• KULTUR-ANNONS

  • NYHETER

Henrik IV ett maktdrama för alla tider (recension)

Maktkamp
Maktkamp. Hotspur gör uppror mot kung Henrik. Astrid Kakuli och Gunilla Orvelius gestaltar de två oförsonliga spelarna om kronan.

 

Sveken i den stora och den lilla världen

 

De ritar en karta där de står för att stycka upp riket mellan sig. Dagarna efter att Storbritannien röstat för Brexit och utrikeskommentatorerna spekulerar i om Wales och Skottland lämnar England. Eller för all del, Syriens mångåriga sönderfall kan också duga som spegel. Eller Sudan eller… eller…

Det kan tyckas som att Shakespeare skrev krönikespelet Henrik IV för just vår tid. Så är det naturligtvis inte. Människor har alltid svikit och förrått vänner och fiender. 20-årsjubilerande Shakespeare på Gräsgården spelar historia för alla tider.

William Shakespeare följde en populär trend när han dramatiserade Englands senmedeltida växlingar vid makten i nio pjäser. Materialet var blodigt och där källorna förtalade förlorarna fann han dramatiken eller hittade på. Flera års skeenden förkortades till en dramatisk kurva. Det måste alltid bli något slags lyckligt slut som roade publiken och framför allt inte oroade drottning Elizabeth av Tudor, interna stridigheter mellan kungliga släktgrenar gjorde ju att kronan inte satt så fast som hon kunde önska.

 

Henrik IV
Krogen. Spelplatsen växlar mellan kungens slott, kriget och krogen, där Falstaff (Per-Johan Persson) håller hov tillsammans med prins Henke (Andreas Forner Lindal) och kumpanen Poins (Alexander Ohakas). 

 

Shakespeare på Gräsgården spelar just där. På Gräsgården, planen mellan Bjälbopalatset och Klosterkyrkan. Hade Henrik IV rest till Sverige för att hälsa på dottern Filippa, drottning till unionskungen Erik av Pommern, skulle Bjälbopalatset redan stått där medan den höga Klosterkyrkan var långt ifrån färdigbyggd.

Det syns tydligt att den gamla kungsgården varit med länge, med tydlig karaktär av pietetslösa ombyggnader som flyttat fönster och portar efter behov. Scenen består av en central spelplats och sidobryggor. Kungatronen står direkt invid tegelmuren. Kronan hänger högt på ena kanten, redo att gripas.

Henrik IV är kungen. Gunilla Orvelius gestaltar en maktmänniska med kraft och tanke, men också misstänksam och orolig. Skådespelarens kvinnokropp böjs till bräcklighet allteftersom kungen sjuknar och åldras. Halsen skjuter fram så nacksenorna spänns, det rakade huvudet tyngs av det breda guldbandet, knappt smyckat förutom blodröda rubiner.

Misstänksamheten och oron kretsar kring kronan, erövrad med makt, Henrik bestal föregångaren Richard II på både kronan och livet. Men också kring sonen, han som ska ärva den och därmed befästa släktgrenens legitima rätt till kungavärdigheten. Aldrig att kungen ger upp.

Å andra sidan är där Henke och Falstaff. Två retstickor som super tillsammans och gnabbas. Per-Johan Persson gör den äldre Falstaff inte olik en gammal överliggare på universitet. Pratkvarn säger en del, filosof skulle han säga själv och håller en kort föreläsning om äran.

– Kan äran sätta tillbaka ett avhugget ben? Vad betyder ära, frågar Falstaff och fnyser: Det kommer sig av ordet air, luft.

Henke är prinsen. Lik far sin, Andreas Forner Lindal har också renrakat huvud, där finns en otäck hetsighet. Ung och meningslös i väntan på arvet super han på krogen, ägnar sig åt viss kriminalitet. Henke rör sig mellan de båda parallella världarna, går från krogen mot kriget. Även fegisen Falstaff dras in.

 

Henrik IV
En kungens man. Jan Tiselius Ståthållaren går maktens ärenden. Här i diskussion med Falstaff.

