Familjärt. Skanky Fred återvände till Norrköping hitlockad av bluesklubben Blå Kaktus.
Smokstack gör ett bra jobb
Den förlorade sonen Fredrik ”Skanky Fred” Karlsson är tillbaka i hemstaden för att klia fram blå toner ur de akustiska strängarna. Med sig har han parhästen Leo Henriksson på elektrifierad gitarr och körsång. Det är den pånyttfödda bluesklubben Blå Kaktus som har lockat dit dem.
Bara två veckor tidigare har de haft 25-årsjubileum för bluesgruppen Sick’n Blues, och det är Göran Hanning från den gruppen som introducerar dem. Dessutom råkar han vara Skankys gamla musiklärare, och den som introducerade honom för bluesen.
Skön hemmakväll i Dynamos vardagsrum.
Så det är familjärt utan dess like i kväll. Fredrik kastar ofta ut frågor till publiken och lyssnar på svaren. Vi är cirka 50 personer i Dynamos foajé, men det känns som vi sitter i någons vardagsrum. Det är fullsatt och småskaligt på samma gång.
Det är, förutom en egenskriven låt, covers som gäller i kväll. Idolen (och stundtals spelpartnern) Roffe Wikström får bidra med inledningen och en ytterligare. Annars får vi alster av Eric Bibb, Jimmy Reed, Howlin’ Wolf, Tom Waits, Lazy Lester, Greese (!), Buddy Guy, Albert King och den andra idolen – Stevie Ray Vaughan.
I Killing Floor (utan golvstampande) utbryter en smärre gitarrduell mellan Skanky och Leo. Det är el mot akustik i fingerfärdigt knäppande.
– Han vann stort, skrattar Skanky.
Annars så spelar de mer med än mot varandra. Fred lägger grunderna och Leo solar kring det. Det märks att de är samspelta och vana.
Men till vardags spelar ju Skanky Fred mest elektriskt och i Lisa Lystam Family Band. De har just varit i studion, och det sägs att deras andra platta kommer i vår. Hur det är med hans eget band, Skanky Fred (jo, det heter också så) som vann Östgötadelen av Livekarusellen 2012 vet jag inte.
Vi får höra historian om när han var i Austin, Texas för att höra Stevies bror – Jimmy Ray Vaughan. Den legendariske munspelaren Lazy Lester (82 år) skulle sitta in på sin egna Sugarcoated Love. Det lät förjävligt. Han var skitfull och hade vänt munspelet uppochner. Här låter den bra, men utan munspel.
Under Born under a bad sign utbrister Skanky:
– Jag känner mig som en gubbe som spelar blues, men jag fyller ju 23 i morgon!
Fortsätt bara spela blues och grubbla inte, tänker jag. Det här är alldeles utmärkt. Och helt tidlöst.
Soultouch. Öjje Alvén är sångare i Smokestack.
Efter detta äntrar det lokala bluesbandet Smokestack scenen. För kvällen är de förstärkta med Markus Korhonen från Train Yard på munspel. Jag måste säga att jag har svårt att skilja de bägge grupperna åt. De verkar dela hälften av medlemmarna. Och senaste kulturnatten delade de scen på NP33 också (det kanske är därför jag är förvirrad).
De gör ett bra jobb. Jag konstaterar att de tre första låtarna har spelats in av Peps, men han har ju tolkat många klassiker. Lundells Jag går på promenaden är ju en fullfjädrad blues. Att jag aldrig har tänkt på det!
Men trots att Skanky och Leo också spelade covers var de av en helt annan klass. Det var mer nyanserat. Öjje Alvén sjunger bra med en soultouch i rösten. Men det är öppna spjäll hela tiden. Som partyband funkar de bättre än i den stilla stämning som denna sittande publik har hamnat i.
Men jag hör dem gärna spela Sharp dressed man igen en annan gång – när jag har dansskorna på mig.
©Text och foto: Michael Strandhed
SKANKY FRED OCH LEO HENRIKSSON – BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR
SMOKESTACK – BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR
DYNAMO Norrköping
11 december 2015
Skanky Fred och Leo Henriksson
Smokestack
Konsert
Arr: Bluesföreningen Blå KaktusSMOKESTACK
Öjje Alvén, sång
Stefan Zanderholm, trummor
Sebbe Fernandez, gitarr
Tommy Asterbäck, gitarr
Magnus Rodell, bas
LÄNKAR
Skanky Fred Facebook YouTube
Smokestack Facebook
Lisa Lystam band Facebook
Blå kaktus hemsida Facebook