• KULTUR-ANNONS

     

     

  • NYHETER

Kär och galen fulländat för alla sinnen (recension)

Nina
Huvudroll. Nina (Saara Rauvala) blir galen av sorg när hennes älskade Lindoro såras i en duell med den man fadern valt som friare.

 

Musikerna spelar nu som då utan dirigent

 

Operasäsongen i Vadstena har startat. Vadstena-Akademiens årliga uppsättning bjuder på två italienska enaktare från slutet av 1700-talet. Olycklig kärlek, bråd död och galenskap håller sinnena på spänn hela kvällen.

Scenbygget i smalt träplank är imponerande. Som ett kullrigt landskap i bakgrunden och slingrande gångstigar i förgrunden. Längst fram bildas två runda utrymmen där orkestern tar plats. Stränginstrument i den ena och blåsinstrument i den andra. Slagverkaren har en egen plats vid sidan av scenen. Musikerna sitter i två cirklar och har ständig kontakt med varandra. De spelar utan dirigent, som brukligt under den tid då operorna skrevs.

 

Nina – Saara Rauvala samt ensemble
Skilda världar. Adelsfamiljerna innanför den höga grinden, de fattiga bönderna utanför.

 

Scenen badar i solsken när operan Nina tar sin början. Här hos Susanna har Nina funnit sin tillflykt efter det fruktansvärda. Hennes trolovade Lindoro ratades av pappa greven när han fann en rikare friare åt dottern. När de båda rivalerna möttes i duell skadades Lindoro svårt. Han fördes bort, kanske är han död. Men Nina vill inte tro det värsta. Hon väntar varje dag i trädgården på att Lindoro ska komma och väcka henne till liv igen. Som en insomnad Törnrosabrud väntar på den befriande kyssen.

För Nina är inte längre sig själv. Hon lever i en egen värld där det enda som skänker henne tröst är att göra gott för de som har det värre än henne. De fattiga bönderna är inte sena att dra nytta av den galna Nina. Hon överöser dem med gåvor som de villigt tar emot. Saara Rauvalas Nina är blid. Inga vansinnnesutbrott, bara ett sömngångaraktigt sätt med glimtar av misströstan.

Hennes far greven är naturligtvis förkrossad. Han skickar sin vän Georgio för att ta reda på hur dottern mår. Han klandrar sig själv för att dottern har förlorat förståndet och vet inte hur han ska reparera skadan.

Men han behöver inte våndas mer. Lindoro är inte död och han är på väg till Nina. När Nina förstår att det verkligen är Lindoro tar hon sig ur sin galenskap och historien får ett lyckligt slut.

 

Comala – ensemblen
Comala. Fullmånen lyser över de skotska högländerna där inte bara människor utan också mer mystiska varelser lever.

 

Betydligt mörkare blir det efter paus i Comala. Nu har vi förflyttat oss till de skotska högländerna. Det är natt och i den av månen lätt upplysta skogen stryker allehanda varelser omkring. Comala spejar från en trätopp. Hon väntar på sin älskade Fingallo som ska återvända från slagfältet. Men hon tvivlar och förtvivlar. Kanske kommer han inte, tänk om han har dött i striden. Väninnan Desagrena försöker lugna och talar segervisst om krigarens återkomst.

Men en som inte vill att Fingallo ska återvända är Idallano. Han har försökt att vinna Comalas hjärta utan framgång, och nu ser han sin chans. Han ser till att Comala hör när han sörjer sin döde stridskamrat. Comala blir naturligtvis utom sig av sorg. När hon därefter verkligen hör sin älskade Fingallos röst blir känslorna för stora för henne och hon dör. I den vackra soluppgången sörjer Fingallo sin förlorade Comala.

Sigrid Vetleseter Böe berör starkt med sin gestaltning av Fingallo. Även Hanna Fritzson och Elisabeth Einarsdóttir imponerar som Comala och Desagrena.

 

Nina – orkester och ensemble
Musikcirklar. Scenbyggets träplank slingrar sig mellan stråkar och blås. Där utspelas Kär och galen. Här är det Nina, flickan som inte får gifta sig med den hon älskar.

 

Musikaliske ledaren Mark Tatlow ingår i forskningsprojektet Performing Premodernity med fokus på repertoar från åren 1756-1800. Både Nina och Comala är typiska exempel på hur man med upplysningstidens ideal ville förnya den italienska operan. Båda skildrar en ung kvinnas kärlekskval, men med helt olika utgång.

Deda Cristina Colonna, som står för regi och koreografi, har tillsammans med scenografen Ann-Margret Fyregård framför allt tagit fasta på olikheterna och skapat två helt olika iscensättningar.