 

Pontus Plænge regisserar, teatersällskapets konstnärlige ledare gör det ibland. 20 år i Vadstena har lärt honom mycket om att spela Shakespeare. Om makt och om list, om svaghet och kanske något om styrka och rentav kärlek. Säkerligen mycket om administration och marknadsföring.

Men också om språket som bryts så väl i det sena 1900-talets översättningar och klingar ut från Bjälbopalatsets hårda tegelmur. Om kostym och enkel scenografi som leder publikens tankar och fantasier i tolkningens riktning. Det finns en Shakespeare för alla tider, för all slags publik.

Musik används, som trumpetstötar inför striden. Men också stöveltramp.

Och alla spelar så fantastiskt bra, med hög energi, från åldermannen Jan Tiselius och övriga professionella skådespelare till den nya generationen amatörskådespelare som lever på krogen men dör i strid. Och bär bord.

Pontus Plænge skriver i programbladet om skillnaden mellan patriarkat och patriarkalism, en läsefrukt av Antipatriarkalt manifest, en resonerande brevväxling mellan Maria-Pia Boëthius och Maria Lindhgren. Jag suger åt mig detta ord. Patriarkalism, en ideologi, en ordning där våld bekräftar en samhällsstruktur där makten samlas kring några få. Där massan, oavsett kön, är långt mera maktlös.

Läsningen har även detta år lett till rollbesättningar där skådespelarens kön spelar underordnad roll. Rentav att rollfigurens kön är mindre väsentligt. Inte bara så att Astrid Kakuli strålande spelar en eldfängd Hotspur utan även att Ingrid Onn i en av sina två roller lägger upp intrigens planer som grevinnan av Worcester, en liten nutida markör – även kvinnor kan. (Och tack vare Filippa, som spelas för barn detta jubileumsår, vet jag att kvinnor kunde.)

Dramat har bearbetats, Henrik IV är Shakespeares två pjäser i en, del två troligen den mest förkortade. Den första är bra, sedan blir det som ett hack på skivan och den fortsätter, något förvånande. Jag vänjer mig snart, dras in mot Henrik IV:s slut. Och mot Falstaffs slut, som om Falstaff är en parallell kung och fadersgestalt.

Kriget gör Henke till man, på det sätt krig rättar in nästan alla i leden. Henke lär sig att mörda, och att svika, att kliva in i maktens dräkt.

© Text: Ann-Charlotte Sandelin
© Foto: Patrik Persson och Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

GRÄSGÅRDEN Vadstena

2 – 31 juli 2016
Henrik IV

av William Shakespeare
Översättning: Per Lysander
Regi: Pontus Plænge
Kostymör/sömnad: Åsa Norman, Evelina Hedin
Musik (inspelad): Three Chairs av Hans Kox och Krasch! av Anders Nilsson  med Kroumata Percussion Ensemble

Prod: Gunilla Isacsson
Arr: Shakespeare på Gräsgården

SKÅDESPELARE
Isa Aouifia; Andreas Forner Lindal; Astrid Kakuli
Dasha Nikforova, Alexander Ohakas, Inga Onn
Gunilla Orvelius, Per-Johan Persson, Jan Tiselius
samt amatörskådespelare

JUBILEUMSPROGRAM

8 juli Folkhögskolan
Stina Ekblad
Om nyöversatta uppsättningarna på Stockholms stadsteater på 1980-talet

14 juli Asylen, biblioteket
Kent Hägglund
Hur har Shakespeare tolkats genom århundradena?

20 juli Asylen, Biblioteket
Christina Gottfridsson och Karin Helander
Samtal om Filippa – ShpG:s första pjäs för barn

LÄNKAR
Henrik IV drama Wikipedia
Henrik IV kung Wikipedia
Shakespeare på Gräsgården hemsida Facebook
ShpG jubilerar med Henrik IV i Vadstena reportage Kultursidan.nu 26/6 2016
Filippas avsked och ankomst i Vadstena recension Kultursidan.nu 20/6 2016
Mycket teaternöje även sommaren 2016 LISTA Kultursidan.nu 26/6 2016

Tagged . Bookmark the permalink.

Comments are closed.