• KULTUR-ANNONS


     

  • NYHETER

Quynh går mellan konst och arkitektur


Quynh går mellan konst och arkitektur i sina verk. Gästkonstnären bygger rum i rummet på galleri Verkstad i sommar.

 

Väggarna skimrar som i en fylld bassäng

 

Konst för kropp och känsla. Quynh Vantu bygger trånga korridorer, låga dörröppningar med höga trösklar och fyller ett mörkt rum med magiskt ljus. Den amerikanska arkitekten och konstnären arbetar i Norrköping i sommar. Hon är en av tre som bjudits in av Norrköping AIR, Artists in residence.

Till Norden och Sverige har hon länge velat komma, nu är hon här efter tidigare, liknande nedslag i Schweiz, Tyskland, Sydkorea och Holland. ”Det passar mitt sätt att vara konstnär.” Hon kan arbeta, möta människor och ställa ut – hämta inspiration på ett ställe och låta den blomma ut på nästa. I Norrköping vidareutvecklar Quynh Vantu idéer som började ta form i Amsterdam.

 


Lite för smalt för en vuxen.

 

En cirkelsåg står monterad i Verkstad, det Rum för konst som nu flyttat upp ur källaren till en lokal några meter ovan Strömmens brusande yta. Ljuset flödar in i rummet genom raden av höga fönster som bryter upp väggen. Ändå är rummet dunkelt och sågmaskinen står helt nära ett fönster. Lite sågspånsdamm ligger på golvet. Ett enkelt bygge, skelettet av ett hörn i vanlig rumsstorlek, står längre in i rummet och vittnar om resultatet av cirkelsågens verk.

Byggaren Quynh Vantu visar var skelettet ska täckas, en tunn ”hud” spännas fast och bilda väggar. På så sätt ska öppningarna framträda, den aningens för smala och så den låga, båda tvingar den som vill passera att vrida sin kropp eller böja sig.

– Ingångarna till japanska tehus är mycket små. Det var för att samurajerna skulle bli tvungna att ta av sig sina vapen och rustningar innan de gick in. En arkitektur för ödmjukhet, säger Quynh Vantu.

– Arkitektur är så grundläggande för samhället. Vilka känslor den ger den som använder den.

Quynh Vantu är både arkitekt och konstnär. Det första yrkesvalet slår starkt igenom i det senare. Det är arkitekturkonstens grundläggande frågor, om vad och varför man bygger, som hon ställer som konstnär. Vilket påminner om att arkitektur räknades till de klassiska sköna konsterna.

– Det är så mycket jag älskade med arkitektur. Jag gillar att arbeta med projekt och möten med experter. Men när jag arbetade som arkitekt saknade jag visionerna, sådant vi höll på med under utbildningen. När jag sedan började studera konst sade lärarna till mig att inte kasta bort mitt kunnande, säger Quynh Vantu och fortsätter: Jag trivs så bra med att röra mig i mellanrummet mellan de två konstarterna.

 


Skisser kallas de små modellerna. 

 

På en tunn guldfolie står några skisser, alltså små modeller av konstnärens/arkitektens idéer. Skissen av en veckad korridor speglar sig i folien. En åttkantig amfiteater står intill två snedställda väggar.

– Jag har en massa olika idéer, säger Quynh Vantu och berättar att fler ändå finns i datorn, hennes bärbara ateljé.

Exakt vilka som kommer att bli verklighet och visas under någon vecka i samband med Kulturnatten i höst har hon ännu inte bestämt. Inte heller på vilket eller vilka ytterligare platser, inomhus eller utomhus. Hon har tid på sig innan alla beslut ska fattas.

I tre månader, från juni till augusti, arbetar Quynh Vantu som inbjuden konstnär i Norrköping AIR-projektet. Hon är en av sommarens tre konstnärer och får disponera Verkstad. Hon trivs i den stora, öppna och lite ruffiga lokalen som har mycket av gammal industrikänsla kvar. Den spruckna svarta färgen är ett minne från en svartkrog på platsen.

– Jag har intresserat mig för nordisk arkitektur sedan arkitektutbildningen och velat ha möjlighet att komma till Sverige, säger Quynh och berättar att hon besökt Carl Millesgården och Skogskyrkogården i Stockholm som ritats av Gunnar Asplund och favoriten Sigurd Lewerentz.

 


– Helst ville mamma att jag skulle bli ingenjör. Det fick bli arkitektur.

 

Innan vi lämnar Verkstad går vi några trappsteg ner in i ett rum som är helt mörkt. Kanske det var här svartkrogens öl förvarades. Quynh lyser med mobilen mot en stor plastfolie som står uppspänd i rummets ena hörn. Väggarna skimrar som i en fylld bassäng. Det är omöjligt att fotografera. Måste upplevas.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

LÄNKAR
Quynh Vantu hemsida
Norrköping AIR hemsida
Verkstad – rum för konst hemsida
Vanja söker vardagens mobilfilmer reportage Kultursidan.nu 10/7 2014

Tagged . Bookmark the permalink.

Comments are closed.