Operan Nina har fått en bitterljuv och oskuldsfull iscensättning. Sångarna är vackert klädda i olika nyanser av grått, endast Nina och Lindoro sticker ut i bländvitt. Även orkestern har ljusa kostymer, modell grötrock.

Operan skevs 1789 och översattes redan 1792 till svenska av Carl Stenborg och fick då titeln Den af kärlek svagsinta. Nina är baserad på en fransk opèra-comique. En opera med talade partier utan egentlig komik. Oskyldigt och med lätthet i både musiken och uppsättningen. Intrigen med förvecklingar är att jämföra med Shakespeare och Moliere där det trots alla svårigheter ändå blir ett lyckligt slut. Personerna blir mer av typer, som Susanna den rättrådiga och den farbroderliga Georgio. Greven i Hannes Öbergs utmärkta tolkning blir närmast en ömklig person, som likt sin dotter också har fastnat i sin olycka.

 

Comala – Hanna Fritzson
Högspänd. Hanna Fritzons Comala håller utkik efter sin älskade Fingallo efter striden.

 

Comala skrevs 1780 och baseras på en av dikterna ur Ossiansångerna. Det är en mörkare berättelse med mer dramatiska inslag och ett tragiskt slut. Comala drivs in i mörkret av sitt tvivel och när verkligheten visar sig vara en annan är hon redan förlorad.

Handlingen utspelas på natten och det bidrar naturligtvis till en mer kuslig och effektfull iscensättning. Ljussättningen blir viktig och vi får uppleva både kallt månsken och en vacker soluppgång.

Scenografi och kostym är rå och mustig. Solisterna bär sagoinspirerade kostymer i blodrött och skogsgrönt. Ensemblen är klädd i kostymer som refererar till både nutid och dåtid med pälsjägarmössor, ryggsäckar och vandringskängor. De rör sig som väsen över scenen för att skapa olika formationer, som vackra målningar. Ett annat inslag är harpisten, den ”keltiska harpan”, som ingår i scenerierna.

De unga sångarna och musikerna kommer från olika delar av Sverige och Norden. En del är färdiga med sin utbildning, andra är mitt uppe i den.

Vadstena-Akademiens vilja att lyfta fram och främja unga artister är lovvärd och ger utdelning. Kär och galen är en fulländad helaftonsföreställning för alla sinnen.

© Text: Felicia Eriksson
© Foto: Markus Gårder/Vadstena-Akademien

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

VADSTENA SLOTT Vadstena

22 juli – 10 augusti 2016
Kär och galen
Musikalisk ledning: Mark Tatlow

Regi och kroeografi: Deda Cristina colonna
Scenografi och kostym: Ann-Margret Fyregård
Ljusdesign: Anna Wemmert

Mask: Maria Morgell
Akademisk konsult: Magnus Tessing Schneider
Prod: Vadstena-Akademien i samarbete med forskningsprojektet Performing premodernity vid Stockholms universitet

Nina – Den af kärlek svagsinta (1789)
Tonsättare: Giovanni Paisiello
Libreotto: Giuseppe Carpani och Givanni Battista Lorenzi
Översättning: Carl Stenborg (1792)

SOLISTER
Nina – Saara Rauvala, sopran
Lindoro – Jens Palmqvist, tenor
Greven – hannes Öberg, baryton
Susanna – Hanna Fritzson, sopran
Georgio – Nils Gustén, bas
Herden – Gustav Ågren, tenor

Comala (1780)
Tonsättare: Pietro Morandi
Libretto: Raniseri de’ Calzabigi
Textad översättning: Nils Spangenberg

SOLISTER
Comala – Hanna Fritzson, sopran
Desagrena – Elisabet Eintars dóttir, sopran
Idallano – Jens Palmqvist, tenor
Fingalla – Sigrid Vetleseter Bøe, sopran
En bard – Gustav Ågren, tenor

KÖR
Amie Foon, Ole Kristian Hoseth, Ebba Lejonclou
Josefine Mindus, Caroline Ottocan, David Risberg
Victor Ternvall, Magnus Tjelle, Linnéa Wickander

LÄNKAR
Vadstena-Akademien hemsida Facebook Kär och galen FB-evenemang
Dubbeloperan Kär och galen i Vadstena reportage Kultursidan.nu 18/7 2016

Tagged , , . Bookmark the permalink.

One Response to Kär och galen fulländat för alla sinnen (recension)

  1. Pingback: Comala och Nina – dubbelpremiär i Bröllopssalen på Vadstena slott | Operalogg