Metropolis. Maskinen och staden. Regissören Fritz Langs dystopiska film, som han skrev tillsammans med hustrun Thea von Harbou, visades i nyrenoverat skick – och med tidigare försvunna scener – på Cnema i fredags kväll.

Undergångsstämning som tröst i vår tid

En mörk oktoberkväll dras vi mot smygpremiären av Konstmuseets utställning Dystopi. Det sker inte på museet utan på Cnema, genom visning av Metropolis, Fritz Langs episka stumfilm från 1927. Det är den första av tre filmer som visas under utställningsperioden, på Cnema och Harlekinen.

I foajén finns replikor av den grafiska konst som ingår i utställningen. Det är ur mappen HUMANITET. De passar fullständigt in i temat för kvällen. Science-fiction med undergångsstämning från 1920-talet.

Metropolis var ofullständig i 80 år. 2001 släpptes en redigerad version som fick revideras 2008, då plötsligt ytterligare delar av filmen upptäcktes. Fritz Lang regisserade, samt skrev manus med Thea von Harbou.

Filmen är 2 timmar och 25 minuter och förväntningen från min sida var att med en portion tålamod få uppleva ett av UNESCOs kulturarv med undergångsstämning. Känna hur framtiden såg ut då, i jämförelse med nuet. På något sätt föreställde jag mig att undergångsstämningen skulle ge tröst i en värld som nu lutar åt undergång, med Trump som presidentkandidat, ryska hangarfartyg i Östersjön, flyktingströmmar i miljoner i Europa och global uppvärmning. Gäsp och Wow i kombination på något sätt.

<
Arbetarnas ängel. Maria gestaltades av Brigitte Helm.

Jag hade inte helt fel i mina förväntningar. Visst var filmen lång och dyster. Men den var intressant hela tiden och originalmusiken komponerad av Gottfried Huppertz fyllde väl ut dramatiken som annars går förlorad i stumfilm.

Förutom de fantastiska miljöerna, som är konst i sig, så är fotot och skådespeleriet förstummande bra. Faktum är att jag knappt saknade rösterna. Skådespelarna uttryckte med sina ansikten och med sitt kroppsspråk allt som behövdes sägas. Och det i sin tur leder till mycket komedi.

Metropolis är en strålande stad, fylld av skyskrapor och futuristiska tågbanor och flygplan. Den som styr staden heter Joh Fredersen, och spelas av Alfred Abel. Hjälten i filmen är hans son, Freder, som gestaltas av Gustav Fröhlich. Han för ett behagligt och ljust liv i trädgården, som är ett paradis i Metropolis.

En dag blir han störd i sin illusion av arbetarrättskämpen Maria, som han förälskar sig i. Brigitte Helm, gestaltar även den onda dubbelgångaren, en robot. Först efter mötet med den ljuvliga hjältinnan, blir han varse om arbetarna, som bor långt under marken och sliter i maskinerna som håller staden uppe med elektricitet. Deras dystra tillvaro gör honom upprörd, och han söker upp sin far som han är övertygad om kommer reagera likadant och låta orättvisorna få ett slut.

Tiden är ute. Freder, som spelades av Gustav Fröhlich, upptäcker att hans behagliga tillvaro bygger på arbetarnas slaveri.

Filmen är som en fantastisk tidsresa, både tillbaka till 1920-talets Tyskland och till framtiden. Många scener för tankarna till senare produktioner. Referenserna och efterföljarna trillar in oupphörligt i min hjärna. Hunger games, Jekyll and Hyde, Blade Runner, Frankensteins monster, Ringaren i Notre Dame och King Kong är bara några av filmiska referenserna som ploppar upp.

Jag går uppspelt ifrån den långa föreställningen och glad. För dystopin är också en komedi, om människan och hennes klantighet.

© Text: Malin Ringdahl
© Foto: Horst von Harbou / Metropolis

CNEMA Norrköping

28 oktober 2016
Metropolis
Stumfilm (1927)
Manus: Fritz Lang och Thea von Harbou
Regi: Fritz Lang
Speltid: 2 timmar 25 minuter
Språk: –
Textning: engelska
Åldersgräns: Från 15 år
Arr: Konstmuseet i Norrköping i samarbete med Cnema

LÄNKAR
Metropolis Wikipedia imdb
Norrköpings konstmuseum hemsida Facebook
Cnema hemsida Facebook