent av fantastiskt. Det märks att koreograf Marlene Jacobsson lagt ned ett jättejobb på att den individanpassade koreografin ska fungera. Många av dansarnas dräkter har de själva sytt och det gör att man blir än mer imponerad.

 


–Alla är jätteduktiga och det är spännande med alla åldrar i klassikern Törnrosa. Man måste ta chansen att delta i kulturlivet då en sådan här klassisk föreställning ges. Det måste vara svårt att vara ballerina. Man blir bedömd efter sin kropp och det är inte alltid lätt i tonåren då den förändras, tycker Emmie Rydström och Sara Karlström, som såg Törnrosa.

 

Hanna Berglund dansade Aurora/Törnrosa. Auroras dans med de fyra prinsarna (rosenadagiot) och Auroras och Prinsens bröllops-pas de deux är några av de svåraste solonumren i baletten. Bland publiken blev det då säkert en tår i ögonvrån. Det var så vackert.

Fågel blå, dansad av Alexandra Svensson, som också är en svår solodans flöt på som om ballerinan hade vingar. Matilda Larsson gör en mycket behaglig och musikalisk god fé med mjuk gestik som ögonen faller på.

Carabosse, den elaka häxan gör en blek roll i sammanhanget. Juan Carlos Requena gör den ok, men absolut inte mer. Hans scenkostym är tafflig och dansen kunde man önska sig mer av eftersom han är professionell om än pensionerad. Den elaka häxan har mer att ge och spela ut. Man skulle önska att rollen hade mer framträdande plats, vilket den också haft i andra uppsättningar i Sverige. Törnrosa är ju en föreställning om ont och gott och den kampen vill man känna.

 


Anpassad koreografi. Även de yngsta dansarna har en viktig roll att fylla.

 

Baletten är överlag välbalanserad mellan blandning av gruppkoreografi och solonummer. Det är det som är styrkan i förställningen. De unga dansar med sin utstrålning och charm och de lite äldre med god precision och teknik. Några små missar finns vid danssolona. Tänk att det ska vara så svårt att stå på ett ben? Det är som sagt svårare att göra långsamma rörelser i baletten.

Hoppet finns att Linköpings Balettförening gör fler uppsättningar i den här klassen. Denna gav sannerligen mersmak.

 

Bakom Törnrosas kulisser

– Två personer missade sin entré och ridån gick inte upp. En del rekvisita togs inte bort i tid. Så är det ofta vid en generalrepetition. Om inget missas slappnar man av till premiären och då är det risk att man gör fel, berättar Marlene Jacobsson, koreograf.

Rutinerade Marlene Jacobsson, lärare i klassisk balett på De Geergymnasiet och Linköpings balettförening är den som har anpassat och kompletterat koreografin i Törnrosa. Projektet startade som en idé för snart ett år sedan. Många goda krafter har hjälpt till, en av dem är Juan Carlos Requena, med en bakgrund från bland annat Göteborgsoperan, som lett dansgrupperna vid repetitionerna.

 


Syrén. Lila fén dansas av Matilda Larsson.

 

För att besätta huvudrollerna har Linköpings balettensemble som är ”pre professional” med 20 dansare, haft en jurybedömd audition. Det är Linköpings balettförening som är arrangör och samordnare av föreställningar, träning och arbetar för att främja baletten i staden. Östgöta balett & dansakademi är de som bedriver alla kurser, själva träningen.

Alla mansroller görs av handplockade dansare. Gustav Udd är professionell dansare och har huvudrollen som prinsen. Cirkeln har nu slutits eftersom Gustav Udd som ung dansare tränade för Marlene Jacobsson.

– Det är så fantastiskt för de som är proffs smittar av sig till de andra. Hanna Berglund som spelar rollen som prinsessan Aurora/Törnrosa och som är duktig amatördansare får massor av hjälp av alla för att bli bättre, förklarar Marlene Jacobsson, koreograf.

– Den här föreställningen är unik. Kungliga operan och Göteborgs opera satsar på modern dans. I vår föreställning är alla åldrar med. Från gammal till ung och det gör det hela mer intressant. Många har ingen bakgrund inom dansen. Med tanke på det så håller vi en hög nivå, tycker Gustav Udd.

 


Inför föreställningen har alla hjälpts åt. Gustav Udd har gjort teaterdekoren som används i föreställningen. I 14 dagar arbetade han tillsammans med sin pappa.

 

Det är Östgöta balett & dansakademi som står för all träning. Det är här som det intensiva men roliga arbetet med barngrupper att träna inför alla roller till föreställningen sker. Under de senaste sex veckorna har man intensivtränat och extratränat söndagar för att få ihop helheten.

– Det är väldigt individanpassat. Man bygger på dansteg vartefter som trappsteg och lägger koreografi lite lägre än vad de klarar av, tidigt i början av terminen. Då får man alla att prestera bättre när det verkligen gäller, säger Marlene Jacobsson.

Originalet är tre timmar lång och nu har man gjort en mer publikvänlig föreställning nedkortad till två timmar.

– Vi har tagit hälften med det bästa som är originalkoreografi och resten har vi skapat själva genom nytänkande. Katterna är till exempel en duett med mästerkatten men nu har vi massor av katter, säger Marlene Jacobsson.

 


Fortsätt spela med samma intensitet och balans mellan brass och trä. Det låter mycket bättre nu säger Cathrine Winnes dirigent, till orkestern under repetitionerna.

 

Norska Cathrine Winnes leder musikerna från dirigentpulten. Hon är engagerande chefdirigent och konstnärlig ledare för Östgöta Blåsarsymfonikersedan hösten 2013.

Orkestern är en av Sveriges ledande professionella blåsorkestrar och det märks. Blåsarsymfonikerna har sina rötter i den militärmusik som fanns i Linköping och som via regionmusiken utvecklats till den symfoniska blåsorkester som finns idag. Orkestern har arton fast anställda musiker.

Musiken är viktig då den är ett samspel med dansen. En lång paus kan göra att en dansare kommer ur fas, tappar tempo och spänst. Peter Tjajkovskis Törnrosa är komponerad för full orkester med både stråkar och blås. Kompositören Ingvar Karkoff har här skapat ett läckert arrangemang av Tjajkovskijs Törnrosa, speciellt för Östgöta Blåsarsymfoniker.

Text och repetitionsfoto: Per Oddman
BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET

CRUSELLHALLEN Linköping

26 och 27 november 2014
Törnrosa
Musik: Peter Tjajkovskij
Originalkoreografi: Marius Petipa
Iscensättning/koreograf: Marlene Jacobsson
Prod: Linköpings balettförening

Linköpings Balettensemble samt solister
Aurora/Törnrosa: Hanna Berglund
Prinsen: Gustav Udd
Lila Fén: Matilda Larsson
Fågel Blå: Alexandra Svensson

Östgöta Blåsarsymfoniker
Dirigent: Cathrine Winnes

LÄNKAR
Törnrosa handling
Linköpings balettförening Facebook
Östgöta Balett & Dansakademi/Linköpings balettensemble hemsida
Östgöta Blåsarsymfoniker/Östgötamusiken hemsida

Tagged . Bookmark the permalink.

Comments are closed.