• KULTUR-ANNONS

  • NYHETER

Vänttinens och Peterssons två universum

Vänttinen och Petersson
Glasets lysande universum möter mezzotintens djupa svärta på Konstforum där Robert Petersson och Jukka Vänttinen ställer ut.

 

Två sidor av tillvarataget ljus

 

Svartaste svart står mot gyllene glasgläns i Konstforums första utställning för säsongen. I stället för att krocka kompletterar de bägge utställarna varandra vid den första anblicken. Sedan får hjärnan välja. De är så olika att när jag går runt märker jag att jag bara ser den ena åt gången. Det är som om två parallella universum ställs ut.

 

Jukka Vänttinen
Jukka Vänttinen ställer ut på Konstforum.

 

Jukka Vänttinen

Jukka Vänttinens mezzotinter är kanske den mest imponerande koppargrafik jag har sett. Och då talar jag om det som inte syns. Motiven ska jag tala om senare, men tekniken tar andan ur en före detta blivande grafiker som jag. Det är inte förvånande att Vänttinen är Sveriges sista mezzotintgrafiker. Ingen annan orkar med detta arbete idag.

För att göra en mezzotint måste man först rugga upp kopparplåten med en så kallad rocker. Det är som ett stämjärn med rundad, sågtandad egg som vaggas över plåten. Det är ett tråkigt, slitigt och enformigt arbete. Vänttinen ägnar det två timmar om dagen. Rockern förs i olika riktningar över plåten tills ytan kan ta upp tillräckligt med färg för att färga ett tryck becksvart. Svartare än svart egentligen. Och utan blänk.

Jag pekar på en av de större bladen och undrar hur lång tid det tar. ”Effektiv tid är det nog två månader. Heltid. 8 timmar om dagen.” Det är sanslöst! Och när han väl har fått ytan svart börjar arbetet att polera fram de ljusa partierna för hand med ett litet polerstål och olja. Det är nästan lika tidsödande det, och man måste tänka negativt, tvärt om.

I min ungdom försökte jag mig på mezzotint ett par gånger. Jag gjorde några (små) bilder, men jag lyckades inte få dem svarta. Det är nästan omöjligt att begripa vilket arbete det ligger bakom tekniken om man inte själv har försökt. Och det är det färre som gör. Grafiken i sig är utdöende, och mezzotinten vilar nästan i frid.

 

Jukka Vänttinen
 Ljus ur mezzotintens mörker.

 

– Vi är väl 100 – 200 mezzotintgrafiker i hela världen. Men det hålls faktiskt en årlig mezzotintfestival i Ekaterinburg i Sibirien, säger Jukka Vänttinen.

Snacka om att vara ute i kylan, tänker jag. Jukka Vänttinen nämner inte att han fick 2:a pris där för två år sedan. Eller att han fick ”Stora Grafik Priset” av Grafikens Hus i Mariefred 1995 (det finaste en svensk grafiker kan få). Han har ett imponerande CV som sträcker sig tillbaks till Konst- och grafikskolan Forum i Malmö i skiftet 70/80-tal. Jag gick kvällskurs på Grafikskolan Forum för 25 år sedan, innan den åts upp av Konsthögskolan.
– Sen tog det bara ett år innan man hade gjort sig av med grafikverkstaden, berättar Jukka.
Så deppar vi en stund över grafikens utdöende, och att det finns de som kallar bläckstråleutskrifter för grafik.

Motiven då? Det han försöker göra är, motsägelsefullt nog, att fånga ljuset. Jag räknar till 7 olika teman, som kommer igen och kombineras hela tiden. Speglingar är centralt i de flesta. Ofta är det en å som slingrar sig fram med kala träd och deras spegelbilder (8 bilder). Vanligt är också interiörer från trapphus i gamla sekelskifteshus i Malmö med blänk och speglingar på golvet (9 bilder). Djupet är viktigt. Ån/trappen/vägen slingrar sig in i bilden, som medvetet har hållits oklar för att stimulera fantasin. Han har även en faiblesse för fallna träd. Sen får ni räkna själva.

Jag slås av att tystnaden är påtaglig i bilderna.
Och hösten. Passande nog.

 

Robert Petersson
Robert Petersson ställer ut glas på Konstforum.

 

Robert Petersson

Robert Peterssons glas utstrålar raka motsatsen. Här är det tropisk sommar och strålande sol. Livsglädjen lyser med sin närvaro, och färgerna sprakar ikapp.

Han har också fångat ljuset, och här spelar det in rent fysiskt. Vid pressvisningen strålar solen in genom söderfönstren på Konstforum och valsar runt några varv i glasskulpturerna i fönsternischerna innan det sprids vidare i galleriet. Det är lysande, glänsande och nästan andligt.

Alla glaspjäser är unikum. För Petersson är massproduktion tabu. Visst finns det olika serier och teman, men att göra en kopia på ett glas är honom främmande. Färgsättningen må vara den samma men formen ändras. Eller tvärt om.

Lekfullheten och mångsidigheten är så stor att det är frågan om Robert Petersson har en egen stil. Han påpekar själv att han jobbar i en mängd olika tekniker och stilar. Här finns graalglas och arielglas och fat med krackelerat silver med mera. Jag tappar snart bort mig i olika tekniker, men det märks att Robert brinner för dem.

 

Robert Petersson
Skål med krakelering.

 

Han har precis blivit klar med sin glashytta på släktgården vid Triberga på Öland. Det är den finaste han har sett (och han har sett många), säger han. Produktionen är i full gång, och allt han gör säljs direkt. Han köpte glasugnarna från Orrefors när de lade ner. Själv har han jobbat 10 år där. 30 år är det, allt som allt, på glasbruk.

Vi pratar lite om glasdöden och nedläggningen av glasbruken. ”Men framtiden är ljus”, säger Robert Petersson. De stora mängdernas tid är kanske förbi, men kvaliteten har höjts. I stället för massproducerat glas (i Turkiet märkt med ”Orrefors”) kan man köpa handgjorda unika glas. Och Sveriges anseende som glasnation är fortsatt högt i världen.

Han visar på två vaser med zebror i graal-teknik. Bakom dem ligger 8 dagars hantverk.
Som hjälp har han mästerblåsaren Jon Beyer, vars far tidigare ägde Orrefors. Själv har Robert mest jobbat på den ”kalla sidan” med gravyr och liknande. Samt med undervisning. Det var bara de sista 7-8 åren som han blåste själv. Och det behövs nog 10 till för att bli bra, säger han. Den konstnärliga designen är hans.

Med nybyggd hytta och del i två butiker (på kungens Solliden och i Borgholm) går det lysande för Peterssons glas, säger han. Och runt hörnet väntar Ölands Skördefest, där en stor del av årsproduktionen säljs. 250.000 människor kommer över bron för att närvara. Det är ett under att han har tid att vara här.

Text: Michael Strandhed
Foto: Nils-Göran Tillgren

VÄNTTINEN OCH PETERSSON VYER – 
BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

JUKKA VÄNTTINEN – BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

ROBERT PETERSSON –
 BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

KONSTFORUM Norrköping

5 – 20 september 2015
Robert Petersson

glas
Jukka Vänttinen
mezzotint


LÄNKAR
Jukka Vänttinen hemsida
Robert Petersson hemsida

Konstforum hemsida Facebook FB-evenemang

Tagged . Bookmark the permalink.

Comments are closed.