• KULTUR-ANNONS

  • NYHETER

Hall och Martinsson på Konstforum

Maria Hall
Som fotonegativ. Floden (till W. Turner) av Maria Hall.

 

Detaljerna och döden

 

Detaljerna och döden. Två gemensamma nämnare för konstnärerna Maria Hall och Louise Martinsson som ställer ut på Konstforum. Maria Hall målar med liten pensel. Louise Martinsson fotograferar djur i miljö.

 

Maria Hall

 

Maria Hall presenterar sig först med små blyertsteckningar i Entrérummet. Träd i skogen, stammar om våren.

– Jag städade i min ateljé och hittade fler teckningar än jag trodde att jag hade. Det handlar om mörker och ljus, precis som i måleriet, understryker Maria Hall och visar hur alla detaljer i motivet är viktigt för henne.

 

Maria Hall
Flora. De torkade stänglarna fästs i ett underlag, belyses och målas av.

 

Noggrannheten i avbildandet förhöjs med de rosafärgade små målningarna av blomsterstänglar i nästa rum. Skuggorna på den plana ytan får dem att dansa, frusna i en växternas balett. Flora heter hela serien och visst påminner de om skönt illustrerade floror, fälthandböcker med bilder av namngivna växters knoppar, blad och fröställningar. Eller om Erik Chamberts tapet som helt nyligen väckte habegär på Konstmuseet. Men Maria Halls blommor är döda, blommorna har vissnat och gått i frö.

– Det är växter jag odlat ute på landet. Jag plockar in ställer upp och ljussätter. Det är ju en låtsasvärld, en teater.

Måleriet är ett precisionsarbete med ”pytteliten” pensel. Koncentrerat och meditativt på samma gång. Färgvalet inte så märkligt, konstnären som tidigare målade bleka nyanser plockade in sina blommor en sensommar och såg att de hade färg, mycket gick åt det rosalila hållet. Alltså.

De stora oljemålningarna Ovan under – och för all del Sirens – som först bara ser ut att bestå av breda ränder har mer gemensamt med Flora än jag anar. Det är samma kulör, ultramarinrosa, som drar åt det marina hållet när lagren läggs tjockt och åt det ljus rosa när det är tunt. Och det är fortfarande en mycket liten pensel. De breda ränderna består av tusen och åter tusen tag med penseln. Det ger liv åt verken, bygger landskap med ljus och rörelse (som Lars Strandhs ränder som just nu kan ses i den stora utställningen En konstruktiv tendens på NP33).

– Jag är intresserad av upprepningen, rörelsen. Att vara i tiden, i handen, i kroppen.

Sirens (en hyllning till kompositören Anders Hillborgs Sirenernas sång) har dessutom en kadmiumorange linje i sig.

Trädet och Floden är ytterligare två verkserier, båda med tillägget (till W. Turner). Den store brittiske landskapsmålaren står för förlagorna och genom att invertera det mörka och det ljusa (som fotonegativ), fortfarande i ultramarinrosa, finner Maria Hall nya kvaliteter. Motivet upprepas till dess att konstnären känner att det är uttömt.

 

Louise Martinsson
Fågel och fjärilar. Fotografi av Louise Martinsson.

 

Louise Martinsson

 

En sittande hare och en som ligger, synbarligen död. Bruno Liljefors upp i dagen. Där hänger ett par nyskjutna fasaner från ett träd. Ett par uttrar möts mitt i bäckens oljeblänkande porl. Detaljskärpan är grandios i Louise Martinssons fotografi, den kvalitet som en fullformatskamera ger.

– Jag har tänkt på olika hot som människan utsätter djur och natur för, säger Louise Martinsson som intagit Studion i Konstforum med sina fem bilder.

Med inspiration från museers dioramor, montrar med utställningsmiljöer, har hon placerat uppstoppade djur i sköna naturmiljöer. Dystopia kallar hon sin serie.

– Jag gillar museer, Det är något speciellt med samlingar och ordning.

Det är skickligt gjort. Fågeln vid havet ser verkligen ut att ha klorna på klippan och inte på den lilla sockel den egentligen står på men som inte syns ett spår av. Dubbelexponering och noggrant arbete i datorn gör underverk även med de alltför sköra äggskalen och döda fågelungarna hon vill berätta om. Dödens närvaro är påtaglig i bilderna och hon säger sig även vara inspirerad av holländskt stillebenmåleri.

Bilderna är kopierade i stort format på 300-grams fotopapper, de håller alltså för det utan något som helst problem. Längsgående ribbor upptill och nertill spänner ut bilderna, som kartor och planscher i skolan.

– Du är här och håller en lektion för oss, säger jag till Louise Martinsson.

© Text: Ann-Charlotte Sandelin
© Foto: Nils-Göran Tillgren

MARIA HALL – BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

LOUISE MARTINSSON – BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

KONSTFORUM Norrköping

27 februari – 13 mars 2016
Maria Hall

Måleri

STUDION, KONSTFORUM Norrköping

28 februari – 13 mars 2016
Louise Martinsson
Fotografi

LÄNKAR
Maria Hall hemsida
Louise Martinsson hemsida
Konstforum hemsida Facebook FB-evenemang-MH FB-evenemang-LM

Bookmark the permalink.

Comments are closed.