• KULTUR-ANNONS

  • NYHETER

Flimmer: Flickorna fräck och egensinnig (recension)

Flickorna – Lysistrate
Kvinnosolidaritet. Bibi Andersson och Harriet Andersson i Lysistrate som är en pjäs-i-pjäsen i Mai Zetterlings film Flickorna.

 

Sexuella relationer och (könsmakts-)krig

 

Revoltåret 1968 hade filmen Flickorna av Mai Zetterling (1925–1994) premiär. Filmfestivalen Flimmer, som i år har tema demokrati och dessutom vill uppmärksamma den feministiska regissören, visade filmen igår lördag.

Extra festligt blev det då två av filmens huvudrollsinnehavare, tillika två av filmens giganter i Sverige, var på plats: Harriet Andersson och Gunnel Lindblom. Med humor och inblick berättade de efter filmvisningen om sina erfarenheter under inspelningen och om sina karriärer i allmänhet.

Aristofanes skrev komedin Lysistrate 411 f. Kr. Många har tolkat den som feministisk och fredsälskande. Det var den inte i sig själv men möjligheten finns där till en sådan tolkning. I Flickorna låter Mai Zetterling ett teatersällskap på turné spela Lysistrate, samtidigt som sekvenser ur skådespelarnas privata liv vävs in. Med skådespelare som bland andra Bibi Andersson, Harriet Andersson, Gunnel Lindblom, Erland Josephson, Gunnar Björnstrand och Ingvar Kjellson prickar Zetterling in stora delar av den dåvarande skådespelareliten.

Handlingen i Aristofanes pjäs är följande: Lysistrate övertalar de andra kvinnorna i Aten och Sparta att sexstrejka för att få slut på det peloponnesiska kriget som då varat i tjugo år. Därmed vill kvinnorna tvinga männen att förhandla om fred. Som ett resultat av strejken trappas kriget mellan könen upp.

Teaterstycket är en tidig beskrivning av sexuella relationer i ett mansdominerat samhälle. Detta ämne måste ha känts angeläget för regissören som jobbat mycket med sexuella relationer ur ett feministiskt perspektiv.

Numer har Mai Zetterlings filmer kultstatus, särskilt sedan de 2008 kom ut på DVD. Annat var det när Flickorna hade urpremiär. Filmen fick hård kritik och gick bara i tre och en halv vecka, sedan var den borta.

Bo Strömstedt skrev bland annat ”vilka förstockade menstruationer” om filmen. Simone de Beauvoir var desto mer positiv och det är nog hon som får räknas till den större tänkaren av de två.

 

Harriet Andersson och Gunnel Lindblom
Energi, passion och envishet. Harriet Andersson och Gunnel Lindblom berättar om regissören Mai Zetterling.

 

– Den håller än i dag. Den är fräck, frän, djärv och egensinnig, säger Gunnel Lindblom då hon får frågan hur det känns att se filmen i dag.

Och när jag frågar vad hon tror det är som gör att Mais filmer har kultstatus i dag svarar hon att de har en attack i beskrivningen av vad regissören tyckte var fel i samhället. Det finns en knytnäve i vädret. I dag är det mer inlindat, menar hon. Samtidigt värjer hon sig mot driften med männen i filmen.

– Har man två söner lär man sig att tänka lite annorlunda. Det finns olika sätt att vara feminist på, förklarar hon.

Ingmar Bergman och Mai Zetterling står för en era i svensk filmhistoria som var egensinnig, fantasifull och konstnärlig utan att vara alltför experimentell. Jag tror nog att egensinnig är ett honnörsord. När jag nu ser Flickorna upplever jag den nästan som nyskapande, trots att det snart är femtio år sedan den gjordes. Likriktningen, eller bristen på egensinnighet, inom svensk film gör att Zetterlings film känns just ”fräck, frän, djärv och egensinnig”. I sammanhanget vill jag framhäva Roy Andersson som ett undantag från likriktningen.

Skådespelerskorna berättar att de beundrade Mai Zetterlings energi, passion och envishet. Fast hennes envishet gränsade till dumhet, lade Harriet Andersson till. Under ett par dagar såg skådespelerskan att regissören hade ont i magen. Plötsligt var hon borta. Hon opererades för brusten blindtarm. Efter två dagar var hon på plats igen i en rullstol och arbetet kunde fortsätta.

Jan Göransson, presschef på Svenska Filminstitutet, ledde frågestunden och försökte gång på gång få samtalet att glida in på Ingmar Bergman men då blev Harriet Andersson bestämd. Hon har sagt vad hon vill säga om den store regissören.

Därmed sätter även jag punkt. Det finns så mycket mer att skriva om filmen, skådespelerskorna och Mai Zetterling men detta ska bli en liten och nätt artikel.

Tack Harriet Andersson, för att du satte stopp för pratet om Bergman. Detta var en kväll då kvinnorna självklart skulle stå i centrum!

Text och foto: Carina Johansson
Filmfotograf: Rune Ericson

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

CNEMA Norrköping

10 oktober 2015
Flickorna

Film & samtal
Harriet Andersson, Gunnel Lindblom samt Jan Göransson
Arr: Filmfestivalen Flimmer

Flickorna (1968)
Regissör: Mai Zetterling
Manus: Mai Zetterling, David Hughes
Filmfotograf: Rune Ericson
Medverkande: Bibi Andersson, Harriet Andersson, Gunnel Lindblom m.fl.

LÄNKAR
Flickorna Wikipedia Svensk Filmdatabas imdb
Harriet Andersson Svensk Filmdatabas
Gunnel Lindblom Svensk Filmdatabas
Mai Zetterling Wikipedia
Flimmer hemsida Facebook  Program
Flimmer: Vi behöver veta – 7 Days in Syria recension Kultursidan.nu 8/10 2015
Flimmer: Vinterboj med regissörsamtal recension Kultursidan.nu 6/10 2015
Flimmer ställer in skärpan på demokrati reportage Kultursidan.nu 1/10 2015

Tagged . Bookmark the permalink.

One Response to Flimmer: Flickorna fräck och egensinnig (recension)

  1. Pingback: Flimmer: Stumfilm med Akademisk kör (recension) | KULTURSIDAN.nu