Dansglädje. Hemgårdens eget folkdanslag bidrog förstås till 90-årsfirandet.

 

”Ni är guldkanten i vardagen för många”

 

Välkommen hem! Hemgårdens 90-årsjubileum fyllde huset där alla föreningar och verksamheter visade upp sig med sång, dans och hantverksalster. Högtidstalare var både kommunalrådet Lars Stjernkvist och landshövding Elisabeth Nilsson.

Att vara med om jubilerande Hemgårdens 90-årsfirande är som att komma hem till en vän, eller nära bekant. Man känner sig helt enkelt omhändertagen och välkomnad.

– I Norrköping var det tyglagerskan Karin Nilsson som startade den första Hemgården, i en trerumslägenhet på Vattengatan. Hon fick såväl kommunen som flera donatorer med sig i sin idé och denna första Hemgården kom att likna en folkhögskola, berättar Solveig Gyllström, ordförande i Hemgårdens styrelse.

Inspirationen kom från Settlementsrörelsen som fanns i England på den tiden. Tanken var att lindra missförhållanden, motverka ojämlikhet och klassmotsättningar genom aktiviteter i hemlik miljö.

 

Danslängtan. Även Dansverkstans unga dansare deltog i firandet.

 

Intresset var stort och trerummaren blev snart för trång. Då flyttade verksamheten till Drottninggatan och därefter till Saltängsgatan, till den byggnad som i dag kallas Lilla Hemgården.

– Den Hemgården som finns i dag invigdes år 1938, på Borgen, på grund av att intresset var så stort. Intresset för Hemgårdsrörelsen, som en tid var väldigt livaktig, har minskat. I hela Sverige finns bara ett tiotal kvar. Och den här i Norrköping är den näst största.

Hemgården i Norrköping var först med att bedriva kurser i svenska för invandrare och har haft många kurser för arbetslösa. Men framförallt är Hemgården en mötesplats där mängder av föreningar bedriver verksamheter. För att nämna något finns här sykurser, akvarellmålning, vävning, körsång, dansgrupper och träslöjd.

Kommunalrådet Lars Stjernkvist lyfte i sitt jubileumstal fram just tyglagerskan Karin Nilsson och hennes idé om en mötesplats.

– Karin Nilsson var tyglagerska, och kvinna. Kvinnorna har haft stor betydelse för vår stad. Starka kvinnor som varit drivande.

– Det är ingen trött och sliten 90-åring vi ser här. Nej, en pigg och vital. En 90-åring som ser framåt. En 90-åring som förstår att vara stolt över sin historia, för om man inte förstår sin historia så är det väldigt svårt att fortsätta framåt, avslutar Lars Stjernkvist som lovar fortsatt stöd till Hemgården från kommunens sida.

 

Målarglädje. Akvarellgruppen ställde ut.

 

Överallt i det flera våningar höga huset är det aktiviteter. I ett rum visas filmer om husets uppförande och från 70-årsfirandet för tjugo år sedan. Träslöjdssalen är fylld av alster. I stora salen ställer akvarellmålarna ut.

I Lilla Hemgården kan man sjunga allsång med cittraspelarna och i dansverkstan avlöser barngrupperna varandra. I folkdanssalen får man prova på folkdans. Sist men inte minst, i Fogelsta-rummet står Ebba Johannesson och berättar om Fogelstadgruppen och dess betydelse för Hemgården och Hemgårdsrörelsen. Ebba Johannesson är såväl intressant som rolig att lyssna till, då hon verkligen brinner för sitt ämne.

Hemgården har sex anställda och en hel del frivilliga. Det pågår ett ständigt och mycket medvetet arbete för att hitta nya kunder, som vill hyra in sig, för några timmar, för en kväll eller för flera veckor. Den senaste kunden är de statliga verken som har kurser och andra möten i Hemgården.

– Ibland lagar vi då lunch till flera hundra personer, ibland vill de bara ha kaffe och ibland ingenting, säger Solveig Gyllström.

– Ibland förlägger vi kommunstyrelse- eller andra möten här, säger Lars Stjernkvist. Inte bara för att gynna utan för att man alltid känner sig välkommen.

 

Stipendiat. Vidar Karlsvärd fick Stig Pehrssons musikstipendium.

 

En vänlig grönskas rika dräkt – musik ryms förstås också på Hemgården. Bel Cantokören, denna dag under ledning av Petra Wetterström, sjunger vår- och sommarsånger. Senare på dagen hörs även Bråvikskören och Fenixkören.

Under dagen delas Stig Pehrssons musikstipendium ut. Årets stipendiat Vidar Karlsvärd är den yngsta någonsin – endast 13 år gammal och spelar fiol. Han är verkligen mycket duktig och spelar som vilket proffs som helst. Applåderna blir starka och långa.

Ute på gården – vid korvgrillningen – dansar Hemgårdens folkdanslag. Folk är glada i solskenet och stampar takten, men applåder efter framförda stycken är det dåligt med.

Landshövding Elisabeth Nilsson bidrar också till den festliga stämningen:
– Något av det roligaste när man är landshövding är att man får lära sig om sådant som man inte visste fanns, som detta med Hemgårdar till exempel. Jag visste att det fanns Studiehem, men det här är ju något helt annat. Det här är ju en mötesplats för föreningar.

– De där gamla bildningsidealen som man hade förr i tiden, det skulle folk må bra av om de fanns kvar. Ingenstans finns ett sådant utbud med så många olika kvaliteter. Ni gör nytta. Ni är guldkanten i vardagen för många människor.

 

Hemgården har en egen vävstuga. Och träslöjdssal. Och studierum. Och…

 

Den sista aktiviteten jag är med om denna eftermiddag (där händer så mycket mer) är sygruppens modevisning. Klänningar, blusar, kappor och jackor… Mycket av det som visas är väldigt snyggt. Sygruppen gick ut och bad folk om att få gamla jeans. Många av dessa var nu omsydda till västar, shorts och som detaljer i olika plagg. Slipsar ville man ha också. De fick in 8 kartonger fyllda med slipsar. Några av dessa är nu en kjol, andra har blivit en väst. Snyggt!

Innan jag lämnar Hemgården lyssnar jag på folkdansaren och jubileumsvärden Kurt Björk.

– Jag började här som 11–åring i Lilla Hemgården. Det är 60 år sedan. Hemgården har betytt allt för mig. Här träffade jag min hustru, hon gav mig två barn och nu har jag också tre barnbarn. Det kan jag tacka Hemgården och dansen för.

Grattis Hemgården, nu går vi mot hundraårsjubileet!

© Text: Eva Lindblad
© Foto: Lena Ljungars

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

HEMGÅRDEN Norrköping

21 maj 2016
90-årsjubileum

LÄNKAR
Hemgården hemsida Facebook FB-evenemang