• KULTUR-ANNONS

  • NYHETER

På vandring i Moa Martinsons barndom

Kyrkbröllop
Bonnie Festin tar Moa Martinssons självbiografiska roman Kyrkbröllop med sig på den guidade turen.

 

Moa skildrade kvinnors kroppar på ett nytt sätt

 

Medan Östgötateatern spelar Kungens rosor på Stora teatern samverkar Stadsmuseet med guidade turer kring Moa Martinsons barndom. Promenaden mellan fabriker och bostadskvarter berättar om ett annat Norrköping. Högläsning ingår.

– Den fick ju hyfsade recensioner, kommenterar Bonnie Festin, intendent på Norrköpings stadsmuseum som är vår guide.

Bonnie Festin har ännu inte sett den omdebatterade och experimentella föreställningen och i sällskapet har två personer just sett Kungens rosor medan övriga ser fram mot den. Mest kanske Annika Johansson, aktiv medlem i Sällskapet Moas vänner, och som är den som forskat fram uppgifterna om vem som var Moas pappa.

– Det var ganska enkelt, jag hittade det i häradsrättens protokoll, säger Annika Johansson. Där var vittnen som hade sett drängen Anders Teodor Andersson och pigan Kristina Svartz på Kärrs gård under samma täcke.

 


Brücks fabriker. Här fick Moas mor Kristina arbete som väverska. Men den ståtliga byggnaden uppfördes just när hon gifte sig och slutade vid ylleväveriet.

 

Bonnie Festin bär förutom sitt egenskrivna guidemanus med sig Moa Martinsons bok Kyrkbröllop, andra boken i den självbiografiska trilogin som börjar med Mor gifter sig och avslutas med just Kungens rosor. Hon har också läst på hos både litteraturforskaren Ebba Witt-Brattström, som skrivit om Moa Martinsons författarskap, och Kerstin Engman, som skrivit en biografi om Moa.

I solljuset på den stora bryggan utanför kårhuset Trappan inleder hon med att berätta hur Kristina Svartz gick hem till mor och far i soldattorpet utanför Motala för att föda sitt barn. När bygdens folk uttryckte sin oro för att behöva få en oäkting på socknen körde mormodern iväg dem. Det var också hos morföräldrarna den lilla Moa tillbringade de första åren.

Vårt första mål är Brücks gamla fabrik i kulturkvarteret Hallarna, där bland annat Östgötateaterns kansli ryms. 1896–1897 står det över portvalvet. Alltså har byggnaden ersatt de äldre fabrikslokaler som Kristina arbetade i när hon flyttade till den växande arbetarstaden Norrköping 1893. Hon fick arbete som ylleväverska.

– När man kommer som ny får man de sämsta maskinerna, säger Bonnie Festin.

Museiintendenten är förstås intresserad av arkitektur och pekar ut detaljer i utsmyckningen i den tegelröda fabriksbyggnaden, inspirerad av sina engelska förlagor. Vid sidan av Moa Martinson blir arkitektur vår följeslagare under promenaden.

Mor Kristina drömde om att bli gift och flytta ut på landet, bli torpare eller åtminstone statare. Men Kyrkbröllop handlar om Moas moster, som är stark nog att arbeta som dräng och som bryter mot Jantelagen när hon ställer till med kyrkbröllop. Lilla Moa blir tärna och Bonnie Festin står framför, då nyuppförda, Matteus kyrka och läser om mosterns vita kropp och ljusa hår vid morgontvagningen. För skildrandet av kvinnokroppar är en viktig del av Moas författarskap.

Vi går utmed Plankgatan. De gamla sekelskifteshus som här och där står kvar mellan nybyggena, kanske inte ens fanns i Moas barndom. Det stora huset i hörnet till Sandgatan låg definitivt inte där. Moster och hennes brudgum hade redan i flera år bott ihop i en gammal gårdslänga, där i rummet hade mor Kristina och styvfadern rustat till fest för bröllopsgästerna. Det blir ännu en stunds högläsning.

 


En sommar gick Kristina och Moa till fängelset och vinkade till Kristinas vänninna som var fånge där. Kanske hon ”råkat i olycka”.

 

Drags yllefabriker ligger invid fängelset där Kristina och Moa vinkade till en av de kvinnliga fångarna under en sommar. Det var naturligt att lägga ut arbete på fångarna på den tiden får vi veta innan vi går över Strömmen mot Grytsområdet där Tuppens fabriksbyggnader står kvar, med en minnesskylt.

Här står Moa staty mitt i arbetarkvinnornas stadsdel, en bestämd kvinna i egen rätt. ”En väldigt trevlig skulptur” anser Bonnie Festin och upplyser att Peter Linde är skulptörens namn.

– Jag är jätteglad att jag kommit iväg, säger Annika Johansson. Allt i Norrköping har bara varit namn för mig. Nu har jag fått se.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

NORRKÖPING

1, 8, 15, 22 april 2015 kl 14
Vandra i Moa Martinsons fotspår

Guidad vandring
Arr: Norrköpings stadsmuseum och Östgötateatern

LÄNKAR
Sällskapet Moas vänner hemsida
Norrköpings stadsmuseum hemsida Facebook
Östgötateatern hemsida Facebook
Kungens rosor väver två Mior till en Moa recension Kultursidan.nu 29/3 2015
Både poesi och politik i Kungens rosor reportage Kultursidan.nu 24/3 2015

Tagged . Bookmark the permalink.

Comments are closed.