• KULTUR-ANNONS

  • NYHETER

Forskarmöda återskapar Visitatio i S:t Laurentii kyrka (reportage)

Karin Strinnholm Lagergren
Forskare och medeltidsmusiker. Karin Strinnholm Lagergren höll ett föredrag i S:t Lauretii kyrka i Söderköping och gav bakgrunden till det medeltida kyrkospelet Visitatio, som ska framföras för första gången i modern tid lördag kväll.

 

Kyrkospelets pergament omslöt räkenskaper

 

Lördag kväll hörs för första gången i modern tid det medeltida kyrkospelet Visitatio från Linköpings stift. Det ges av Ensemble Gemmas i S:t Laurentii kyrka i Söderköping som en del av NoMeMus, den nordiska medltida musikfestivalen som ingår i Söderköpings Gästabud.

Redan på fredagen föreläste vokalensemblens musikaliska ledare Karin Strinnholm Lagergren om kyrkospelets historia och kunde visa upp en kopierad avbildning av Linköpingsversionen av Visitatio, som var ett vida spritt kyrkospel inom den katolska världen, som handlar om påskdagsmorgonens budskap om Jesu uppståndelse.

Avbildningen visar att pergamentet är fullt läsbart än idag med noter, och text i både svart och rött bläck. Det svarta är sånger, det röda är instruktioner. Arket är tättskrivet men prydligt och välordnat. Noterna är så kallade fyrkantsnoter, en tidig form av notskrift  och texterna är på latin.

– Det är ju lite roligt. De instruerar om vilka personer som ska göra vilka saker och hur de ska vara klädda, berättar Karin Strinnholm Lagergren.

Tre präster skulle spela de tre Mariorna som ville gå till Jesu grav och smörja hans döda kropp. Det finns instruktioner om att de ska gå långsamt ”som om de är ledsna.” Två diakoner skulle spela de änglar som tog emot dem vid graven. Det var alltså präster, diakoner, munkar och nunnor som gestaltar bibelns budskap medan församlingen ser och hör på. Kyrkospelen var en rituell gestaltning av bibelns berättelser och helgonlegender. Påskens och julens händelser var de viktigaste, men de var inte teater utan en del av mässan.

– Nyckelfrågan i spelet är ängelns fråga ”Vem söker ni i graven”. Mariorna svarar: ”Jesus från Nasaret”. Då svarar ängeln: ”Han är inte här2, säger Karin Strinnholm Lagergren.

– I gregoriansk sång finns det signaler, melodier, som berättar vilken stämning det är. Kyrkospelen avslutas alltid med lovsång, Te Deum, så här, fortsätter hon och sjunger två korta takter med lyftande tonföljd.

Kyrkospelen var väldigt korta, Linköpingsversionen av Visitatio tar bara fem minuter. Därför har Ensemble Gemma lagt till Mariornas klagan – ”Ack, varför” – som ofta ingår i Visitatio i andra länder. Dessutom sjunger man sånger av Hildegard av Bingen. Utöver Gemma medverkar kursdeltagare i konserten.

Karin Strinnholm Lagergren är lektor i musikvetenskap vid Linnéuniversitetet i Växjö, doktorsavhandlingen handlade om gregoriansk sång, alltså den musik som var vanlig i kloster och kyrkor under medeltiden. Forskarvärlden står som garant för att just det här pergamentet kommer från Linköpings stift, däremot vågar hon inte lova att det uppförts i Linköpings Domkyrka, även om det är mycket troligt. Pergamentet hittades bland de 23.000 gamla kyrkliga pergament som det svenska Riksarkivet återanvände som stadiga omslag till räkenskaper och soldatutskrivningar efter reformationen.

– Efter reformationen fanns inte mycket kvar av kyrkospelen i Sverige, en del förvandlades till skolspel.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

S:T LAURENTII KYRKA Söderköping

Fredag 7 september 2012 kl 17
Visitatio – ett kyrkospel
Föredrag
Karin Strinnholm Lagergren

Lördag 8 september 2012 kl 20
KONSERT
Visitatio – kyrkospel
Sånger av Hildegard von Bingen

Ensemble Gemma
Kursdeltagare
Ledning: Veikko Kiiver och Karin Strinnholm Lagergren

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

LÄNKAR
NoMeMus hemsida
Söderköpings gästabud hemsida
Medeltiden återuppstår i söderköping reportage Kultursidan.nu 3/9 2012
Prinsessan bortrövad vid Gästabudets invigning reportage Kultursidan.nu 8/9 2012

Tagged , , . Bookmark the permalink.

One Response to Forskarmöda återskapar Visitatio i S:t Laurentii kyrka (reportage)

  1. Pingback: En tur på gästabudet | KULTURSIDAN.nu