• KULTUR-ANNONS

  • NYHETER

Liza och Therese Czarnecki skriver ihop

Unga flickors möte. Flickan i 45:an är skriven av Liza och Thereze Czarnecki.

 

Clara lägger Sofias livspussel

 

SÖDERKÖPING Det är en vacker historia. Flickan i 45:an utspelas i Söderköping under två parallella tider – nutid och år 1973. Författare är Therese och Liza Czarnecki, mor och dotter.

När jag hittar en ny författare är det alltid spännande att sätta tänderna i det första alstret, för att se och känna om tid och rum upphör att existera och jag blir helt uppslukad av historien som utspelar sig blad för blad.

En ny bok luktar på ett visst sätt. Boken behöver också ha ett omslag som väcker nyfikenhet samt en baksidestext som inte avslöjar för mycket men liksom sätter ribban för vad det är som jag håller i min hand – Flickan i 45:an.

Det som fångar mig med den här boken är dels att den utspelar sig i Söderköping och dels att det är konstellationen mor och dotter som skrivit boken ihop.

Jag träffar Liza och Therese Czarnecki på Jannes konditori i Söderköping. Jag möter två varma personer, mamma Therese, som är skolkurator, inleder samtalet på vuxnas vis medan Liza observerar innan hon tar del. Jag får veta att båda två alltid varit intresserade av litteratur och att skriva men det här är det första som de givit ut. I förlagets författarpresentation kan jag läsa om en kreativ tjej som ägnar sig åt musik, film och teater.

Det hela började för Lizas del med en svenskauppgift i klass 6 på Björkhagaskolan i Söderköping. Skolan är en viktig plats i berättelsen fast den där fått ett annat namn.

Liza, som i dag är 15 år, spann så småningom vidare på historien tillsammans med mamma Theresa. De säger båda två att det här har verkligen varit kvalitetstid. De har suttit på altanen hemma i Söderköping och skrivit, men också i fjällstugan, skärgården och på Mauritzbergs slott. Historien har fått liv under bilfärder och promenader. De har haft otroligt roligt i resan där boken har växt fram.

De har skrivit allt tillsammans förutom två kapitel som de skrivit ett var.

Liza har fotograferat omslagsbilden. Det svartvita pianot kontrasterar mot buketten av liljekonvaljer, det signalerar en vacker historia.

Berättelsen får mig att känna mig lite som när jag som barn läste Maria Gripe och i vuxen ålder när jag läser Jane Austen. Betraktarperspektivet låter läsaren följa med i karaktärernas tankar och känslor och det är det som alltid gjort att jag älskat både Maria Gripe och Jane Austen.

Författarna använder ett vackert och målande språk utan att konstra till det, rytmen finns där så det är bara att vända blad och dras in i historien. Orden målar upp dofter av liljekonvaljer och syren, jag smakar både pannkakor och kanelbullar och känner verkligen huvudpersonernas känslor mot bakgrunden av mer perifera gestalter.

Flickan i 45:an presenteras som en deckare men jag vill nog inte själv sätta den i det facket. Det är dock en historia, ett livsöde som nystas upp men utan en mordgåta.

Delar av berättelsen utspelas på Storängen. Författarna blev nyfikna på historien om det som numera är grundskola och äldreboende men tidigare var en anstalt. De gick till biblioteket och läste i stadens historiska arkiv för att få veta mer och med den kunskapen har historien växt fram. Det är en parallellhistoria om två flickor som är 12 år, Clara i nutid och Sofia som är 12 år 1973. De här två flickorna möts när Sofias livsöde nystas upp.

Spänningen ligger i hur Clara lägger Sofias livspussel och hur nutid och dåtid möts. Att se att tankar som en 12-åring har är väldigt lika oavsett tidsålder och vad som faktiskt är viktigt för en ung flicka på väg ut i livet.

Det är en berättelse om relationer och hur man växer med andra människor. Det är också en historia om hur hemmets trygga vrå plötsligt byts ut mot det okända på gott och ont. En vacker och sällsam historia med ett känsloregister från oerhörd glädje till ödesdiger ensamhet.

Boken, som är egenutgiven på Vulkan förlag, var från början tänkt för mellanstadieelever men jag får veta att även vuxna har läst den med bra respons. Jag själv hade en sällsamt vacker läsupplevelse och hoppas på en fortsättning om Clara och Sofia.

© Text: Christina Wernersson


BERÄTTELSE

Flickan i 45:an

av Liza och Therese Czarnecki
Vulkan förlag 2018

LÄNKAR
Liza och Thereze Czarnecki författarpresentation Flickan i 45:an

Tagged , . Bookmark the permalink.

Comments are closed.