• KULTUR-ANNONS

     

     

  • NYHETER

Enn ombord på Svenska Amerika Linien (recension)

mattias-enn-foto-carl-thorborg
Emigranter på öppet hav. Estradören Mattias Enn förmedlar mer än bara överpräktigt gladlynt svenskhet i musikteaterföreställningen Svenska Amerika Linien, som han genomför tillsammans med Carina E Nilsson.

 

Lämnar salongerna och ger sig ut på öppet hav

 

Från överpräktigt gladlynt till hemlängtande vemod. Mattias Enns föreställning växer från ett svep av populära låtar från en äldre tid till att gestalta ett stycke svensk historia. Svenska Amerika Linien lämnar de fina salongerna och ger sig ut på öppet hav.

Riksteaterföreningen KariN stod bakom arrangemanget i Folkets Hus i Skärblacka.

Med programmet i handen slår jag mig ner ganska långt bak i den välfyllda salongen. På den stämningsfullt upplysta scenen visas den finaste av salongerna på fartyget M/S Gripsholm som fonddekor.

Jag ögnar igenom låtlistan och ser att det en blandning som jag själv känner till det mesta av men de är ändå lite för gamla för att jag ska ha något eget förhållande till dem. Utan tvekan är jag och några få andra nog de yngsta i publiken. Jag slås av tanken att även förra gången jag såg en föreställning i Skärblacka Folkets Hus var medelåldern hög och drar, kanske felaktigt, slutsatsen att den uppsökande verksamheten verkar vända sig mest till panteråldern.

 

Mattias Enn
I den finaste av fartygssalongerna. Mattias Enn rör sig med en självklarhet i de frackklädda herrarnas värld.

 

Mattias Enn kommer in i frack och hög hatt. Sjunger The Kungsholm Song, en melodi jag inte är särskilt bekant med. Det låter som jag förväntar mig. Sången är så där överpräktigt gladlynt och jag undrar om jag ska palla två timmar. Från min plats långt bak ser jag ändå huvuden röra sig gillande, sådär som många gör när man gillar det som låter. Det är nog mest jag själv som har lite svårt med den genren.

Musiken fortsätter med texter av Karl-Gerhard, som upptar en ganska stor del av första akten. Vi bjuds dessutom på Gershwin, Cole Porter och våra egna moderna folkhjältar Björn och Benny. Hemma, från Kristina från Duvemåla, återges i en lite kortare och annorlunda version.

Allteftersom som föreställningen fortskrider kommer jag på mig själv att lägga mer fokus på Carina E. Nilsson vid pianot. Hennes insats betyder väldigt mycket. Det är lätt att en så dominerande figur som Mattias Enn, knycker allt rampljus. Så ska det förstås vara, han är ju stjärnan.

 

Mattias Enn
Hatten av för Mattias Enn. I andra akten berättar han om människoöden som känns verkliga och berör.

 

I pausen ser jag hur Gripsholms salong rivs ner och ett öppet hav läggs upp som dekor. Akt två fortsätter i stort sett som den första med en skillnad. Jag märker hur jag sakta börjar engagera mig och sugas in i det som händer framför mig.

Plötsligt kommer människoöden fram som berör och som känns verkliga. Helt väsensskilt från den där grötmyndiga, putslustiga svenskheten som jag nämnde i början som något jag själv har svårt att uppskatta. Efterkrigstiden i Sverige var något helt annat än i både USA och det sönderbombade Europa.

Jag grips av flera av de berättelser som Mattias mycket skickligt gestaltar och börjar känna att nu händer det något. Föreställningen tar tag i mig. När det hela är över går jag ut med en känsla av att det här är en viktig föreställning som har beröringspunkter med det som händer idag. Människor som bryter upp från det gamla och beger sig in i en osäker framtid där drömmen och hoppet om att allt ska bli bättre lockar.

Berättelsen om släkten Broström, först med Axel, redaren som 1865 började trafikera Vänern med en galeas, löper som en röd tråd genom hela föreställningen. När sonen Dan tog över bildade han den Svenska Amerika Linien år 1915, mitt under brinnande krig.

Allt är numera ett stycke svensk historia som kan studeras utan vare sig Mattias Enn eller Carin E. Nilsson men om du vill ha en underhållande version av det som hände kan jag varmt rekommendera den här föreställningen.

© Text: Björn Eriksson
© Foto: Carl Thorborg/Riksteatern

FOLKETS HUS Skärblacka

27 september 2016
Svenska Amerika Linien

med Mattias Enn, sång och Carina E. Nilsson, piano
Prod: Riksteatern
Arr: Riksteaterföreningen KariN

LÄNKAR
Riksteatern Svenska Amerika Linien info
Riksteaterföreningen KariN hemsida Facebook
En drömmare öppnade KariNs höstsäsong recension Kultursidan.nu 11/9 2016
Bredd med Riksteaterföreningen KariN reportage Kultursidan.nu 6/9 2016

Tagged , . Bookmark the permalink.

Comments are closed.