• KULTUR-ANNONS

  • NYHETER

Värsta utställningen hittills inte så dum (recension)


Värst hittills. Känslan av ruffighet förstärks av den täta hängningen.

Trångt som i en gammal konsthandel

 

Det är längesedan killarna i konstkollektivet Streetexpressions lämnade gatans graffitti. Motivmässigt är de kvar i en ung het samtid fylld av sex, drugs and rock’n’roll eller snarare sex, sprayburkar and skateboards. Sex som drivkraft och motiv, sprayburkar som verktyg och skateboards som livsstil och uttrycksform.

På NP33, där de intagit ett utrymme vid hissen och förvandlat det till ett ruffigt ställe inte olikt ett källarupplag, visar de upp en bredd vad gäller både uttryck och teknik, som också omfattar akryl, blandteknik, foto, blyerts. De hänger tätt tillsammans, intrycket är att helheten är viktigare än delarna. Oavsett om verken skapats av Adrian Pettersson, Sebastian Galo, Julius Nord eller Isac Zeipel-Stjerna. En gemensam knutpunkt för kollektivet är Liljeholmens konstskola i Rimforsa där de gått eller går.

Trångt som i en gammaldags konsthandel, först efter ett tag frigör sig de enskilda verken ur mängden. En påfågel vars ögon lämnat stjärten – Se mig. En liten pojke På rymmen. Mycket pekar på äldre tiders konst, fyller genrer med nya versioner. Två porträtt med skilda upphovsmän delar en smal väggsnutt. Överst hänger Free Pussy riot ett rödmaskerat huvud med anspelning på ikonmåleri, under det ett mer ordinärt porträtt, jag uppskattar illusionen av textil i Tony:s vita och ordentligt knutna mask. Serietecknandet är en annan förebild, en yppig rödhårig kvinna som sitter På bänken ringer ett samtal med graviditetstestet i handen. O’boy är en parafras på både ett rasistiskt måleri men också en blinkning mot Andy Warhol.

Mest känns det som att konstnärerna med växande kraft kastar sig in mot konstens framvällande strömfåra, föds och föder. Jag inbillar mig, här är det lätt att inbilla sig, att själva det täta skapandet i kollektivet föder en energi, en fyndig intelligens som påskyndar utvecklingen.

Som när Beatles, Beach Boys, Rolling Stones och de andra banden accelererade musikens utveckling den tid som präglades av sex, drugs and rock’n’roll.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

 

  • NP33 Norrköping

  • 29 september – 29 oktober 2012
    Den värsta utställningen hittills
    Streetexpressions

    • Adrian Pettersson, Sebastian Galo, Julius Nord, Isac Zeipel-Stjerna

 

LÄNKAR
NP33 hemsida
Streetexpressions hemsida

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

Tagged . Bookmark the permalink.

One Response to Värsta utställningen hittills inte så dum (recension)

  1. Pingback: Streetexpressions ute och inne på NP33 - KULTURSIDAN.nu