Elin Larsson. ”Dynamo ordinerade Blues Pills” skrev vi efter konserten under vinterfestivalen Where’s The Music.

 

Musik, film, teater…

 

Vilket är ditt bästa minne från Kulturåret 2015? Kultursidan.nu:s medarbetare skriver om sina starkaste upplevelser under det gångna året. Som bluessångerskan Elin Larsson i Blues Pills och klassiska sopranen Elin Rombo. Tre filmflickor och två teateruppsättningar.

I morgon minns vi mer.

 

Blues Pills på Where’s The Music

Det var nog spelningen med den svensk/fransk/amerikanska gruppen Blues Pills sist på WTM:s andra dag. De bevisade att man inte nödvändigtvis behöver vara nyskapande för att vara bra, och att rockmusik med psykedelisk klang kan göras lika bra 2015 som 1969. Och förhoppningsvis även 2016, när de kommer till Bråvalla.

Och så har de ju skivomslag av Marjike Koger-Dunham som designat kläder åt Beatles och Cream och gjort omslag till The Inctedible String Band och målat gitarrer åt Lennon, Harrison och Clapton – vilket räcker gott för att göra mig starstruck. Men när man hör Elin Larsson sjunga glömmer man allt det.
© Text: Michael Strandhed

WTM … Dynamo ordinerade Blues Pills 15/2 2015

 

Vilken röst! Sopranen Elin Rombo var solist när Östergötlands Musikdagar invigdes i somras. (Hon återkom strax före jul till Norrköpings symfoniorkester.)

 

Elin Rombo under Musikdagarna

Jag måste nog säga Elin Rombo på Östergötlands Musikdagar i somras … Hade hört talas om henne tidigare, sett något enstaka ”nummer” på TV, Nobelfesten tror jag, men det finns så många duktiga sopraner så hon försvann i mängden. När man hör folk live och verkligen lyssnar kan man ibland höra, och se, helt andra saker än när man lyssnar ”casual”.

Vacker och klar röst, man hörde vartenda ord på alla språk, en slående scenbegåvning.

© Text: Lars Henriksson

Elin gav Musikdagarna en strålande start 9/8 2015

 

Laddat ögonblick i Largo Desolato.

 

Flickorna, Largo Desolato och Bröllopsresan

Oj, jag måste välja tre med motiveringen att hur kan man älska ett barn mer än ett annat. Barn och barn… Jag börjar med filmen Flickorna. Filmhistoriens giganter Mai Zetterling, Harriet Andersson och Gunnel Lindblom kom till Norrköpings filmfestival Flimmer i början av oktober.

Tänk att få ta del av deras verk och dessutom träffa två av dem live! Det slår det mesta och fick mig att söka vidare i filmhistorien när det gäller Mai Zetterling och Gunnel Lindblom. Harriet Andersson hade jag redan ganska bra koll på. Det hela var en upplevelse och en berikning.

Sedan urminnes tider har jag intresserat mig för Vaclav Havel (långt innan muren föll). När Johan Pettersson och Nerd Productions presenterade Largo Desolato i höstas, var förstås förväntningarna höga.

Trots att jag i allmänhet gillade pjäsen förstod jag snart att Johan och jag hade olika uppfattningar om hur Havels pjäser ska tolkas. Det blev en konflikt mellan Woody Allen och det grå Öststaterna stod för. Eller en konflikt mellan Johans Havel och min. Men… jag vill ändå ge en ros för att pjäsen uppfördes och tolkningen är fri i vårt fria land.

Slutligen gjorde Östgötateaterns uppsättning Bröllopsresan ett stort intryck på mig eftersom jag har påverkats av alla tiggare jag mött. Här fick jag möta dem igen i en slags dokumentär konstnärlig form. Med tanke på årets Nobelpris i litteratur får man kanske se fler konstnärliga verk som har dokumentär bakgrund, inte bara Bröllpsresan.

Hur som haver så var teaterupplevelsen stark.

© Text: Carina Johansson

Flimmer: Flickorna fräck och egensinning 11/10 2015
Largo Desolato absurd, ironisk och modlös 24/10 2015
Dokumentära Bröllopsresan stark succé 8/11 2015

© Foto: Michael Strandhed och Ann-Charlotte Sandelin