• KULTUR-ANNONS

  • NYHETER

En Megafon för graffiti hos EWK

Megafon. Graffitins inflyttning på EWK-museet i form väckte medias intresse.

 

Öppet klimat förändrar bilderna

 

Graffiti innehåller STORA bokstäver. Eller inga bokstäver alls utöver tagen som signalerar vem som skapat bilden. I Norrköping, där slipper graffitimålarna se sig över axeln, har deras konst blivit en del av stadens uttryck – på väl valda platser – sedan tjugo år tillbaka. EWK-museet vill visa vägen till graffitin med utställningen Megafon på Arbetets museum.

– Norrköping har haft ett brinnande engagemang för graffiti, inte bara tolererat utan för att ge en arena på samma sätt som med fotboll och andra sporter, säger Carina Milde, intendent på EWK-museet som huserar på plan 3 på Arbetets museum.

Tekniska kontoret fick redan tidigt under 1990-talet i uppdrag att hitta lämpliga platser för graffiti. Resultatet blev lagliga väggar, där kolhamnen på Saltängen är ett färgglatt exempel, men också rena uppdrag. Thomas Berger blev kommunens länk till målarna och han startade Graffitiskolan 1995. 1999 efterträddes han av Conny Johansson, som också är verksamhetsledare för graffitiföreningen Yallah.

 


Mjuka linjer. Anya Blom har alltid tecknat, nu har hon prövat graffiti och uppskattar det stora formatet.

 

Besökaren möter Thomas Berger och Conny Johansson som två svarta silhuetter i utställningen. De är två av de fyra graffitimålare som intervjuats, man får se både deras tag och föremål som skisser och verktyg.

Graffitikulturen är mansdominerad även i det tillåtande Norrköping. Carina Milde berättar att hon frågat Conny Johansson varför så få tjejer målar och fick svaret att ”agendan är att fånga upp för att stävja graffitin, inte att uppmuntra fler att börja”. Toleransen för kreativitet i stadsrummet har alltså sina gränser.

Det är ändå intressant att ta del av två kvinnliga graffitimålare berättelser. Anya Blom studerar konst i Örebro och har sin egen stil. Hon ville ändå pröva på graffiti som ett sätt att gå upp i format, därför deltog hon i ett graffitievenemang i Norrköping och upptäckte hur givande det var. Längre erfarenhet har Emma Simu som är verksam i Graffitifrämjandet och har medverkade till att ge Märsta kommun en laglig vägg.

 


– Tags är så väldigt mycket mer än bara klotter, säger Carina Milde om graffitimålarnas signaturer. De är noga genomtänkta signaturer för individen, ordval, stavning och utformning. Och man ser hur personen har tränat på den, jag ser det som en form av kalligrafi.

 

Färgen rinner från en stor stadskarta på väggen och ut på golvet. Den pekar ut platser för graffiti på olika ställen i staden. På foton vid sidan om kartan ser man exemplen: en del är från upplåtna väggar, andra rentav beställningsjobb och några målade på platser som inte är avsedda för graffiti.

– Jag har försökt få in bredd, säger Maria Ackefors som arbetat med att ta fram utställningen.

Det är lätt att se skillnaden. Ofta små målningar och tags på icke upplåtna platser medan det är stora, utvecklade målningar på de offentliga väggarna.

– Man kan jobba i dagsljus, slipper se sig över axeln, som en av de intervjuade graffitimålarna säger.

Det som är rena beställningsverk kan ha ett uttryck som skiljer sig från allt man tror sig veta om graffiti. Den som besöker kvarteret Hallarna på Tunnbindaregatan kan se flera exempel på detta.

Diskussionen om graffiti handlar också i hög grad om vem som får göra sig hörd i det offentliga rummet. Det tas upp i den animerade dokumentärfilm som också visas i utställningen där artisterna Blue, Karma och Tiger berättar om sina drivkrafter.

I intervjuerna märker man sällan ett politiskt budskap utan målaren säger sig ofta måla för sig själv, för sin crew – många målar ihop.

– De är individualister och vill uttrycka sig själva i sitt måleri, hävdar Carina Milde.

Helt enkelt som andra konstnärer.
Jag cyklar hem och noterar att Norrköping, med några få undantag, är en ren och klotterfri stad.

Text: Ann-Charlotte Sandelin
Foto: Sven Åke Molund

EWK-MUSEET, ARBETETS MUSEUM Norrköping

16 november 2013 – 24 mars 2014
Megafon

LÄNKAR
Yallah hemsida
EWK-museet hemsida

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

Tagged . Bookmark the permalink.

Comments are closed.