• KULTUR-ANNONS

  • NYHETER

Sakral symfoni med SON i Bowie in Berlin (recension)


Färgspel. Konserten skiftade från rött, till grönt till blått under konsertens lopp, som markerade olika delar av konserten. Moto Boy tog med elgitarren.

 

Solisterna smyger fram till mikrofonerna

 

RECENSION/NORRKÖPING Ett svagt muller och förväntningarna stiger. Från meditativ New Age till symfoniska linjer med sakral stämning. Arrangören och dirigenten Hans Ek har skapat en helhet med ”Bowie in Berlin”, med SON, kända solister och kör. Moto Boy lyckas ändå sticka ut.

Ett svagt muller tonar fram och förväntningarna stiger när orkestern tonar in första delen av kvällens konsert. ”Bowie in Berlin” är titeln på kvällens evenemang. Medverkar gör Norrköpings symfoniorkester, under ledning av arrangören och dirigenten Hans Ek.

Sångsolister är Jennie Abrahamson, Moto Boy och Magnus Carlson (Weeping Willows). På scenen finns också manskören Zero8 samt Jonas Östholm på preparerat piano, Oskar Nilsson på bas och Jocke Wallin på trummor.

 

Hans Ek
Musikprofil. Hans Ek följer en stark tradition där konstmusik och populärmusik befruktar varandra. ”Bowie in Berlin” väver samman David Bowie med dennes influenser och skapar på så sätt en ett helaftonverk med symfoniska anspråk.

 

Konserten bygger på de tre album David Bowie spelade in i Berlin tillsammans med ljudgurun och producenten Brian Eno. På flykt undan glamrockscenen i Los Angeles sökte David Bowie återigen nya vägar för sitt skapande. Det första albumet, ”Low”, släpptes i januari 1977 och bara tio månader senare kom ”Heroes”. Det sista albumet i trilogin, ”Lodger”, släpptes i september 1979.

Konserten inleds med Subterraneans/Some are/Subterraneans, den avslutande låten på albumet ”Low”. Den handlar om östberlinarnas situation under det kalla kriget och den avskildhet som uppstod bakom muren. Mina tankar leder osökt in på den genre som kallas New Age med meditativ och behagfull stämning.

Här möts jag dock av lite skarpare stämmor och när kören kommer in mot slutet blir stämningen nästan sakral. Sedan följer en rad låtar från ”Low”, som Always Crashing in the Same Car och Art Decade, avslutad av Word on a Wing från “Station to Station”. Hans Ek väver ihop melodierna med varandra och solisterna smyger fram till sina respektive mikrofoner när det är dags för en insats.

 

Manskören Zero8
Sakralt. Manskören Zero8 lägger klanger som stundtals ger klosterkänsla.

 

Hans Ek har också lagt in några passande kompositioner som inte har David Bowie som upphovsman. Där finns Kurt Weills Ballad of the Drowned Girl ur ”Berliner Requiem”, Lou Reeds Berlin och Transeurope Express av Kraftwerk. Första avdelningen avslutas med Bowies Heroes där de tre solisterna avlöser varandra.

Det är mycket hög klass på kvällens alla solister men jag tycker att Moto Boy gör en extraordinär insats. Han är också den som får den första spontanapplåden efter sitt framförande av låten Look Back In Anger, där han både sjunger och spelar ett energiskt komp på sin Telecastergitarr som fint färgar klangbilden. Den är kanske något mer framträdande i originalversionen jämfört med hur den lät på lördagen.

Jag måste också nämna att Moto Boy har en alldeles fantastiskt mjuk och fin falsett.

 

Jennie Abrahamson, Moto Boy och Magnus Carlson
Smygare. Solisterna Jennie Abrahamson, Moto Boy och Magnus Carlson tar sig an uppdraget med respekt och innerlighet.

 

Konsertens andra del inleds med första satsen, ”Heroes”, ur Symfoni nr 4 av Philip Glass. Därefter vävs låtar från Bowies album “Heroes” och “Ledger” in, som Blackout och African Night Flight. Efter Ashes to Ashes från “Scary Monsters” följer The Passenger och Under Stars av vännen (och grannen) Iggy Pop och producenten och gurun Brian Eno.

David Bowies titellåt Black Star, från det sista albumet han gjorde, avslutar konserten. Det allra sista vi hör är en djup utandning som man får förmoda är Bowies egen.

Norrköpingspubliken i Louis de Geer låter sig dock inte nöjas med detta. Efter ett flitigt klappande får vi in artister och orkester på scenen igen för extranummer. För en kort stund känner jag att det här inte är en sådan föreställning där man gör så. Det var ju liksom ett paket som levereras med en tydlig början och slut. Jag har fel…

Jennie Abrahamson börjar med att sjunga This is not America från albumet ”The Falcon and the Snowman”. Moto Boy och Magnus Carlson faller in, Where Are We Now? från albumet “The Next Day” där David Bowie återvänder till Berlin i texten.

 

Moto Boy
Angenäm bekantskap. Moto Boy har både en fantastisk falsett och spelar energiskt på sin Telecaster.

 

Jag lämnar den fullsatta De Geerhallen med känslan av att åter ha fått en fin musikupplevelse i sällskap av Norrköpings symfoniorkester. Jag hoppas att Hans Ek gör fler arrangemang av det här slaget. Tidigare har jag hört den bejublade konserten tillsammans med Petter, också den här i De Geerhallen. Hans Ek har också gjort föreställningar med musik av både Björk och Kraftwerk.

I hans fall behöver man aldrig fundera över om det finns bakomliggande spekulationer där en artists bortgång och tillfälligt ökade popularitet utnyttjas.

Jag tror däremot att det skulle vara mycket trevligt att höra musik från den engelska progressiva rockens sjuttiotal, som YES, Genesis eller ELP (Emerson, Lake & Palmer). Där finns också en stor musikskatt att gräva ur.

© Text: Björn Eriksson
© Foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR

https://www.flickr.com/photos/kultursidan/sets/72157681679121130

DE GEERHALLEN Norrköping

6 maj 2017
Bowie in Berlin
Norrköpings symfoniorkester
Dirigent/arrangemang: Hans Ek
Solister: Magnus Carlson, Jennie Abrahamson, Moto Boy
Manskör: Zero8
Preparerat piano: Jonas Östholm
Bas, kör: Oskar Nilsson
Trummor, kör: Jocke Wallin

PROGRAM
Del 1
David Bowie Introduction, Subterraneans/Some are/Subterraneans, Always Crashing in the Same Car, Weeping Wall, Sound and Vision, Be My Wife, Art Decade, Word on a Wing
David Bowie/Brian Eno Warszawa
Kurt Weill Ballad of the Drowned Girl ur Berliner Requiem
Lou Reed Berlin
Kraftwerk Transeurope Express
David Bowie/Brian Eno Heroes
Del 2
Philip Glass Sats 1 “Heroes” ur Symfoni nr 4
David Bowie Blackout, Sense of Doubt, Sons of the Silent Age
David Bowie/Brian Eno Fantastic Voyage, African Night Flight, Look Back in Anger
David Bowie Ashes to Ashes
Iggy Pop The Passenger
Brian Eno Under Stars
David Bowie Black Star

LÄNKAR
David Bowie Wikipedia
Hans Ek hemsida
Norrköpings symfoniorkester hemsida Facebook

Tagged . Bookmark the permalink.

One Response to Sakral symfoni med SON i Bowie in Berlin (recension)

  1. Pingback: Hans Ek & SON tar in på Chelsea Hotel – KULTURSIDAN.nu