Päron på rad. Scenografi och kostym flyter samman i Ung scen östs föreställning. Närmast kameran är Ardalan Hakimi Fard.
Kostym och scenografi i ett
Päronsmurf! Med buller och bång spelar Ung scen öst Päron på Teater Bråddgatan 34. Scenografi och kostym flyter samman i en färgstark föreställning om frihetslängtan, nostalgi, generationsmotsättningar och päron.
Päronsmurf? Ja, byt ut de små blå smurfarna som pratar smurfspråket mot en päronfamilj som talar ett poetiskt päronspråk.
– Barn! Det är en sak ni inte vet om päron.
De solmogna Päronen vill inte prata om något annat än päron. Det är det enda de äter, drömmer om och bjuder sina barn på. Helst vill de flytta hem till mormor och morfar i Päronlandet och plantera nya päronträd. Gissa vad barnen vill?!
Ställningskrig. Dataspel är något att längta efter.
Mitt i motsättningarna mellan generationer i exil och hemmastadda landar Ung scen östs uppsättning av Päron. Pjäsen är skriven av Athena Farrokhzad, svensk poet, författare, litteraturkritiker, nominerad till årets Augustpris i skönlitteratur för diktsamlingen Vitsvit. Född i Teheran, Irans huvudstad 1983 och uppvuxen i Sverige vet hon exakt vad hon skriver om.
Nypremiären ges för tvärhandshöga skolelever och dubbelt så långa kommuntjänstemän och politiker. Ljudnivån är hög i foajén där varma jackor och skor åker av i ett huj. En klapplek som genast tas upp av barnen, de är drillade, samlar fokus. Inslussning till det stora svarta teaterrummet i grupper. Hälften på ena sidan, hälften på andra sidan.
Ett stort halvklot står på golvet, gjort av gosetyger och finvolanger. Ovanför hänger en annan halvsfär, glitterskön. Ur halvklotet ploppar fyra personer upp, Päronfamiljen. Två solmogna och två omogna, de omogna är lite rörligare. Snart blir det riktigt rörigt.
Krigsminnen. En gång var de en familj på flykt. Men det var jättelänge sen, tycker barnen.
Uppsättningen spelas med buller och bång, som vore regissören Kajsa Isakson rädd för att tappa publikens uppmärksamhet. Jag kan tycka att det är jobbigt, undrar om publiken hinner med, men ser att eleverna är uppmärksamma. Spelstil och kostym påminner om forna tiders grovt tillyxade Kasperteater, fast här är allt i jätteformat. Kostym och scenografi flyter fyndigt samman, golvets halvklot delas nämligen lätt i fyra delar, krinoliner.
Familjens historia rekapituleras, de har flytt från Päronlandet och kommit hit. Just nu befinner de sig i ett nytt krig, ett ställningskrig som delar familjen mellan generationerna. De vuxna har länge övertaget, de vill ju bara barnens bästa när de ger dem päron att äta varje dag – morgon, middag och kväll. Ungpäronen gör uppror mot föräldrakärleken, resonerande, längtande, till slut som en absurd lek med läkarbesök för päronsjuka.
Leka psykdoktor. Ni lider av päronsjuka, säger barnen.
Publiken, som sedan länge förflyttas till ena långsidan, tar parti för barnen. ”Äpplen, äpplen” skanderar publiken – utan att jag märker var det börjat. Det, liksom pjäsen, är en viktig påminnelse om att ingen kan lägga beslag på frihetsbegreppet.
Efteråt delas publiken i fyra delar, för samtal med en av skådespelarna. Blunda och tänk på föreställningen, säger Jenny Möller Jenson. Vad minns du? ”När de ritade en spelplan på golvet.” ”När glittret föll ner.” Själv minns jag det glada pajbaket, en stund av stillestånd.
Merparten av föreställningarna är på dagtid. Det är främst elever på låg- och mellanstadiet som ser Päron med sina klasser men alla föreställningar är offentliga, så länge det finns plats. Tidigare har pjäsen spelats på Elsas hus i Linköping.
Text: Ann-Charlotte Sandelin
Foto: Markus Gårder/Ung scen öst
TEATER BRÅDDGATAN 34 Norrköping
20 november – 12 december 2013
Päron
av Athena Farrokhzad
Regi och koreografi: Kajsa Isakson
Scenografi och kostym: Anna Dolata
Prod: Ung scen östMEDVERKANDE
Astrid Assefa
Maria Granhagen
Ardalan Hakimi Fard
Jenny Möller Jensen
LÄNKAR
Athena Farrokhzad wiki
Ung scen öst hemsida
Teater Bråddgatan 34 hemsida
FLER BILDER FRÅN FÖRESTÄLLNINGEN – KLICKA
[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157637907510364″]