Hennes böcker ger dem röst. Östgötateaterns Nobelföreläsning hyllade Svetlana Aleksijevitjs verk på Nobeldagen.

”Den som gråter skjuter vi”

Svetlana Aleksijevitj har sagt att hon älskar den ”lilla människan” och att hon vill ge individen dess röst. Hon får människors smärtsamma berättelser som det är upp till henne att tolka. Bara detta har gjort mig klart nyfiken.

När Svenska Akademiens ständige sekreterare, Sara Danius, på sedvanligt sätt tillkännager att Svetlana Aleksijevitj tilldelades årets Nobelpris i litteratur, vet jag ännu inte någonting om denna författare. Hon är, för mig, ett helt nytt namn. En ny bekantskap. Via media får jag veta mer, och jag blir allt mer intresserad och nyfiken.

När Östgötateatern håller traditionsenlig Nobelsoppa som en hyllning till författaren får jag höra sex av teaterns medarbetare läsa stycken ur hennes verk. Christian Zell är presentatör och han har sällskap på scenen av Eva Millberg, Magdalena Eshaya, Kerstin Eriksson, Marina Andersson och Sven Angleflod.

Journalistikens Nobelpris. Norrköpings Tidningars kulturredaktör Mats Granberg berättade om Svetlana Aleksijevitj från Belarus (Vitryssland)..

Med på scenen är också Norrköpings Tidningars kulturredaktör Mats Granberg. Han menar att detta Nobelpris inte bara är ett pris till ett stort författarskap. Det är också ett pris till journalistiken och till historikern. För genom Svetlana Aleksijevitj får vi ta del av den lilla människans röst i krigets helvete. Den lilla människan långt ifrån generalerna, politikerna och ledarna. Den lilla människan som lär sig lyda order utan att ifrågasätta.

– Svetlana Aleksijevitj föddes 1948 i Ukraina, men växte upp i Belarus (Vitryssland). Hon härstammar från en tradition av lärare, men själv valde hon att bli journalist. Hon skriver på ett naket, naturalistiskt sätt som inte alls gillas av ryska politiker. Efter den tredje boken Zinkpojkar tvingades Svetlana Aleksijevitj i exil och flyttade till Sverige och Göteborg som fristadsförfattare, berättar Mats Granberg som träffade författarinnan i november 2012 då hon var mycket noga med att hävda att hennes böcker är dokumentärromaner.

Korta stycken som berör. Poeten, påkläderskan och amatörskådespelaren Marina Andersson var en av de sex som förmedlade Aleksijevitjs många röster.

De läser korta utdrag ur nobelpristagarens böcker: Kriget har inget kvinnligt ansikte, Zinkpojkar, Bön för Tjernobyl, Tiden Second Hand och De sista vittnena. Det är starka berättelser. Det är röster om nära och kära som förändras, formas av krigets och våldets helvete.

Många tankar far igenom mitt huvud medan jag lyssnar. Jag tänker på hur våldet på något sätt kommit närmare oss alla. Hur vissa människor envisas med att tro att våld skulle lösa något. Men det gör det ju aldrig. Våld eskalerar bara till mer våld.

Starkt berörd blir jag när jag hör rösterna från Tjernobyl-katastrofen. De berättar om den nya fienden, den osynliga fienden, som de tvingas fly från, men ändå inte kan fly från.

Men mest berörd blir jag av ett stycke ur Kriget har inget kvinnligt ansikte som handlar om dem som tvingas gräva gravar åt sig själva och om dem som tvingas fylla igen gravarna åt de älskade som dödats. De blir tillsagda att inte gråta. De måste le. ”Den som gråter skjuter vi”, säger soldaterna. Och kvinnorna ler, de ler så mycket att de får kramp i ansiktet.

Jag har lyssnat till ett starkt författarskap. Starkt och viktigt. Svetlana Aleksijevitj skriver på ett osminkat, direkt och berörande sätt. Jag har inte läst något av henne tidigare men jag ska skynda att göra det.

© Text: Eva Lindblad
© Foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

CAFÉ GYCKLAREN, STORA TEATERN Norrköping

10 december 2015
Nobelsoppa
Högläsning av texter av Svetlana Aleksijevitj
Introduktion: Mats Granberg, Norrköpings Tidningars kulturredaktör
Prod: Östgötateatern

MEDVERKANDE
Christian Zell, Kerstin Eriksson, Sven Angleflod
Eva Millberg, Marina Andersson, Magdalena Eshaya

LÄNKAR
Svetlana Aleksijevitj Wikipedia
Östgötateatern hemsida Facebook