Mannen med silvertrumpeten. Håkan Hardenberger spelade två franska trumpetkonserter tillsammans med Norrköpings symfoniorkester.

Sällsynt vacker med melankolisk smärtpunkt

Den franska hösten fortsatte in i Norrköpings Symfoniorkesters andra konsert. Med ett fastklistrat epitet som Den bäste trumpetaren i världen, kom Håkan Hardenberger och spelade lekande lätt, lekande vilt och mjukt. Trots de höga förväntningarna på honom såg han anmärkningsvärt opåverkad ut av publiken. Glamourös med sin glänsande silvertrumpet och i lavendelgrå, nästan knälång kavaj. Lika glamourös i sitt självsäkra sätt på scenen. Jordad och tung i knäna, men lätt i tonen. Man tappar först andan av klangen som är så ovanligt friktionsfri. Som en ljuslåga, ren.

Hardenberger höll tonen mjuk rätt genom, förbi harpa och lätta virveltrummor, förbi gälla, snabba partier – fortfarande lätt, aldrig vass.

Hardenberger besökte De Geerhallen med två korta trumpetkonserter, Henri Tomasis Trumpetkonsert och André Jolivets Trumpetkonsert nr 2. Symfoniorkestern var lyrisk och finkänslig, dynamiskt ovanligt svag när trumpeten hade sordin, utan att kvävas. Hardenberger höll tonen mjuk rätt genom, förbi harpa och lätta virveltrummor, förbi gälla, snabba partier – fortfarande lätt, aldrig vass.

I André Jolivets andra trumpetkonsert visade han en annan sida, om än karaktäristiskt klangfull, med fräcka, jämna stötar. Den krympta besättningen med enbart en handfull blåsare, piano, harpa och ett antal slagverksinstrument varierade klangen och tog sig respektfullt fram genom den avslutande satsens noterade myller. Den andra satsens Grave var sällsynt vacker med en melankolisk smärtpunkt i stilla tempo, till och med mer minnesvärd än Tomasis långsamma sats Nocturne.

Sergej Prokofievs tredje symfoni tar med lyssnarna på en mörk helvetesvandring. 

Inledande konsertsviten ur Francis Poulencs balett Les Biches var inte lika färdig som de följande konserterna. Musiken hoppar redan som det är mellan en myriad underfundiga infall och SON gick tvekande framåt mellan fragmenten.

Som tur var räckte sviten bra som uppvärmning, för fortsättningen av konserten visade inte ett spår av osäkerhet hos musikerna. Sergej Prokofievs tredje symfoni går steget längre från fransmännens sköna melankoli och tar med lyssnarna på en mörk helvetesvandring. Med mycket material från hans opera Den brinnande ängeln vet vi bokstavligt att det bitvis handlar om häxkonster, andeutdrivning och ondska, men det skulle höras ändå.

Rytmerna bultar, nedsvärtade av basklarinett och fagotter. Violinstämmorna rör sig oroligt, fördelade i många små, gnisslande onda andar. Tonbilden är bombastisk och mycket melodisk. Det var verkligen slagverkarnas dag. Inte ens de i tempi lugna partierna fanns frid. Dysterheten antog grandiosa, nästan hotfulla, former med gott om volym för pukor, cymbaler och tam tam. Inte så fridfullt, men tillfredställande.

Text: Molly Teleman
Foto: Lars Henriksson

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

DE GEERHALLEN Norrköping

11 september 2014
Håkan Hardenberger med franska trumpetklanger
Norrköpings Symfoniorkester
Dirigent: Michael Francis
Solist: Håkan Hardenberger, trumpet

MUSIK
Svit ur Les Biches av F.Poulenc
Trumpetkonsert av H.Tomasi
Trumpetkonsert nr 2 av A.Jolivet
Symfoni nr 3 av S.Prokofiev

LÄNKAR
Håkan Hardenberger hemsida
Norrköpings symfoniorkester hemsida