Vy med verk av Antonio Sognasoldi, Thomas Zornat, Kent Karlsson och Olle Schmidt.

 

Verkligheten kommenterad, knuffad, skruvad

 

Fem konstnärer av sju kommer till vernissagen. Jag fotograferar dem, hinner växla några få ord med två innan det är dags att dra vidare. Lördagen 20 oktober är en innehållsrik höstdag även utanför NP33.

Det dröjer en knapp vecka innan jag återvänder, arbetar mig med kameran igenom utställningen, i den nu folktomma konsthallen. Några verk, hängningar och vyer. Skulpturerna binder samman utställningen hinner jag tänka. Sedan sjunker det undan ytterligare en tid, ägnar mig åt annat medan tankarna klarnar.

Men varför gör de det? Skulpturerna alltså? Binder samman på ett sätt som inte bara handlar om att fylla upp golvyta mellan väggarnas målningar och teckningar? Kent Karlssons skulpturer består till större delen av luft; en kanot som skulle sjunka om den lyftes i sjön eftersom den består av rostigt järngaller; ett ovalt bord med stolar, stålskelett som är det enda som återstår efter att alla möten tagit slut. Hans icke-skulpturer kommenterar tillvaron på ett underfundigt sätt, lite skämt och en hel del allvar.

Samma verklighet, den vi alla tar del av, knuffar de andra konstnärerna på. Var och en från sitt håll. Söderköpingssonen Thomas Zornat har ställt ut hos galleristen Joakim Sander tidigare och jag känner igen flera av verken. Hans bilder som ofta bildar serier (som den icke insatte kanske aldrig uppfattar), är ofta målade efter fotografier, renodlade till en enda kulör som nyanseras mellan sitt mörkaste och sitt ljusaste i en ”knottrig” penselföring. Iscensätter minnen, platser, påminner om att här kan något ha hänt.

Här på utställningen visar han också läderarbeten, bruna kroppsdelar. Ett hjärta, någon? Njurar. Nyslaktade konstverk som väcker ett lätt obehag. Och bara Zornat själv vet varför serien heter Frost.

Rebecca Burkhalter målar upp en prydlig barndomsvärld, från en idylliserad tid då väluppfostrade flickor hade flätade hårkringlor och snälla leksaksdjur. Det påminner om ”gammaldags” gratulationskort; välmålade och prydliga presentationer av en tillrättalagd tillvaro i en värld av milda kulörer.

Vid närmare betraktande är flickan på puffen inte helt nöjd med tillvaron. En musdocka med påhängt gristryne ser lite ursäktande ut och en flickclown bär en tröja med dödskalle och korslagda benknotor. Andra är bara upptagna med sitt. Den bakåtblickande idylliseringen ifrågasatt. Orden ”Bra gjort” har textats med halloweenläskigt knotiga grenar.

Även Olle Schmidt och Karin Wikström rör sig motivmässigt i barndomsvärldar. Karin Wikström komponerar gärna sina sina titellösa bilder med populärkulturella motiv, människor och djur, exempelvis Fantomen och hans djur. Från huvudfotingar till fyllda figurer är hennes stil lojal med barnets. Konstnären bearbetar, täcker nödtorftigt över så att underliggande lager skymtar. Intrycket blir kluddigt och spännande, här är mycket att se och fundera vidare på.

Jag stannar inför en just en sådan kluddig bild med kanske en sol, kanske en E.T., kanske övermålade ansikten. Det är skrapat och pålagrat. Här finns också en text som jag uttyder till ”och låt ditt ansikte lysa över skiten”.

Olle Schmidt är bosatt i Ödeshög och just nu även aktuell i Östergötlands museums utställningsserie Stafetten. Han placerar sina ofta märkligt vuxna barn i små landskap, eller så är det tvärt om, att han befolkar landskapen med i dubbel bemärkelse förvuxna barn. Färgskalan är stark och arbetar med kontraster men här på utställningen har han även en serie bilder med ljusa bakgrunder, som ger ett mer drömskt intryck.

– Jag jobbar som en scenograf, gör fonden först, bygger en scen innan jag vet vad som ska hända, förklarar Olle Schmidt. Det blir som en spelplan. Någon kastade reglerna men spelpjäserna blev kvar.

– Mina figurer är lite vingklippta, som inte vet vad de gör. Jag samplar friskt från 1700-tal till seriefigurer. De pekar ofta med händerna, ser du det?

Och då ser jag det förstås.

En mer politiskt kommenterande konstnär är Antonio Sognasoldi. Så tolkar jag de med blyerts porträtterade fiskar bakom glas som fått namn efter de varumärken de bär på sina kroppar. Inte ens havsdjupet är fredat från de starka kommersiella krafterna, tänker jag.

Sognasoldi använder sig av det runda formatet i sina målningar. Bland annat en serie porträtt av ikoner som Ray Charles och Fidel Castro, flera av dem har mikrofoner, alla talar eller sjunger. Formatet blir som en blick genom en kraftigt förstorande tubkikare, över rummet, över tiden.

Pia König, slutligen, visar även hon skulpturer om än i mindre format. De kom till i samband med ett uppdrag för ett hotell i Göteborg. Till detta valde hon bland tidigare skulpturer i litet format och resultatet blev en handfull objekt som gjordes i större skala. Till skulpturerna har hon formgivit hyllor och piedestaler.

– De är tillverkade i syntetisk gips, jesmonite, som jag målat med härdande lackfärg i 10 lager, beskriver Pia König.

Merparten av hennes verk hittar man i korridoren bakom stora hallens vita väggar. Färg och stil antyder en hyllning till 1930- och 1940-tal. En uppförstorad Knapp med rep som tråd är rolig. En röd Sko med dubbel klack öppnar associationer till andra former, rent av arkitektur.

När hennes samtidigt strama och uppnosiga Svart klot med ben och pip marscherar in i bred tropp och tar plats i stora hallen samtalar de med Rebecca Burkhalters blomstermålningar och Antonio Sognasoldis närhängande runda porträtt. Upprepningen av flera exemplar av de sammansmälta Två kvinnor med hår smyger obehagligt bakom trappuppgången. Inte långt ifrån Kent Karlssons Identitet, en hakkorshjärtad älg. I och för sig inte heller långt ifrån hans smäckra icke-fordon Speedy Gonzales.

Med utställningen befäster och stärker NP33 sin roll som en konsthall som bjuder in intressanta konstnärer. När deras verk möter varandra skapar delarna en än mer intresseväckande helhet.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

 

• NP33 Norrköping

• 20 oktober – 25 november 2012
  Målningar, grafik, skulptur, objekt och teckningar
  • Rebecca Burkhalter
    Pia König
    Karin Wikström
    Olle Schmidt
    Thomas Zornat
    Kent Karlsson
    Antonio Sognasoldi

 

LÄNKAR
NP33 hemsida
Rebecca Burkhalter hemsida
Pia König Kultur i väst
Karin Wikström om Konst
Olle Schmidt hemsida
Thomas Zornat hemsida
Kent Karlsson hemsida
Antonio Sognasoldi hemsida

 

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR