Detalj ur verket Norrköping Site Drawing. Kol på papper. Cirkelns siffror anger konstverkets position.
58⁰35’22’’ N 16⁰10’57’’ E
Har storleken på ett konstverk någon betydelse? Alltså, är storleken en kvalitet i sig? Om man bortser från det populära förknippandet med konstnärens/beställarens/köparens ego och eventuella kroppsdelar, särskilt om det handlar om storleken på höjden.
Norrköpings skorsten byggdes 1999. Den ryms inte i utställningen som ändå kretsar kring 14-metersbygget.
Konstverken på Galleri Dag Anderssons utställningar är ofta stora. Men den här gången är konstnärens centrala verk så stort och så omöjligt att flytta att endast dess ande tillåts komma in i galleriet. Jan Svenungsson är nämligen mannen och konstnären bakom skorstenen i Strömmen vid Arbetets museum. 14 meter högt bryter sig konstverket upp ur det brusande vattnet. Mycket vatten har runnit förbi sedan konstverket, hans femte skorsten, byggdes 1999.
Hans senaste skorsten, den nionde, blev 18 meter hög, den står utanför Dortmund i Tyskland. De växer nämligen med en meter för var gång. En byggteknisk utmaning för konstnären som samtidigt är arbetsledare och hantlangare. Men jämförelser och gliringar om egon intresserar honom mindre än de tankar och associationer som väcks hos de människor som ser hans verk. Eller bara hör talas om dem. Som drömmen om en ny skorsten någonstans i den australiensiska öknen, i ett landskap så otillgängligt att ingen kan ta sig dit, bara fantisera om det.
Litografi. Världens mitt i Strömmen.
När Mårten Castenfors, en nestor bland konstkritiker och numera chef för Stockholm konst och Liljevalchs konsthall, granskade sekelslutets konst fann ”vår” skorsten nåd inför hans kritiska blick: Plötsligt är det som om allt kommit på sin plats, där mitt i strömmen, som om skorstensskulpturen äntligen hittat hem. I dess obrukbara absurda potens mitt ute i strömt vatten finns förutom en paradoxal skönhet en giltig symbol för hela den tunga industrialismens uppgång, förvandling och fall, och därtill en kropp för samtidskonstens suveräna möjlighet att stolt ge sig tillkänna precis var som helst.
Där gick associationerna till den industrialism som också var Norrköpings. Men öppnade också för konstens suveräna möjlighet att ge sig tillkänna precis var som helst. En skorsten är mer än en skorsten. Mer än en industriskorsten.
I brist på en snabbt uppbyggd skorsten som bryter galleriets och Ringborgs hörnas tak är det några av dessa möjliga associationer som möter besökaren. En vägg tillägnas den geografiska koordinaten 58⁰35’22’’N 16⁰10’57’’E som är centrum för den femte skorstenens universum. Siffrornas krans påminner om skorstenstoppen. Strax intill en triptyk, tre kartor som styckade i tårtbitar på väg in i eller ut ur strömmens mittfåra. En är lätt igenkännlig, en på väg mot upplösning och en tredje, den i mitten, i stramt svart och vitt. Lekfullt.
Skorstenslek. Blyertsteckningar med tema.
Till detta fogar utställningen tre foton av ett skorstensbygge som aldrig blev av, tre förslag till platser i Wien. Den hypotetiska leken. Och i blyerts, många är de, och litografier, tre, leker han vidare med sina skorstenar. Teglet blåser bort i vinden tillsammans med sitt mönster, det runda svarta hålet längst upp blir till tunga klot, och är det industrins flammande energi eller helveteseldar som slickar skorstensstammen?
Jan Svenungsson tillsammans med utställningscuratorn Carl Fredrik Hårleman.
Jan Svenungsson är född 1961 och har ett engagemang för 1900-talets berättelser. Han bor i Berlin, en gång Tredje Rikets huvudstad och med tyska referenser blir skorstensleken betydligt allvarligare. Bland blyertsteckningarna, inte olika tanklöst telefonklotter, hittar jag vacklande skorstenskroppar ur vilka en Davidsstjärna och två små spöklika molnpuffar stiger. Så mycket för den min tanklöshetens tanke.
Kartor. Psycho-Mapping Europe version 2.0-Edition.
20 färgglada kartor, en serie som samtidigt är ett helt konstverk i sig, vid namn Psycho-Mapping Europe version 2.0-Edition, beskriver konstnären som sin version av den gamla leken Skvallret går. Han har utgått från en Europakarta, tecknat av den och skrivit ut. Här är nämligen en dator med bläckstråleskrivare inblandad. Så har han tecknat av sitt verk på frihand, lagt in i datorn och skrivit ut. Och upprepat momentet gång efter annan. Med den mänskliga faktorns små förskjutningar han han likt en krigsherre låtit Frankrike växa på Spaniens bekostnad. Eller om det är kontinentalförskjutningarnas lek med jordgloben.
(c) Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin
- GALLERI DAG ANDERSSON Norrköping
april–maj 2010
58⁰35’22’’ N 16⁰10’57’’ E
Jan Svenungsson