Vispop med upptempo. Malin Ekstrand blandade in några egna låtar bland mer känt material under sitt GiG i Knäppingsborg.

Då går sju vitklädda tjejer upp på scenen

Allt börjar med ett besök på Gubbens Trädgård där jag avnjuter föreställningen En vacker dag, med Marcus Fyrberg och charmiga Maja Dusén och Alva Turdèn. Därifrån tar jag sedan en cykeltur som för mig till Knäppingsborg. Där håller Malin Ekstrand på och soundcheckar inför uppträdandet som börjar klockan nitton.

Jag dröjer mig kvar: Ett musikuppträdande och en öl låter som en bra avrundning på kvällen som bjuder på en blandning av covers, både nutida och klassiska och eget material. Alla vispopaktigt arrangerade. Ekstrand spelar keybord tillsammans med medmusikanterna Michael Lindholm på elgitarr, Niclas Lindholm på bas och Joakim Sandén på trummor.

Programmet inleds med Ta mig tillbaka av Darin. Malin Ekstrand har en mångskiftande karriär bakom sig som frilansande musiker: Hon har körat bakom Annika Norlin, Nina Persson och Roxette. Åker runt som solartist och arbetar även som musikpedagog i Norrköping.

De första låtarna är i upptempo. Inget märkvärdigt men livemusik är alltid roligt och publiken är den mest entusiastiska jag har sett på ett uppträdande i Knäppingsborg hittills i år.

Ekstrand spelar keybord tillsammans med medmusikanterna Michael Lindholm på elgitarr, Niclas Lindholm på bas och Joakim Sandén på trummor.

Runt på torget går en man med kamera och skrivblock. När den tredje låten, Oskar Lindroos Plåster sätter igång kommer han fram till mig och med bönande blick räcker han över blocket med orden:

– Skriv du, jag har bilderna.

Med stafettpennan överlämnad försvinner Michael Strandhed. Plåster är en trudeluttig men träffande sång om att inse när en kärleksrelation börjat gå på tomgång. Här höjs också uppträdandet ett snäpp.

Följs av egenkomponerade Med flit, om att såra folk i sin närhet. Känslor som Ekstrand själv upplevde under sina år på musikhögskolan. Gung i kompet, piano, trummor och bas. Olle Adolfssons softade Nu har jag fått den jag vill ha, under vilken publiken spontanapplåderar efter ett gitarrsolo. Nu blir det tjugo minuters paus, efter vilken det utlovas en ”surprise”.

Akt två startar med Ekstrand som pratar lyriskt om två personer som dras till varandra som magneter och kör igång Min magnet. Följt av En stund på jorden av Laleh som Ekstrand kallar vår största kvinnliga låtskrivare. Mitt i låten går sju vitklädda tjejer upp på scenen och körar. De gör en fin insats och tillför sången kött på benen. Kvällens suprise?

Malin Ekstrand berättar roligt och öppet om inslag i livet och karriären. Till exempel om när hon var på turné med på Roxette. Hur häftigt och roligt det var, men även saknaden efter familjen. Därpå spelas Peter Lemarcs Kort vals till min älskade.

Kvällen avslutas med hyllningslåten Sverige och Siv och Gunnel, men under den sistnämnda verkar folk mest vilja sitta och prata. Tröttheten som smugit sig på under pausen börjar kännas och benen trampar lite otåligt på stället. Temat för kvällen har varit kärlek och relationer i alla dess slag. Trevligt, utan att vara något överrumplande, och publiken var med på noterna. Jag cyklar vidare i kvällningen.

Text: Anton K Augustsson
Foto: Michael Strandhed

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

MARKNADSTORGET, KNÄPPINGSBORG Norrköping

15 juli 2015
Malin Ekstrand med trio
Arr: GiG i Knäppingsborg

MEDVERKANDE
Malin Ekstrand, sång och keyboard
Michael Lindholm, elgitarr
Niclas Lindholm, bas
Joakim Sandén, trummor

LÄNKAR
Malin Ekstrand hemsida
Knäppingsborg hemsida GiG Facebook