• KULTUR-ANNONS

  • NYHETER

Människa och myt på Konstforum (reportage)

Björn Brusewitz på Konstforum

Helhet. Människa i människa invid Daphnes träd. Ett stråk av myt och berättande drar utställningen mot en punkt som vi bara kan ana.

 

Det berättande rummet

 

– Man är sin egen trollkarl, man skapar sitt eget rum, säger Björn Brusewitz och lägger för säkerhets skull till: om man lyckas.

Fram till 10 mars kan man se hans utställning på Konstforum. Materialen och teknikerna spänner över teckning, tusch, måleri, grafik och skulptur. Men också en blandning dem emellan. Människan, ljus och skugga och rumslighet har stor betydelse i hans bilder.

Det som slår mig först är det sakrala uttryck många verk har. Det kan vara det långsmala i träfigurerna, där kroppens former endast antyds. Det finns i deras gester eller i rena kristna symboler så som korset och glorian. Samtidigt ser jag en mängd vardagssituationer i motiven. Tittar man noga på några av konstverken avslöjar de rent erotiska motiv. Hela människan och hela livet tycks vara representerat. Precis som i myterna och myter är något som fascinerar Björn.

Framför allt myten om Daphne och Apollon, Narcissus och Eko finns med bland konstverken. I en bild står Apollon och kramar trädet som Daphne tagit sin tillflykt till. Genom barken hör han hennes rädda hjärtslag. Varje bild har en berättelse. I det här fallet berättar bilden inte bara om myten. Den illustrerar en personlig situation för Björn då han var olyckligt kär i en kvinna som tedde sig lika oåtkomlig som Daphne gömd inne i trädet.

– Jag är ju en figurativ konstnär och därmed också en berättande konstnär. Varje bild är en berättelse, säger konstnären.

Alldeles i början då man kommer uppför trappan till Konstforum ligger ett skulpterat trähuvud vänt ner mot underlaget. Ett grovt snöre är lindat runt huvudet, för ögonen. Två ståltrådsringar ger sken av vattenringar. Eller är det Ekos ljudvågor? Det är Narcissos som drunknar i sin egen spegelbild, seende men ändå så blind. Björn förklarar att myterna säger mycket om oss människor.

En annan bild visar hans far sovande, sittande med öppen mun och nedsjunken haka. Bredvid honom sitter han själv. Björn berättar att det var vanligt att de satt så. Men bilden är målad på en tryckplåt och alldeles i kanten finns en intressant yta som han från början använde till att lägga färgen på. Tittar man riktigt riktigt noga kan man se en konstnär framträda ur dunklet med en pensel i handen.

Två stora grafiska tryck Det vilda torget visar ett torg. Bilderna är identiska frånsett att den ena av dem är målad på med kritor. Människor befinner sig i många olika vardagliga situationer. Bredvid hänger en text av Tomas Tranströmer.

– Han är en sagolik författare att kunna ge bilder i sina texter. Han har ett drag av religiös tro i det vardagliga, menar Björn Brusewitz.

Ett upprepat motiv på utställningen är människan i människan. Barnet, den heliga eller den korsfäste. Jag kan inte låta bli att tolka motivet religiöst, som det heliga inom varje människa i motsats till en Gud någonstans i det blå. Med tanke på den spännvidd utställningen ger motiviskt känns tolkningen som punkten där motiven möts och utställningen berättar då i sin helhet om vad det innebär att vara människa och om det stråk av mystik som finns i vardagen. Men direkt troende anser sig Björn inte vara. Däremot intresserad.

– Fast skulle jag vara troende skulle jag tänka att Gud fanns i allting, inte att han (eller hon, den, det) finns utanför oss i himlen. Men… ibland finns han ju inte alls. Det är svårt det där, funderar han tankfullt.

Jag tänker att utan frånvaron skulle inte den fria viljan finnas. Och just frånvaro eller tomhet finns med i någon av Björns målningar som ett huvudmotiv. Där visar den tomma ytan hur det viktiga framträder desto klarare i kontrast mot den rymd som är tom.

Det är en intressant utställning som man kan filosofera mycket över. Från en sovande far till en vagina över till myten och Gud och var han (hon, den, det) i så fall finns. Och som om det inte skulle räcka väcker den även lust.

Text: Carina Johansson
Foto: Ann-Charlotte Sandelin


  • KONSTFORUM Norrköping

  • 23 februari – 10 mars 2013
    Björn Brusewitz
    Måleri, grafik, teckning, skulptur

LÄNKAR
Björn Brusewitz info
Konstforum hemsida

FLER BILDER FRÅN UTSTÄLLNINGEN – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157632873810546″]

 

Tagged . Bookmark the permalink.

Comments are closed.