• KULTUR-ANNONS

  • NYHETER

Emil Jensen Livs Levande på Skandiateatern


Emil Jensen sjunger, pratar allvar, skämtar och berör

Poetiskt och engagerande på Skandiateatern

Under fredagskvällen den 29 april samlades en stor skara förväntansfulla åhörare i Skandiateaterns lokaler för att se, höra och uppleva Emil Jensen Livs Levande. BerättarNät  Norrköping har i samarbete med KariN arrangerat en kväll med den mångsidiga artisten. Efter en stunds väntande stiger han upp på scenen, försäkrar att han är fullständigt ärlig då han säger att det är roligt att vara tillbaka i Norrköping, och drar genast in publiken i sitt framträdande. För det är en av de stora behållningarna med hela evenemanget; att han talar med sin publik. Man får känslan av att han vet exakt vilka det är som sitter därute i salongens mörker och lyssnar, skrattar och nickar medhållande.

Framträdandet är en fluktuerande blandning av spoken word, sång, diktande och filosoferande. Skillnaden dem emellan är flyende; det är roligt, lättsamt, allvarligt och djuplodande på samma gång. Emil Jensen rör sig mellan ämnen som berör det mesta, från mänskliga tillkortakommanden till vardagsbetraktelser och politiska ställningstagande. Han börjar förhållandevis försiktigt, publiken skrattar igenkännande och medhållande, men varefter tiden lider ökar allvaret.

Föreställningen låter sig dock inte tyngas ned av detta allvar, vilket nästan uteslutande beror på hur Jensen väljer att närma sig sina teman. Det finns en sorts naivitet, tilltro och optimism som är ständigt närvarande trots all syrlighet, bitterhet och misär. Naivitet och tilltro skall här tolkas i den positivaste mening, som något som är ljusår bort från allt vad cynism och likgiltighet innebär.  För det är just det Jensen först och främst agiterar emot: den mänskliga tendensen till likgiltighet. Det är den som för honom sliter isär och främmandegör människor inför varandra.

Efter nära tre timmar med Emil Jensen så flyttas man också en aning från likgiltighetens rand. Han roar, engagerar och imponerar.  Med en ganska stor portion självutlämnande ärlighet ironiserar han över den samtida mediekulturen och levererar verbala knytnävsslag åt kultur- och integrationspolitik.

Dessa ovanstående beskrivningar berör först och främst Emil Jensens ”mellansnack”, vilket i slutänden är det som främst särskiljer honom från andra artister och som kanske också är det bästa med hela framträdandet.

I kombination med de poetiserande monologerna finns självklart också musiken. Jensen spelar främst låtar från nya albumet Rykten, med några undantag för återblickar i form av till exempel Så får du mig ändå. På det stora hela håller framträdandet mycket bra, han har med sig skickliga musiker och lokalen fungerar bra för syftet. Det teatraliska men personliga rummet är lagom stort, och även de som placerat sig långt från scenen får plats i samtalet mellan artist och publik.

I viss bemärkelse kan det finnas anledning att tycka att den stora mängden instrument ibland dränker ljudet av sången och texterna, men inte tillräckligt för att det skall inverka på framträdandets kvalitet. Jensens styrka som textförfattare genomsyrar hela framträdandet, och han ackompanjeras av skickliga och uppenbarligen väl valda musiker: Charlotta Weber Sjöholm, Tomas Ebrelius och Lars Ljungberg.

Sammantaget så är det vackra och tänkvärda ord som framförs i en egenartad bladning av sång, poesi och engagerande brandtal.

Text: Karolina Nilsson
Foto: Hjalmar Sandelin Mårdh

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

ARRANGÖRER

BerättarNät Norrköping:

http://www.plankgatan46.se/berattarnatet.htm

http://www.papanella.se/pjas.php?id=49

KariN:

KariN – Riksteaterföreningen i Norrköping

Emil Jensen:

www.emiljensen.se

Tagged , , . Bookmark the permalink.

Comments are closed.