Whiskyromantik. Tillsammans spelar de tre gentlemännen i Dreams of Drams 15 olika instrument.
Om fala kvinnor och förälskade sjömän
Redan när jag kliver in i den välbesökta men inte fullsatta lokalen hos musikföreningen Crescendo hör jag de underbart medryckande tonerna av säckpipa. Genast blir jag glad. Ja, musiken som framförs denna afton är glad, rakt igenom. Även de mer långsamma och allvarsamma låtarna går i upptempo.
Crescendo gästas i kväll av trion Dreams of Drams. Det är tre killar i övre medelåldern som har spelat ihop under lång tid. De har spelat i många olika konstellationer, som alla har det gemensamt att det handlar om den skotska och den irländska musiktraditionen.
Trion trakterar tillsammans 15 olika instrument. Det är gitarr, fiol, banjo, mandolin, tinwhistle, mandola, munspel, bodhran, tvärflöjt, bastrumma, slagverk, dragspel, smallpipe och highland bagpipe.
Bolennart Lindberg spelar på det mesta, från flöjter till bastrumma.
Sjunger gör Anders Gjörling. Han har gedigen erfarenhet av denna glada och mustiga musik, 46 år har han hållit på enligt egen utsago. Hans röst passar perfekt för såväl de romantiska sångerna om fala kvinnor och förälskade sjömän, som de mer kraftfulla sångerna om upproriska sjömän, fattiga arbetare som kryddar tillvaron med livets vatten – whisky – eller om soldater som går ut för att försvara sitt fosterland.
Bra komplement till Anders är de båda medmusikanterna, Mårten Smith och Bolennart Lindberg, som sjunger stämmor och som trakterar så många olika instrument. De tre utgör verkligen en helhet, som låter alldeles väldigt bra.
Dock är det något med ljudet som inte riktigt stämmer denna afton. Jag vet inte vad det är, och det vet inte killarna heller.
Innan låten The Poacher (Tjuvskytten) berättar Anders Gjörling om tjuvskytten som åkte fast. Han fick tillbringa 14 år i kolonierna och så efter avtjänat straff fick han ta sig tillbaka bäst han kunde. Och vid Drunken Pipers berättar han om asfaltsläggaren, till vilken det kommer fram en polis som vill tända sin pipa. Polisen blir vänligt men bestämt avvisad och blir då sur och börjar mucka gräl. Asfaltsläggaren ger honom då en rejäl smocka varpå han faller ned och så småningom hamnar på museum.
Till The Massacer of Glencou får vi höra både det ena och det andra om de rivaliserande klanerna MacDonald och Campbell. Till slut annonserade en pub i Skottland att man skulle betala för bröllopet om ett par med namnen Campbell och MacDonald gifte sig. Två par anmälde sig. Det ena bröllopet annullerades nästan omgående, hur det gick för det andra paret förtäljde inte historien. ”Så kan det gå till ibland”, skrattar Anders Gjörling och får med sig publiken.
Säckpipa. Instrumentet är sinnebilden för skotsk musik trots att det spelats över hela Europa. Här är det Mårten Smith.
Publiken är seg till en början, trots att det är en sådan medryckande musik. Men när trion stämmer upp i What shall we do with the drunken sailor är publiken med och klappar i takt och sjunger med i den välkända refrängen.
När vi kommer in i andra avdelningen kan publiken flera av låtarna och sjunger med i refrängerna och deltar med handfast klappning (och även en del fotstamp). Jag får höra att det är en större grupp ur publiken som varit i såväl Skottland som Irland och där lyssnat och sjungit sådan här musik. Nancy Whisky är en låt som publiken verkar känna till liksom sjömanssången Haul away Joe och Sally Maclennane
Som jag redan nämnt är detta musik man blir glad av. Det är nästan omöjligt att sitta still. Och nu, när jag väl är hemkommen, sitter den underbara musiken kvar i huvudet. Det är alldeles varmt inombords.
© Text: Eva Lindblad
© Foto: Michael Strandhed
BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR
CRESCENDO Norrköping
20 januari 2016
Dreams of Drams
KonsertMUSIKER
Mårten Smith
Bolennart Lindberg
Anders Gjörling