• KULTUR-ANNONS

  • NYHETER

Därför skrev Kristina Sandberg ”skitigt”

Kristina Sandberg
Normerna skaver, då som nu. Även i vår tid finns mycket som är ”rätt” och ”fel”. Kristina Sandberg gästade Stadsbiblioteket under Norrköpings bokfestival.

 

Den ”stora” berättelsen bor i den ”lilla”

 

”Det blir ett telefonsamtal till. Ja, ett betydelsefullt. Det sista. Det vet man bara efteråt. Kanske anade vi ändå. För hon öppnar igen, svarar på mina frågor utan att tveka och jag tar det som ett motvilligt löfte. Inget jublande ja, men ett korthugget samtycke skriv då om det är så förbannat viktigt för dig.”

Författaren Kristina Sandberg, som dessutom är utbildad psykolog, börjar föreläsningen under Norrköpings bokfestival på Stadsbiblioteket med ett citat ur Att föda ett barn, första romanen i trilogin om Maj, en hemmafru i Sverige på 1930- och 40-talet. Andra delen heter Sörja för de sina och den avslutande delen Liv till varje pris belönades med 2014 års Augustpris.

Hon ville skildra komplexa karaktärer och ett traditionellt kvinnligt liv, med fokus på det ”lilla” vardagslivet, som ofta avfärdats som ett ”lågt” ämne av den manligt dominerade historieskrivningen.

I detta ”lilla” kan man hitta en större berättelse om vårt folkhem och den ofta bortglömda kvinnohistorien. Hon ville skildra samhället utifrån ett kök under en viss historisk epok till skillnad från de mer sparsmakade berättelser hon skrivit tidigare.

Joyce Carol Oates, en husgud för Kristina, lärde henne strategin ”skriv så att hjärtat blöder”, och att bli mamma innebar för henne att symboliskt lämna barndomshemmet. Kristina läste också på psykologlinjen vid Stockholms universitet 1995-2000, vid ett tid då det var mycket fokus på mamman, som brukligt i den psykoanalytiska tradition som då var förhärskande i Sverige.

 


Augustprisnominerad. Liv till varje pris är sista delen i trilogin som inleds med Att föda ett barn.

 

Annars var hennes fokus den franska feministiska, ”diskursiva” traditionen. Nordiska feminister som Yvonne Hirdman och Eva Magnusson har också influerat Kristina, även om det för henne är viktigt att ”bråka” med teorierna, med en kärnfull formulering.

Som mor på 2000-talet kan man bara logga in sig och direkt få reda på vad som händer både en själv och fostret, säger hon, i ett av flera muntra inlägg.

Förr ”fanns” det inte ens att bli gravid före äktenskapet, då ”lyste skammen”. Att skildra den forna (?) skamkulturen och ”det lilla livet”, är för henne ett spännande drama som man kan göra hur mycket bra litteratur som helst av. Även i vår tid finns det mycket ”rätt” och ”fel” och många olika teorier, hon nämner ”fem-minutersteorin” – barnet får ligga och skrika i fem minuter, till det lär sig att kunna sova utan föräldern, något som verkar mycket repressivt.

Maj, som hon skildrar, jobbade först i Åre, för den tidens ”jet-set” – något hon dock inte såg mycket av – och flyttade sedan till Örnsköldsvik där hon träffade en fabrikörsson, som hade bil och eget lantställe. Snacka om att det skrek ”förmögenhet” om det på den tiden!

Före de fria aborternas intåg 1975 var det inte heller vanligt med preventivmedel, illegala aborter var vanliga – jämför med Astrid Lindgren som fick föda i Köpenhamn och sedan lämna bort barnet. För Maj innebar giftermål med Tomas att det gick att försörja familjen helt enkelt, det fanns annars få möjligheter till det då.

Att leva ett borgerligt liv på den tiden innebar till stor del att STÄDA. Ordning, reda och renhet var viktigt, särskilt om man kom från en lägre klass. Apropå det träffade Kristina en äldre kvinna när hon jobbade i hemtjänsten som tyckte det var viktigare att de hann fika tillsammans än att Kristina städade där. Och kvinnan berättade att hon sa till sina väninnor som städade mycket och ofta: ”Det gör ni bara för att ni inte har något roligt i sängen!”, med ett obetalbart citat som Kristina läser till stor förtjusning.

 


Underhållande föreläsare. Kristina Sandberg berättade om sitt skrivande.

 

Kvinnornas uppgift i modernitetsbygget bestod mycket i hemarbete, det skrevs mängder av handböcker, även om man inte skulle ”ta plats”: ”se till att ha morgontoaletten bortgjord när mannen kommer hem” och liknande förnumstiga råd som väl verkar främmande idag.

Smutsen sågs som en fara – jämför Husmoderns Köksalmanacka 1933, där det stod ”man behöver bara (min kurs.) putsa fönstren var tredje vecka” och det fanns många regler kring kaffekokande och dito rep också. ”Kanelöverströdda judebröd”, var en märklig variant på 1930-talet, man skymtar den ofta tvivelaktiga politiska historien i bakverken.

Den gamla storstädningen kom att bli omodern på 1940-talet – man skulle bli lika rationell som yrkesarbetarna – och det gjordes forskning om aktivt hushållsarbete. Snabbköp fanns inte utan man kunde göra inköp på fyra olika ställen.

På BB var tidens hygientänkande skrämmande för Maj. Barnet skulle inte ”skämmas bort”, det skulle tidigt sova i egen säng och rationalitet och duktighet var viktigt. Njutning var (förstås) inte hälsosamt. Jämför med Alva Myrdal, som menade att man ”skulle befria barnet från föräldrarna” (sic!)

Sannerligen var detta närmast kommunistiska tänkande en avigsida i folkhemsidén, i alla fall för mig som i huvudsak liberalt sinnad man. Alva kom dock delvis att ändra uppfattning då hon i USA kom i kontakt med den symboliska interaktionismen, en socialpsykologisk skola med kulturantropologen Margaret Mead i spetsen.

Själva skrivprocessen grubblade Kristina Sandberg mycket på. Ska man skriva enligt det gamla hemmafruidealet, med ordning och reda? Nej, hon valde ett mer smutsig och ”skitig” variant, som säkert har bidragit till en större realistisk skärpa; en läsare sa att ”hon aldrig trodde det kunde vara så intressant att läsa om en hemmafru. Märkligt att höra om en tillvaro då man kunde bli ifrågasatt av samhället om man inte hade en ren diskbänk! Maj fick också vara ”lite jobbig”, som vi alla kan vara ”i våra huvuden”, det var viktigt för författarinnan. ”Vi lär oss att vilja det vi måste”, avslutar Sandberg med ett citat av Eva Magnusson.

Vi fick höra en detaljerad och lärd föreläsning – skickligt också att kunna väva in drastisk komik i ett så ”seriöst” tema!

Text: Lars Henriksson
Foto: Jörgen Dahlberg/Norrköpings stadsbibliotek

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

STADSBIBLIOTEKET Norrköping

18 april 2015
Kristina Sandberg

Författarbesök under Norrköpings bokfestival

LÄNKAR
Kristina Sandberg info
Norrköpings stadsbibliotek hemsida Facebook
Rasande bokdomino invigde Bokfestivalen reportage Kultursidan.nu 16/4 2015

Tagged . Bookmark the permalink.

Comments are closed.