• KULTUR-ANNONS

  • NYHETER

Erika Pardo Skoug erövrar sitt Sverige


Atheist Pride, akrylmålning från 2016. Erika Pardo Skoug som bor mittemot Matteus kyrka i Norrköping undrar över varför så få unga går i kyrkan i Sverige. Och varför nästan alla där är gamla, därav rullatorerna i de små sexkantsrutorna.

 

”Jag har lånat bildspråket”

 

NORRKÖPING Starka färger med jord i botten. Erika Pardo Skougs utställning Kurbits ropar av generationers livsglädje på galleri Kronan. Men under den nästan glättiga designen ryms en berättelse om förväntan, kamp, ilska och acceptans. Jo, det är hon som gjorde förra årets Kulturnattsaffisch.

Äntligen! Starka färger med jord i botten och traditionell mönsterrytm à la Kurbits ropar från Galleri Kronans väggar. Erika Pardo Skoug har deltagit med viss diskretion i flera av Galleri Kronans samlingsutställningar under de senaste åren. Nu kliver hon fram och förklarar sig i helfigur.

– Färgvalet är svenskt. Jag har lånat bildspråket men berättar min historia på ett sätt som betraktaren ska kunna identifiera sig med, säger Erika Pardo Skoug och jämför med hur vi tar till oss och berörs av litteratur, musik och film.

I presentationen skriver hon om sin övertygelse om att konst måste vara ett vittne av sin tid. ”För mig har konsten en vital funktion: att kommunicera och uppmuntra till dialog, att beröra betraktaren, till och med att trösta på något sätt.” Detta praktiserar hon i Kurbits och hela sitt konstnärskap.

 

Erika Pardo Skoug
Både spansk och svensk. Erika Pardo Skoug har erövrat sin svenska identitet och svenska språk som vuxen. I utställningen Kurbits gestaltar hon frustrationen över att det tagit lång tid att komma in i samhället.

 

Spansk-svenska Erika flyttade till Sverige, sin mors och mormors hemland för drygt fyra år sedan. Det var andra gången. Första gången var 2005 då hon hoppade av efter juridikstudierna hemma i Malaga för att gå estetiska linjen på Kjesäters folkhögskola i Vingåker. Sedan blev det konsthögskola i Malaga och masterexamen vid universitetet.

– Jag var superfascinerad av Carl Larsson i min barndom. Och John Bauer. Jag älskade älgar och tomtar, ja Jenny Nyström också, minns Erika Pardo Skoug.

Steget är då kanske inte så långt då till kurbitsmåleriet. Vi kanske mest känner till det som blomsterrankor på moraklockor och skåp, men måleriet har djupa folklorerötter i Norden och Östeuropa inklusive Ryssland.

Färgerna och mönstrens rytm på de stora akrylmålningarna med lapptäckets bredd alternativt vepans höjd är alltså ett högst medvetet lån. En närmare granskning visar dock mer personliga avtryck än folkkonstnärernas bevarande av sommarens rikedom i bygden (eller gömde de också starka minnen?). Texter invid målningarna berättar om nackdelen med svenskt fika och rädslan för att ta ett dopp ute i naturen.

 

Erika Pardo Skoug – Nowhere to take a bath, detalj
Detalj. Nowhere to take a bath berättar om tusen ursäkter för att inte våga bada ute i den svenska naturen.

 

Det tar en stund innan ögat ser det. Mönstret i lapptäckets svarta vatten mellan färgstarka stjärnor rymmer mycket som kan vara otäckt, som alger, krabbor, dåligt väder och insekter men också vassa saxar och kanske tappade krokar och ankare.

– Jag var arbetslös och arg på Sverige. Jag tror inte att jag är den enda som flyttat till Sverige och tänkt att det ska gå lätt att få jobb. Men jag har fått lära mig att det tar lång till att få jobb, boende, vänner, berättar Erika Pardo Skoug som försörjer sig som lärare i bild och i spanska och får ägna sig åt konsten och egna designbyrån på helgerna.

Om jag undrat varför akrylmåleriet är så slätt, utan att penselföringen avslöjar konstnärens frustration är nog svaret tid och perspektiv. Tid och konstnärens val av uttryck.

Erika Pardo Skougs hemsida visar på hur hon över tid berört ämnen som är viktiga för henne med helt olika verktyg från barnboksillustrationer à la Elsa Beskow till snickrade fågelhus med falska dörrar målade i trompe l’œil-teknik. Eller en mördande stilla videoinstallation av ett gammalt stenbrott med blodrött vatten vars yta rörs av vinden medan trafiken drar förbi strax utanför. Flickan som växte upp i Spanien och enbart talade spanska har erövrat sitt svenska arv med kraft och gjort det till konst.

 

Erika Pardo Skoug – Norrköpingsaffischer
Norrköping på affisch. Erika Pardo Skoug går sömlöst mellan konst och design. Byggnader som hon tycker om bevaras till eftervärlden. Sedan komponerar hon dem till affischer.

 

Spanien då – fadersarvet. Jo, hon har gjort upp med det också. Under samlingsutställningen Konst eller Klocka 7.0 år 2016 visade hon mildare akvareller på byggnader i Malaga, som invaderats av råttor.

– Jag var arg på Spanien också, berättar Erika Pardo Skoog som ställt ut mycket men också verkat som gallerist i Spanien.

Det var när finanskrisen slog till hårt i Spanien som hon blev arbetslös. Krisen stängde alla dörrar, även till de enklaste jobben. Ovanpå allt låg korruptionen som inte bara handlar om pengar utan i hög grad även om kontakter. Den som inte känner någon som redan är inne har inte stora chanser.

Hon frågar om jag känner till sagan om ”Råttfångaren i Hameln”. Jo det gör jag. Nu förstår jag också varför hon satte guldram på den milda akvarellen.

Erika Pardo Skoug är den som gjort den omåttligt populära Kulturnattsaffischen i höstas, den med kända byggnader i Norrköpings innerstad. I utställningen visar hon flera affischer från såväl Norrköping som andra städer hon bott eller besökt.

– Jag fotograferar byggnader jag tycker om och målar dem. Sedan komponerar jag dem på mitt sätt. Jag gillar sammanfattningar.

Någonstans är det inte långt från hennes kurbitsmålningar. Visserligen ett annat uttryck men samma tanke. Erika Pardo Skoug erövrar sitt Sverige, samlar ihop det och komponerar, bit för bit.

© Text: Ann-Charlotte Sandelin

© Foto: Nils-Göran Tillgren

BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR

Erika Pardo Skoug – affischer med stadsmotiv

GALLERI KRONAN Norrköping

Vinter–vår 2018
Utställningar

13–28 januari
Erika Pardo Skoug
Kurbits
Måleri och tryck

3–18 februari 2018
Catharina J. Ek
Måleri
Sonny Löfvall
Måleri

24 februari – 11 mars
Christer Paleologos
Färg utan form Form utan innehåll Tomma gester
Måleri

17 mars – 8 april
Konst eller Klocka 9.0
Utställning för årets S:t Olofsmedaljörer

14–29 april
David Myrvold
Observationer i/av naturen
Måleri

5–20 maj
Sara Lundberg
Fågeln i mig flyger vart den vill
Blandteknik och tryck

LÄNKAR
Erika Pardo Skoug hemsida
Galleri Kronan hemsida Facebook
Samlingskonst för jubilarer på Kronan reportage Kultursidan.nu 30/3 2016

Tagged , . Bookmark the permalink.

Comments are closed.